Ah, maj. Ännu en månad med mediokra böcker. Lyllo mig.
Jag vet ju att jag läser, men jag läser mest bara därför just nu, inte för att jag verkligen fastnat totalt i en bok. Vilket ju är tråkigt för mig.
I maj lyckades jag läsa ut 6 böcker, varav en var månadsboken, och en var en diktsamling som jag läste mars - maj. Lite böcker för att vara jag, men ändå inte lite. Böckerna jag läste ut var dessa, i utläsningsordning först utläst överst och så vidare.
"On earth we are briefly gorgeous" av Ocean Vuong. En son skriver ett brev till sin mamma som inte kan läsa det. Om att komma som flykting till ett land, i det här fallet från Vietnam till USA. Vackert språk, men hade kanske behövt varna för grafiska skildringar av djurplågeri och barnmisshandel. Drog ner betyget till en tvåa.
"Det var vi som var Mulvaneys" av Joyce Carol Oates blev månadens favoritbok trots att den inte fick ett högre betyg än 3,5/5. Handlar, precis som titeln antyder, om familjen Mulvaney som drabbas av en tragisk händelse, och hur det påverkar dem alla.
"Seriemördare. Världens värsta brottslingar berättar" av Christopher Berry-Dee var majs månadsbok. Kändes inte alls som att det var förövarna som berättade, utan mer som att författaren skrivit ihop en massa från diverse tidningsklipp. Betyget blev 2,5/5.
"Det röda fältet" av Mo Yan (och inte Yo Man som jag så ofta vill skriva det). En långdragen släktkrönika om en blodig tid i Kinas historia. Väldigt förvirrande tidslinje, och så mycket strider att det faktiskt blev för mycket. Kan förstå Nobelpriset, men gillade inte boken bättre för det. Betyget blev även här 2,5/5.
"A poem for every spring day" i urval av Allie Esiri är så klart den bok jag läst under längst tid, då den innehåller två dikter om dagen från 1 mars till 31 maj, och det är så jag läste den - dagligen. Enda anledningen till att den inte blev majs favoritbok är för att jag läste den under så pass lång tid. Annars fick den faktiskt det högsta betyget på en bok i maj, med 4/5.
