Kenneth Branagh har nu spelat Hercule Poirot, Agatha Christies privatdetektiv med den lustiga mustaschen, i två filmer. Det finns så klart möjlighet att det blir fler, den som lever får se. Senast ut i den raden är "Döden på Nilen", som sedan ett tag finns att se på Disney+. Älskade maken har velat se den, men jag som hade boken i min läshög ville gärna läsa boken först. Och nu har jag gjort det. Om vi sestt filmen än? Självklart inte.
 |
| Bildkälla Adlibris |
Hercule Poirot är på en efterlängtat semesterresa i Egypten. Bland annat ska han åka båt längs med Nilen för att se alla historiska fynd. Med på resan är den vackra och nygifta Linnet Doyle. Hennes make Simon var innan giftermålet förlovad med Linnets vän Jaqueline. När Jaqueline dyker upp på deras resa skapar det oro för det nygifta paret.
En morgon hittas en av de unga kvinnorna död, och det blir en uppgift för Poirot att försöka lösa det mystiska fallet.
Det tar låååång tid innan vi kommer till skott i den här boken. Till en början är det en långvindig placering av ett persongalleri som känns alldeles för stort. Det blir stundtals svårt att hålla isär de olika karaktärerna, och när Christie ger sig in i leken och agerar Cupid åt dem så känner jag att det blir för mycket.
Jag anade motivet till mordet långt innan det uppdagades att jag hade rätt, men jag var mer osäker på hur det hade gått till. Ganska långsökt och alldeles för omständligt, i mina ögon.
Det här var inte direkt en rolig bok att läsa. Den känns daterad och långtråkig. Under långa stunder händer ingenting mer än att det skvallras och läggs näsor i blöt. Och så det där hoppusslandet av par, samt att vissa kommer alldeles för lindrigt undan. Är det ett signum för Poirot? Att låta brottslingar slippa undan om de bara lovar att vara snälla från och med nu?
Mitt betyg på "Döden på Nilen" blev 2/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .