"New moon" av Stephenie Meyer

Är det en bra känsla när man mest bara vill få något överstökat? Kanske inte. Men det är så jag känner inför att skriva ett inlägg om "New moon", som faktiskt fått mig att fundera på om jag kanske ska hoppa över att läsa de övriga två böckerna i serien. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag avsluta det jag påbörjat - ibland är jag mer envis än vad som är nödvändigt.

Bildkälla Goodreads

Edward bestämmer sig för att lämna Forks, och Bella, för att ge henne en chans att leva ett normalt liv. Hon vänder sig till Jacob för stöd och vänskap.

Jag hade inte ens hunnit läsa klart kapitel ett innan jag var så irriterad på Bella att jag satt och himlade med ögonen. Den känslan höll i sig hela boken, på ett litet ungefär, och det är ju lätt olycksbådande när man liksom avskyr hela seriens huvudkaraktär.
Bella är så mycket mö i nöd att det är skrattretande. Hon måste till och med räddas från sig själv. Allt hon gör kretsar alltid kring andra personer, och när jag skriver personer så menar jag sådana av hankön. När Edward försvinner ur bilden så förlitar hon sig helt på Jacob, och när han får egna problem så hamnar hon i en ny spiral av stackars-lilla-mig som gör mig snudd på illamående av tröttma. Dessutom ser jag stora problem i hennes förhållande med båda dessa gossar. Edward för att han är så kontrollerande och fattar beslut på dåligt beslut som berör dem båda, utan att fråga Bella om hennes åsikt eller ens ta hennes känslor i noggrant beaktande. Jacob för att han är dålig på att lyssna när hon säger att hon inte är intresserad av honom romantiskt, men samtidigt så har hon honom som plan B - ett tröstpris om man så vill. För ensam kan hon ju tydligen inte vara, så det är väl lika bra att "tvinga sig" och "ställa upp" nu när Jacob varit så snäll och hjälpt henne. Men ARGH! Inte undra på att en har en så snedvriden bild av hur ett förhållande funkar och vad man ska förväntas göra/ställa upp på.
Jag skulle dessutom vilja veta vad för sorts åkomma det är Bella lider av, med sina motoriska problem. Eller blev hon tappad på huvudet ovanligt ofta som bebis? Det här med att hon är så klumpig att hon inte ens kan gå på en skogsstig utan att snubbla på varenda rot, kotte eller sten som kommer i hennes väg, kan ju het enkelt inte vara normalt. Jag får känslan av att hon skulle behöva ha hjälm bara för att gå till brevlådan, på ett litet ungefär.

I övrigt då, om man bortser från att jag tydligen avskyr Bella, Jacob och Edward? Och kärlekstrianglar också, så gu' bevare mig! Jodå, en typisk transportsträcka till bok. Det händer förvisso en hel del, och mycket etableras inför de kommande böckerna, men det avslutas inte riktigt någonting så att man känner att man är färdig med boken. Till skillnad från "Twilight", som kan läsas för sig, så känner jag här att det fattas mycket information om det mesta när den sista sidan är läst. Det märks väldigt tydligt att det ska komma minst en bok till, på ett sätt som gör att man kan bli lite trött i mössan. För här har jag läst snudd på 600 sidor, utan att få ett ordentligt slut? "New moon" avslutar med betydligt fler frågor än vad den startade med.
Så det är drygt 600 sidor transportsträcka kantad av dåliga beslut, barnsliga föreställningar, osunda förhållanden och irriterande karaktärer.
Ska jag verkligen läsa bok 3 och 4? Tiden får utvisa, men just nu känner jag ja. För jag måste försöka förstå vad det var jag älskade så mycket med de här böckerna.

Mitt betyg på "New moon" blev den här gången 2/5. Rasslade ner rejält, kan vi väl säga.