Igår samlades Plejaderna hemma hos mig för att avhandla boken "Vegetarianen" av Han Kang. En bok vars baksidestext vi kände blåljög för oss, men ändå var intressant läsning.
Vi fikade så klart också, och pratade om massor av andra saker. Vi hade en trevlig eftermiddag, helt enkelt.
En dag bestämmer sig Yeong-hye för att sluta äta kött. Hennes val sätter igång en spiral av händelser då hennes köttälskande familj har svårt att acceptera hennes beslut. Hon lever i ett traditionellt äktenskap, men hennes beslut kullkastar allt. Det blir inte bara till en kamp om vad Yeong-hye väljer att äta, utan också en kamp om hennes kropp och hennes intellekt.
Här är anledningen till att vi känner att innehållet i den här äggkartongen inte var vad vi trodde - vi, eller jag som valt boken, trodde att boken skulle berättas från Yeong-hyes synvinkel och handla om en sorts revolt mot det samhälle och de traditioner hon hittills levt i. I stället får vi en berättelse i tre delar, där Yeong-hye själv aldrig kommer till tals. Vi får hennes berättelse genom maken, svågern och systern, och det är en sorglig historia som blir berättad för oss.
Att Yoeng-hye väljer bort kött är inte det viktiga, utan det är bara ännu en del i en sjukdom som antagligen har funnits i henne länge. Vi upplever henne som väldigt kuvad och misshandlad, och hennes ovilja mot kött är en sätt för henne att äntligen få en sorts makt över sin egen kropp. När detta inte accepteras så accelererar hennes (troligen) latenta sjukdom och hon tar till drastiska metoder för att stå fast vid sitt beslut.
Ju längre berättelsen fortskrider, desto mer bakgrund till Yeong-hye får vi, och i och med det en ökad förståelse. Hon har liksom aldrig fått äga sin egen kropp, andra har tagit den i besittning genom misshandel, tvång pch våldtäkt genom hela hennes liv. Det här är en mycket trasig människa, och ett mycket tragiskt människoöde.
Boken väcker även frågor inom oss. Vem är det egentligen som är sjuk, Yeong-hye eller samhället omkring henne? Varför har vi ofta så svårt att acceptera andras beslut om sina egna liv?
Min anledning till att välja "Vegetarianen" som läsning den här gången var att jag tycker att vi läst så mycket västerländsk litteratur. Bok- och läsmarknaden översvämmas nästan av böcker skrivna av vita män, och jag kan stundtals bli så trött på det. Det blir liksom ingen variation när det enda som erbjuds är är en världsbild skapad av "den vite mannen", eller för den delen böcker skrivna efter någon sorts mall efter vad bokförlagen
vet säljer. Det är sorgligt att tänka att massor av den litteratur som idag är klassiker, aldrig skulle ha blivit utgiven om den skrivits idag, för att den kanske inte riktigt skulle tilltala "de stora massorna". Jag valde därför ganska omsorgsfullt en bok skriven av, och som utspelar sig i Asien, i det här fallet Sydkorea, och dessutom av en kvinnlig författare. Kunde vi kanske vidga våra vyer något, få en annan blick på världen? Och det kunde vi.
Det här känns faktiskt som en ganska viktig berättelse, om traditionella roller som krockar med människors fria vilja. Ett tydligt exempel på detta är att Yeong-hyes make anser att han ofta får skämmas för sin hustru och hennes val. Som att hon inte vill ha bh, då får han stå där med skammen när hennes bröstvårtor syns genom blusen. Eller när hon helt plötsligt vägrar att ens steka ägg åt honom, när hon förut gjorde så goda kötträtter.
Boken är uppdelad i tre delar, med en berättare per del. I den första är det maken som berättar om sin konstiga hustru som gick från att vara en foglig kvinna som gjorde som man sa åt henne, till den här konstiga varelsen som vägrar äta kött. Oerhört!
Del två, som är den som är allra jobbigast att läsa, berättas från svågern. Han har gripits av en väldigt olustig fascination av sin hustrus syster, och hennes val. Han är konstnär och med list och knep får han Yeong-hye att ställa upp som canvas för hans konst. Här är det på sin plats med en triggervarning, för det förekommer övergrepp i den här delen. Dels att han utnyttjar hennes redan bräckliga psyke, men även hennes kropp. Jag mådde illa på riktigt när jag läste den delen.
Sista delen är det Yeong-hyes syster som berättas, och det är även här vi får en annan sort förståelse och inser vidden av vad Yeong-hye har upplevt genom hela sitt liv. Det är så man få en känsla av att det inte kunde ha gått på annat sätt.
Romanen är kort och lättläst, även om det är ett jobbigt ämne och jobbiga saker som händer på sidorna. Snabbläsaren i sällskapet klarade av boken på två timmar, annars var väl två timmar per del det normala. Man kan alltså utan problem klämma iväg hela romanen på en ganska kort stund. Jag är mycket nöjd med mitt val. Jag kände när jag precis hade läst den, att den här kunde det bli livliga diskussioner om, och det blev det också.
Betygen var varierande, men höll sig ändå ganska bra i mittenfåran. 2,5/5 var det lägsta betyget, och så fick den ett par 4:or som skjutsade upp den till ett medelbetyg av 3,25/5. Mitt personliga betyg är 3/5.
