FredagsFilmen: The Death Cure

Eftersom jag redan har skrivit om de andra två filmerna i den här filmtrilogin, så kan jag väl lika gärna skriva om den tredje också. Särskilt nu när jag redan har sett den, och alltså har hela serien tittad på, till skillnad från när jag skrev om "The Maze Runner" och "Scorch Trials".
"The Death Cure" blev den sista filmen i den här serien, precis som det finns tre böcker i den ursprungliga bokserien (numera är de fem, inklusive två prequel-böcker). Gott så, för det känns rejält avslutat. Ganska likt hur det slutade i boken, men ändå med stora skillnader. I viss mån har de här filmerna inte jättemycket gemensamt med böckerna, särskilt "Scorch Trials" skilde sig rejält. Vissa ganska stora nyckelelement har dock behållits, sådant som jag var rädd för att man skulle ändra på för att göra hela alltet lite mer rosenrött, men så blev det alltså inte.

Bildkälla Empire Online

I den här avslutande filmen försöker Thomas rädda sina vänner från Wicked. Samtidigt lider Teresa vissa kval för att hon svek sina vänner i jakten på ett botemedel för the flare, sjukdomen som sprider sig över den överlevande befolkningen efter naturkatastrofen.

Jag kan egentligen inte säga värst mycket mer än så utan att spoila, men jag kan väl säga som så att jag tycker att filmerna är bättre än böckerna. Jojomensan, de hamnar i den ovanliga kategorin. Framförallt för att handlingen i böckerna ibland var lite väl tillkrånglad, och ibland hyfsat långtråkig. Jag tror det är därför "Scorch trials" skiljer sig så rejält, för det var en enda lång transportsträcka till bok och jag hade inte värst kul när jag läste den.
Å andra sidan är det en del moraliska aspekter som hamnat rejält i skymundan när böckerna blivit film, och det kan jag sakna. Det är också en sak från slutet som ändrats, som jag inte var så förtjust i, men eftersom den detaljen är en superduperspoiler så håller jag tyst om det. Vill ni veta vad så kan ni fråga mig i kommentarerna.
Filmerna, särskilt den här avslutande filmen, har blivit mer av actionfilmer för an yngre publik. Älskade maken satt och suckade sig igenom vissa bitar i filmen där han enbart tyckte att de uppförde sig korkat, och jag kan hålla med om det, men för mig och Chilipojken var det lite roligare eftersom vi läst böckerna och självklart satt och gjorde jämförelser.

Annars har "The Death Cure" blivit mest omtalad för att den blev försenad med drygt ett år då Dylan O'Brien, som spelar Thomas, skadade sig under en filmsekvens. Rätt så rejält dessutom, och läkningen drog ut på tiden så pass att man var tvungen att skjuta upp inspelningen då flera av skådespelarna, inklusive Dylan O'Brien, hade andra åtaganden som närmade sig. Så kan det gå. Jag vet inte om det påverkade hur manus skrevs sedan, om vissa skådespelare fick kortare berättelser, men det kan vara oviktigt. Jag är nöjd med filmen, men det är knappast något mästerverk som jag sitter och ooh:ar och aah:ar över. Men den dög.