"Till minne av en villkorslös kärlek" av Jonas Gardell

Det var länge sedan jag läste en bok av Jonas Gardell, så det var väl på tiden att jag gjorde nu igen. Och har jag en gång börjat så vill jag inte riktigt sluta. Har en nästan oemotståndlig lust att läsa om Sävbyholm-trilogin och min favorit från förr, "Vill gå hem". Ibland leder vissa böcker en in på oväntade stigar.

Bildkälla Goodreads

Ingegärd föds in i en frikyrkofamilj på 1920-talet. Tiden sätter begränsningar för henne som kvinna, något hon går emot med stridsropet: Jag måste vara fri!
Tillsammans med Bertil ska hon erövra världen. De är två drömmare i ett Sverige som snabbt förändras. Så kommer barnen, familjen, vardagen.
När yngste sonen Jonas föds dör nästan Ingegärd. När hon ser in i den nyföddes ögon inser hon dock att den där hjälplösa parveln behöver henne och att hon måste fortsätta leva. Det blir början på ett förbund som ingen av dem ska bryta.

Stilen känns igen. Liksom i Sävbyholms-trilogin ("En komikers uppväxt", "Ett UFO gör entré" och "Jenny") är det en memoarbok förklädd till en roman. Här ligger stort fokus på Jonas Gardells mamma Ingegärd, även om pappan självklart också finns med. Boken är som en släktkrönika, och ska till viss mån föreställas att vara en biografi över den bortglömde författaren Jonas Gardell, någon gång i en framtid.
Det är ett intressant grepp, men då mycket i boken är i jag-form så blir de små fotnötterna och inslagen från "någon annan" nästan lite störande, eftersom de dyker upp så sporadiskt.
Det är ändå en intressant berättelse. Kanske lite extra roligt för mig att läsa om familjen i Örebro, sommarveckorna vid Leken. För där bor jag och där har jag varit. Jag vet precis var han menar, och jag känner väl igen både miljöer och historier. Självklart jättekul för mig som Örebroare, och där fick jag även lära mig något nytt om Jonas Gardell, för jag hade ingen aning om att han hade anor från min hemstad.
På sätt och vis känns det som att Jonas Gardell gör bokslut med "Till minne av en villkorslös kärlek". Den känns på ett sätt så definitiv och avslutande. Och tro mig - det finns betydligt sämre sätt att avsluta på. Nu hoppas jag så klart att Jonas Gardell skriver fler böcker, men jag fick liksom en känsla av att han tackade för sig här. Eller åtminstone skrev klart om sitt eget liv.

Boken var väldigt lättillgänglig, som i lätt att komma in i och även lätt att läsa vidare i. Boken är på dryga 550 sidor, och dryga hälften av dessa läste jag på samma dag. För att jag ville vidare och för att jag ville veta. Så - låt inte storleken på boken avskräcka, för det är inte en svår bok att läsa alls, även om vissa ämnen i den kan vara svåra och sorgliga ibland.

Mitt betyg på "Till minne av en villkorslös kärlek" blev 4/5.