Kärleksbrev

Idag är det alltså alla hjärtans dag. För mig är det mest ett kommersiellt jippo, och jag bryr mig inte ett dugg om i fall älskade maken ger mig rosor och choklad idag eller någon annan av årets 364 dagar. Tror faktiskt att jag skulle föredra det en annan dag än idag, ärligt talat, för en dag som idag känns det mest pliktskyldigt, medan en annan gråtrist onsdag skulle kännas mer som att det kom från hjärtat.
Nåväl - jag har i varje fall bakat hallon- och chokladmuffins dagen till ära, men annars är jag nöjd.

Det finns viktigare saker att tänka på, när det gäller kärlek, och det är att ge kärlek till sig själv. Jag menar inte att man måste älska sig själv, för det kan vara nog så svårt ibland, jag menar att man ändå kan vara snäll mot sig själv. Och nu tänkte jag vara snäll mot mig.

Kära Jenny.

Jag vet att du ofta tänker att du inte duger som du är. Jag vet att du burit länge på tankar om att du inte riktigt förtjänar att älskas av dig själv eller andra, att du skulle vara ett slöseri på utrymme, att luften du andas skulle kunna användas till något bättre. Du har fel.
Du är bra på att ge kärlek till andra, men har väldigt svårt att tro på att den kärlek du får tillbaka inte skulle vara ett påhitt. Du tror ofta inte riktigt på att andra omkring dig verkligen kan och vill älska dig, men det gör de och det vill de. För som du så ofta påminner om - du är värdefull.
Så ta den där fladdriga magen, den inte längre så elastiska huden, rynkorna vid ögonen, de grå hårstråna, ögonlocken som börjar hänga allt mer, den krånglande magen, de knakande knäna, de onda hälarna, de torra och flagande naglarna, den stela nacken, den sneda ryggen, den förvirrade och trötta hjärnan - ta allt det där som du tycker är fel med dig och ge det lite ömhet. För den där kroppen är fantastisk! Den har burit dig genom snart 47 år, den har skapat och fött fram tre nya liv, den har burit på så mycket sorg och smärta, men även på så mycket glädje och skratt och vänskap och... kärlek. Och jo - din hjärna hänger inte med ibland, och ibland behöver du lugn och ro och tystnad när det varit för många intryck på för kort tid, men det är okej. Du kan fixa det också, med de verktyg du har lärt dig och fortfarande lär dig.

Här är några saker jag älskar extra mycket med dig. Din förkärlek till röda läppstift. Din nyfikenhet. Din vilja att ständigt lära dig nya ting. Din läslust. Din nyvunna förmåga att säga nej och backa när du känner att du inte orkar. Din parfymsamling. Att du är bra på att lyssna på dina barn. Att du säger till dina barn och din man att du älskar dem - ofta. Ditt skratt. Din pyjamassamling. Att ditt hjärta är så stort. Att du är empatisk.

Kram! Från dig själv.