Sak som inte gick fort - att läsa bok två i Practical magic-serien. Det finns massor av anledningar till det, men den största är att jag inte har kunnat hitta någon läsro. Juni har hittills bestått av massor av stressande moment, och jag är faktiskt lite överraskad över hur kasst jag har mått, för jag trodde ändå att jag hade läget under kontroll. Vad gäller saker att göra och ta itu med så jag har jag nog haft det, men den mentala biten har varit en helt annan femma. Har känt mig lite skör och trasslig, och haft svårt att bara koppla av och vara. Men nu tror jag att jag är klar med det mesta av stressmomenten, för ett tag i varje fall, och hoppas på att livet kan få återgå till det någorlunda normala.
Bok alltså, idag. Den andra i Practical magic. Eller den fjärde, beroende på hur en ser det. Möjligen att jag läst dem i fel ordning...
I flera århundranden har familjen Owens levt med en förbannelse. Älska aldrig någon, för kärleken leder till sorg.
Precis när Jet Owens inser att hon snart ska dö, så snubblar hon över ett sätt att lösa förbannelsen. Men eftersom hon är döende faller det på någon annan att utföra den svåra uppgiften.
Ovetande om familjens magiska egenskaper, har en av de yngsta i familjen Owens förälskat sig. När förbannelsen slår till igen slår sig tre generationer samman för att en gång för alla göra slut på förbannelsen. Men är de beredda att göra de stora uppoffringar som kan komma att krävas?
Varför tror jag att jag kanske läste böckerna i fel ordning? Practical magic är en ganska underlig serie, som kan läsas på flera olika sätt. Den startar med "Practical magic" som också var den första boken att skrivas. Sedan skrev Alice Hoffman en prequel, som utspelar sig generationen innan "Practical magic" ("The rules of magic"). Efter det kom ännu en prequel, den här gången om släktens, och förbannelsen ursprung ("Magic lessons") ocg så sist skrevs den bok jag precis läst ut, "The book of magic", som hanlar om ungefär samma persongalleri som i "Practical magic".
Det ska, enligt författaren, inte spela någon roll hur en läser böckerna, men jag önskar lite att jag läst dem i utgivningsordning. ADet känns nämligen som att det fattas en massa information för mig, nu när jag läst den sista boken, ur kronologisk synpunkt. Jag har också en känsla av att jag fått de två prequel-böckerna spoilade för mig, och det är ju aldrig kul. Kan det ha varit en anledning till att det tog lång tid för mig att läsa? Möjligen.
Det var något med den här boken som inte tilltalade mig helt. Det kan ha varit att den ibland kändes lite långrandig, som att samma sak hände om och om igen. Lite av ett steg fram, två tillbaka. Boken hade lätt kunnat bli 50 sidor kortare med lite bättre redigering. För hur många gånger behöver vi som läser få det inpiskat i skallen att häxor inte kan sjunka, att de gråter svarta tårar, att det finns en förbannelse i familjen Owen, att det en sänder ut i världen kommer tillbaka trefalt. Inte tillräckligt många gånger tydligen, men jag blev så trött på det så att jag storknade. Återigen - kill. your. darlings.
Att jag sedan inte blir riktigt klok på vissa val människor gör i den här boken, gör ju inte saken bättre direkt. Ja, jag tittar på dig Sally. En varning till dina döttrar hade kanske varit en bra sak. Dessutom fick jag en känsla av att Alice Hoffman inte haft koll på sina egna karaktärers liv från tidigare böcker. För det var inte så Sallys första man dog, faktiskt.
Så, "The book of magic" var ganska tradig att läsa, och för mig tog det enormt lång tid. Det var kanske inte direkt dåligt, men tydligen inte så fängslande att jag inte kunde låta bli att läsa vidare.
Betyget blev 3/5.
