Plejaderna om "Ormen i Essex" av Sarah Perry

Så har det varit söndag, och Plejaderna har haft sin boksnackarträff igen. Återigen var det lite dåligt med utläsningen av boken, vilket gör att jag känner viss oro inför nästa bok då vi ska ses tidigare än vi brukar på grund av omständigheter. Jag hoppas på mindre bortfall, men det kanske jag hoppas förgäves på.
Fast vi har trevligt ändå, som vanligt, och jag har fått till ett medelbetyg. Känner mig bara inte helt nöjd, så är det.

Bildkälla Goodreads

England år 1883. Cora Seaborne har precis blivit änka, och i trots med omgivningens förväntningar lämnar hon London för den engelska landsbygden. Hon får höra rykten om ett mystiskt odjur som sprider skräck i trakten hon befinner sig. Hennes förhoppning är att hon kommit ett förhistoriskt djur på spåren, och hon beger sig till den lilla byn Aldwinter i Essex för att undersöka saken. Till sin hjälp har hon traktens präst, William Ransome, som också vill gå till botten med Problemet som sätter griller i huvudet både på hans församling och hans familj.

Det här är sådan där bok där vi inte riktigt förstår vad författaren vill säga. Vad är syftet med boken? Det känns otydligt och ganska spretigt. Även persongalleriet är lite väl spretigt, med alltför många karaktärer som får komma till tals. Känslan av att boken saknar en egentlig huvudperson är stor. Vi trodde det skulle vara Cora, men det kan lika gärna vara prästen William eller kirurgen Luke.
Ormen försvinner även den. Den finns där som en katalysator, något som för personerna till samma plats. Annars är det kanske Cora som är ormen, i så fall en symbolisk sådan, då hon kommer till trakten och rör om i grytan.
Boken har en naturälskande känsla. Faktiskt så är miljöbeskrivningarna mycket bättre än personbeskrivningarna, och landskapet har en stor och viktig roll att spela, kanske är det Essex i sig som är bokens huvudgestalt. Personerna däremot är ofta komplexa, och ingen av dem väckte några vidare sympatier. Dessutom en ganska osexig sexscen som vi gärna hade kunnat vara utan, eller sett berättas på ett annat sätt.
Vissa hade haft stora problem med texten och tyckt att den kändes tungrodd och svår att få grepp om. Jag däremot tyckte att boken var hyfsat lättläst och hade ett framåtdrivande berättarsätt. Breven som finns insprängda i texten var för flera av oss de trevligaste och bästa inslagen i boken. Hade vi föredragit en brevroman? Kanske, men samtidigt inte.
Det känns dock som att boken saknar något. Något litet som skulle ta den till nästa steg, ge den det där lilla som hade kunnat göra att vi tog den till våra hjärtan. Det kan vara att den känns så spretig i handlingen. Krocken mellan religion och naturvetenskap hade kunnat utforskats mer. Eller hur de fattiga behandlades, socialismens framgångar. Eller romanserna. Eller allra hest välja en av dessa ting och ge boken en ordentlig riktning. Och som sagt - den hade nog vunnit en del på en tydlig huvudperson.

Betygen blev spridda, från 1 till 3,5/5, där jag stod för det högsta betyget. Medelbetyget hamnade på 2,3/5.