"Och så var de bara en" av Agatha Christie

När jag läste den här boken för första gången (högstadiet? gymnasiet?) så hade den en helt annan titel. En som inte direkt klingar vackert i dagens samhälle. Så är det här en nyöversättning också, där "förlegade begrepp har moderniserats utan att böckerna har förlorat en språklig förankring till den tid då de skrevs". Bra initiativ tycker jag, och en mycket lyckad nytolkning av ett väldigt klassiskt verk.

Bildkälla Goodreads

Tio främlingar har blivit inbjudna till ett hus på en isolerad ö utanför Englands kust. Husets ägare dyker inte upp, men låter sina gäster förstå att de alla ska komma att straffas. De anses nämligen vara skyldiga till olika dödsfall, moraliskt om inte juridiskt. De är helt avskurna för omvärlden, och när den första personen i sällskapet dör förstår de överlevande snart att de står inför en kamp för att överleva.

Agatha Christe var något av en mästarinna på "det slutna rummet". Alltså mysterier satta kring en isolerad plats, med ett begränsat antal misstänkta. Här gjorde hon det så bra att hon senare fick lägga till en epilog för att avslöja hur det hela gått till.
Att jag förstod vem som låg bakom allt beror mest på att jag vagt mindes det från när jag läste den i min gröna ungdom, inte på att jag är supersmart och listade ut det. För det är ont om ledtrådar till läsaren i den här boken, vilket jag faktiskt uppskattade. Det gjorde att boken höll spänningen uppe fram till sista sidan och det stora avslöjandet.
Det här var en fantastiskt lättläst liten sak, och jag tog mig igenom den på ungefär en dag. Den är inte lång, vilket bidrar till att den är lättläst, men språket flyter även det på väldigt bra samt som sagt att boken är rätt så spännande, så att en vill veta vad som händer och vem som är skurken.

Mitt betyg på "Och så var de bara en" blev 4/5.