"Cloud Atlas" av David Mitchell

Hittills i år har jag läst fyra böcker, varav tre har varit omläsningar. Jag gillar att jag de senaste åren har börjat om med omläsningar av böcker jag älskat/gillat/funnit utmanande, för man hittar ofta så mycket nytt, eller ändrar sin uppfattning - eller sin uppskattning.

Bildkälla Goodreads

"Cloud Atlas" är det nästan precis två år sedan jag läste förra gången, och den hamnade i topp tre över mina bästa böcker under 2016. Här har vi ett fall av kärlek som håller i sig. Nästan så att kärleken blev ännu större, till och med. Jag hittar massor av nya saker att tycka om. Små glimtar och hintar om hur berättelsen fortskrider. Ledtrådar till de andra berättelserna. Sambanden och sammanhangen. Det är så pass att jag halvvägs i läsningen börjar planera för hur jag tänker läsa boken nästa gång. Samt att jag började kolla efter "Cloud Atlas" inbunden, min pocket kommer inte hålla i all evighet, särskilt inte som jag har knäckt den i ryggen. Jag känner att det här är en sådan där bok som jag skulle kunna läsa om hur många gånger som helst, och ändå inte tröttna på, för det händer så mycket.

Nu är boken tyvärr inte av det lättlästa slaget, utan man kan behöva lite tid att hitta tempot och språket. Det är inte en bok jag kom in i på en gång, inte ens den här andra gången. Boken berättas i 6 olika delar, alla med olika huvudpersoner, olika format och olika språk. "Cloud Atlas" utspelar sig även under en väldigt lång tid, från 1800-talets mitt till långt in i en okänd och avlägsen framtid. Ändå är varje berättelse i samklang med de andra, något jag tyckte märktes ännu tydligare under den här omläsningen.

Betyget håller i sig, 5/5. Det här är en riktig pärla, och varför den inte finns översatt till svenska (eller någon annan av David Mitchells böcker) är för mig obegripligt.

Jag skrev mer utförligt om handlingen i mitt inlägg 2016, så jag hänvisar till det om ni vill veta mer.