 |
| Bildkälla Goodreads |
Hon reser från London till Paris för att få klarhet i vem denna mystiska kvinna var, och via ett övergivet parfymeri kommer hon sanningen om Eva på spåren.
Till att börja med - hur mycket avskyr vi särskrivningar på bokomslag? Mycket, är svaret i mitt fall. Ett enda litet bindestreck mellan orden parfym och samlaren och jag hade sluppit rysningar av obehag varje gång jag såg bokens framsida. (Den låg med baksidan uppåt en hel del, om vi säger som så.)
Jag kan känna att det är bra om en tycker det minsta lilla om parfym när en läser den här boken. Den är nämligen full med dofter, både doftämnen och komplexa parfymer, och ibland blir det lite tekniskt och detaljerat. Jag gillar det, men så tycker jag att parfymer är kul också, även om jag inte har råd med de allra dyraste och min kombination näsa/huvud oftast vill ha mig oparfymerad för att slippa huvudvärk. (Denna här är lite doftkänslig, tyvärr.)
Frånsett det så är det här en rätt så lättillgänglig bok. Det stora mysteriet som en lockas av är egentligen inget stort mysterium, utan det går ganska lätt att lista ut vad som har hänt och vart vi är på väg. Resan till slutet är dock inte tråkig. Jag gillar att vi kommer sanningen närmare genom att historien berättas i parallella tidslinjer, dels Graces 1955 och dels Evas 1927 - 1954.
Jag skulle vilja klassa "Parfymsamlaren" som en historisk romance, minus närgångna sexscener. Och jag gillar det - jag tokgillar det inte bara.
Mitt betyg på "Parfymsamlaren" blev 3/5.
