Julifavoriter

Det här inlägget skriver jag lång i förväg, för när det publiceras är jag på väg hem från årets semesterresa. Mer om det senare. Så det finns en risk för att den här månadens favoriter kommer ändras, men när jag skriver det så ser det ut som såhär.

Bok: "You like it darker" av Stephen King. Det samlade betyget kanske inte var jättehögt, men många av novellerna för sig var helt fantastiska.

Film: Jag har sett väldigt lite film i juli, och jag kanske inte direkt älskade den nya Snuten i Hollywood, men det får ändå bli "Bevery Hills cop: Axel F". Den fjärde filmen i ordningen.

TV: Har äntligen fått älskade maken att börja titta på "Sense8". Jag tycker bättre om än vad han gör, men ändå.

Nagellack: Jophiel från a England. Hade inte så mycket att välja på...

Skönhet: En sval arkmask efter en varm dag sitter aldrig aldrig fel.

Extra speciell rolighet: Anledningen till att vi är på semester. Vi har bilat ner till Belgien och bevistat Belgiens Grand Prix på banan i Spa. Formel 1 alltså. Jag älskar kanske inte att trängas med massa folk, men det är något speciellt med att få bevist ett Formel 1-lopp. Det här är mitt andra, första var Monza 1999.

Favoritinlägg: Mid-year book freak out.

Nagellack i juli

Det här går fort. Två gånger har jag bemödat mig med att måla naglarna. Jag upprepar - semesterfeeling.

a England, Jophiel
Ett roséguldsrosa lack med mycket holo. Passade nästan för bra till min hudfärg, för det här gav nudekänsla, men med det lilla extra. Tyckte om.

a England, Raphael
Lite murrigt grönt med en hel del guld och jättefina holoregnbågar. 

Jag sa ju att det skulle gå fort.

Bullet journal i augusti

Äntligen! Ett år senare kan jag börja ha yogaklasser igen, och det kommer ske i augusti. Hurra! Ska bara göra fint i min nya studio först. 
För att fira detta valde jag att göra min bullet journal lite extra yoga-inspirerad i augusti. Jag ville ha orange som temafärg, och sim tur är för mig så har jag en washi med yogande rävar. Nästan som att jag hade planerat det i förväg.

Washitejpen har jag haft så länge att jag inte minns varifrån. Gissningsvis Etsy, för därifrån kommer mycket från min washi-samling. Pennorna är en orange fineliner från Stabilo, och en Tombow dual brush i färgen 025 Light Orange. Något mellan väldigt mörkt gul och väldigt ljust orange, tycker jag. Men jag står mitt kast.
Börjar med en dikt av Christina Rossetti och en månadsöversikt.

Kassabok, nu med plats för yogans egen lilla kassabok. Andra sidan rymmer som vanligt månadens bok och nagellack. Jag kommer läsa Robin Hood, men jag har inte skrivit in den än på grund av lat.

Lite träningsdags kanske? Hoppas jag orkar skärpa mig på den punkten också, för det är inte bara bloggen jag varit slö på den senaste tiden. Det är skönt att sova, kan vi säga.
Med förhoppning om skärpning alltså, så kommer mina sidor för Yoga with Adriene och min övriga träning här.

En rad om dagen, dagens vanekoll och en lite titt på humöret.

Och så ett av veckouppslagen. Citaten den här månaden är sådana jag har sparat från etiketten på Yogi-te. (Om jag inte tar helt fel är det sådant som Yogi Bahjan sagt. Den yoga jag lär ut är baserad på hans yoga - kundaliniyoga. Fast på svenska, brukar jag säga. Mindre persondyrkan och mer titta in i dig själv. Min yogalärare hoppade av när han tyckte det blev för sektliknande, med bara vita kläder, väldigt mycket pekpinnar och annat otyg.)

FredagsFilmen: Twister

Är det en remake eller en uppföljare som heter "Twisters" som kommer på bio i sommar? Jag vet inte, men vad jag vet är att originalet "Twister" (utan 's') från 1996 är en fenomenal film. Så vi FredagsFilmar den idag, tycker jag.

Bildkälla CeDe

Stormjägarna Jo och Bill Harding ligger i skilsmässa. Nu behövs bara några underskrifter för att Bill ska kunna gå vidare i livet. Han söker upp Jo, som precis är på väg ut för att jaga några tornados och prova ny teknisk utrustning för att få veta så mycket som möjligt om det här väderfenomenet. Inte riktigt rätt tillfälle alltså.

Bill Paxton, må han vila i frid, ville göra en andra "Twister"-film väldigt länge, men pengar och hans död satte stopp för det. Nu kommer det ändå en ny film, och den kommer säkert ha sin behållning den med, men ni vet. The original and best, och så vidare.
Jag tycker mycket om den här filmen, och skulle gärna se den igen/införliva den i filmsamlingen. Lagom med spänning, och faktiskt ett riktigt intressant ämne. Plus lite romantik. Och en fantastisk skådespelarensemble, så klart. 

Mid-year book freak out 2024

Eftersom jag har varit blogg-lat så har jag halkat efter i mina vanliga inlägg. Som det årligen återkommande mid-year book freak out. Alltså titta lite närmare på de böcker jag har läst första halvåret, och blicka en aning framåt.

Bildkälla The StoryGraph

Bästa bok hittills under 2024?
De böcker jag gett högst betyg har alla varit omläsningar, så det gills inte. Istället väljer jag två andra, för jag kan inte välja bort någon av dem. "Holly" av Stephen King, och "The fragile threads of power" av V-E. Schwab.

Bästa uppföljaren hittills under 2024?
Jag har läst några förstaböcker i kommande serier (vissa jag kommer fortsätta i, andra inte) men faktiskt inte en enda uppföljare.

Ny utgivning som du inte hunnit läsa än, men verkligen vill läsa?
Jag har dålig koll på vad som getts ut, och även på vad som ska komma. Alltså har jag ingen bok jag vet om riktigt sådär, för den jag visste har jag redan läst, nämligen "You like it darker" av Stephen King.

Ny utgivning som du ser fram emot under andra halvan av 2024?
Som sagt, har inte riktigt koll. Jag vet att Maggie Stiefvater är i sluttampen på sin kommande bok, men om den hinner ut i år vet jag inte. Annars är det väl den.

Största besvikelsen?
Rackarns så dålig jag tycker "Middagsmörker" var. 

Största överraskningen? 

Det fina presentkortet jag fick av sväronen när jag fyllde år. Blev fyra böcker av det, och jag har fortfarande en liten slant kvar på det.

Ny favoritförfattare?
Läste min andra bok av Ruth Ozeki tidigt i år, och nu vill jag läsa allt hon gett ut.

Senaste favoritkaraktär?
Holly Gibney. Hon har varit med i Stephen Kings böcker ett tag, men hon växer mer och mer för varje gång jag läser om henne. En av de bästa karaktärerna han har skapat.

Senaste litterära förälskelse?
Passar på den.

En bok som fick dig att gråta?
Nu är jag ganska bölig av mig så jag gråter lätt. "The book of form and emptiness" av Ruth Ozeki vet jag bestämt att jag grät av. 

En bok som gjorde dig glad?
"I kissed Shara Wheeler" av Casey McQuiston.

Vackraste bokomslaget hittills?
Så länge jag läser Jennifer Saints böcker så kommer det bli en av hennes, för jag köper de med de snygga omslagen. I år "Atalanta". 

Bildkälla The StoryGraph

Vilka böcker behöver du läsa innan året är slut?
Behöver och behöver. Vill läsa klart David Mitchells böcker. Och så klart de som väljs till Plejaderna. 

a England, Archangels

Just nu total utförsäljning hos a England "för att göra plats för nyheter". Känns spännande, och jag undrar vad det är som händer nu. Kanske en hel re-branding? Andra finish än holo? Har hon sålt? Så många frågor, och jag antar att svar kommer förr eller senare.
Innan dess kan vi titta närmare på den stora kollektionen från det senaste lacksläppet. Archangels kom ut med sju olika lack, inspirerade av änglar, så klart. Här i den ordning jag bar dem, som inte blev den bokstavsordning jag hade planerat.

Ariel
Inte Lilla Sjöjungfrun alltså, utan Jordens ärkeängel som manifesteras i ett lila ljus. Hen ska skydda allt liv på jorden, och miljön. Gör väl ett så där jobb, kan jag tycka.
Lacket är så klart holografiskt, och är mullvadsgrå med en tydlig ljuslila skiftning. 
 

Chamuel
Ännu en ängel som gör ett kasst jobb, för Chamuel är visst fredens ärkeängel. Inte bara världsfred, utan också mellan människor. Manifesteras med ett rosa ljus.
Riktigt flamingorosa hololack. Det finns en orange skiftning i det också, och jag tror det här är kollektionens finaste lack.

Michael
En lite mer välkänd ärkeängel kommer här, Michael är modets ängel och manifesteras av ett blått ljus. Lacket är alltså ett ljust blått hololack. Ljust himmelsblått, eller möjligen babyblått.

Azrael
Inte alls lika ond som i "Supernatural". Azrael hjälper till med övergången mellan liv och död, både för den som avlider och för de som blir kvar. Indigoblått ljus den här gången.
Det här lacket tyckte jag mest av allt var grått, men det finns blått där och även en gnutta lila, Jag tänkte på åskmoln.

Gabriel
Kommunikationens ärkeängel. Antar att det var därför han snackade med Maria. Manifesteras i ett vitt ljus.
Det här var en av mina förhandsfavoriter, för jag tyckte det såg så vitt ut. Men det är det inte, bara nästan. Mest av allt en ljus silver. Holot är också av det mer splittrade slaget här, och blev mer prismatiskt än holografiskt. Fint,men inte helt vad jag hoppats på.

Jophiel
Skönhetens ärkeängel manifesteras med ett gult ljus, och vänder det negativa till något positivt. 
Hade ju varit kul med ett gult lack, men icke. Det finns ett guldstråk där, men mest av allt är lacket roséfärgat. Råkar älska roséguld.

Raphael
Hälsans ärkeängel som manifesteras av ett grönt ljus.
Det är faktiskt grönare irl än vad det set ut som här. Lite mörkare salviagrönt, med sin lite dammigt gröna nyans. Dessutom med ganska rikligt med guld, och superfina regnbågar.

"Tomorrow and tomorrow and tomorrow" av Gabrielle Zevin

Många bokinlägg blir det, för här kommer ett till.

Bildkälla The StoryGraph

Sam och Sadie älskar spel. Det är så de en gång blev vänner, innan de gled ifrån varandra. Nu återser de varandra på en trång tågstation, och snart återupptar de sin vänskap och bestämmer sig för att göra spel tillsammans.
Det här är kärlek, men det är inte romantik.

Det där med kärlek är det inte jag som påstår, utan de som gett ut och skrivit boken. Själv blir jag inte riktigt klok på varför. De säger att de älskar varandra, men de visar det inte direkt. Stora partier i boken talar de inte ens med varandra, av en eller annan anledning. De är nämligen ganska dåliga på det där med kommunikation, och kommunikationsmissar är en sådan där trope i böcker som jag kan bli så innerligt trött på. Det och triangeldraman, som det också finns en aning av i den boken. Att jag dessutom inte är värst intresserad av spel, spelutveckling eller spelhistorik gör inte saken bättre.
Det känns också som att boken blir lite onödigt tragisk. Det är självmord, olyckor, skador, cancer, skjutningar, dödsfall, dåliga/kränkande förhållanden, depression och ungefär allt annat också som ska beröra mig som läsare. Men jag blir inte berörd, för jag tycker boken är ganska tråkig och jag tycker inte om någon av karaktärerna, utom kanske Marx.
Boken leker med idén om att kunna göra som i spel, och starta om och spela på ett nytt sätt och få ett annat resultat, även i riktiga livet. Jag förstår att det är det författaren vill, men jag tycker kanske inte att hon lyckas så bra. Eller så är jag bara känslokall.

Vissa delar tycker jag dock bättre om, och jag kan känna att boken har något visst, men den är inte riktigt för mig. Betyget på "Tomorrow and tomorrow and tomorrow" blev 2,25/5.

Bokens titel kommer för övrigt från en berömd skotsk pjäs av William Shakespeare, "Macbeth".

"You like it darker" av Stephen King

När jag fyllde år senast så önskade jag mig, så klart, böcker. Och allra högst upp på den önskelistan låg Stephen Kings senaste utgivning, novellsamlingen "You like it darker". Älskade maken levererade, och jag var inte sen att läsa den.

Bildkälla The StoryGraph

Noveller är inte den form av litteratur jag föredrar. Jag kan till och med tycka att noveller kan vara riktigt tråkiga. Det är något med det korta formatet som gör att jag sällan tycker att de känns färdiga. Antigen får jag en känsla av att de börjar för sent eller slutar för tidigt eller alltför dåligt beskriver vad som händer. Men det är något annat med Stephen Kings noveller - oftast. Han har en förmåga att kunna ge en ganska fullständig bild med enkla medel. Alla noveller blir inte toppen ens i min favoritförfattares händer, men de har en större chans att lyckas hos mig, så är det. 
"You like it darker" består av tolv noveller av varierande längd. Allt från några få sidor till den där längden då det blir en långnovell eller en kortroman. 

• Two talented bastids. Sonen till en hyllad författare rensar bland sin pappas papper och finner en historia som kan vara påhitt, men också en väl dold hemlighet. 3,5/5
  
  
• The fifth step. En man läser tidningen på en parkbänk när en man ber honom om hjälp. 3/5
  
  
• Willie the wierdo. Wille anses som lite konstig, men han tycker om att lyssna på sin farfars otroliga berättelser om historiska händelser han påstår sig ha deltagit i. 2,5/5
  
  
• Danny Couhlin's bad dream. Danny drömmer en begravd kropp och när han upptäcker att det var en sanndröm börjar en massa bekymmer för honom. Bokens längsta novell. Och den bästa. 5/5
  
  
• Finn. Finn blir förväxlad med en annan man vilket får ödesdigra konsekvenser. 3,5/5
  
  
• On Slide Inn road. En familj på bilresa bestämmer sig för att ta en genväg. 4/5
  
  
• Red screen. En polis förhör en mordmisstänkt man. 2/5
  
  
• The turbulence expert. En flygrädd mans plan hamnar i turbulens, precis som han visste att det skulle göra. 3/5
  
  
• Laurie. Efter sin frus död får Lloyd en hund av sin syster, som han ger namnet Laurie. 4/5
  
  
• Rattlesnakes. Under pandemin lånar en nybliven änkling en väns hus i Florida. Där träffar han den excentriska grannen som skjutsar på en till synes tom tvillingvagn. 4,5/5
  
  
• The dreamers. Nyss hemkommen från kriget i Vietnam tar ett jobb som stenograf, och upptäcker att vissa vrår av verkligheten bör lämnas ifred. 2/5
  
  
• The answer man. Tre gånger under sitt liv träffar Phil mannen med svaren. 4/5

Som titeln på den här samlingen antyder så är det noveller med ganska mörka teman vi hittar här, vilket jag tyckte var ganska skönt att vara beredd på. Jag tycker dock ändå att King lyckas förmedla en känsla av hoppfullhet, att finns ljus på andra sidan och att det ljuset oftast inte är ett annalkande tåg. Det är inte nödvändigtvis övernaturligt heller, även om det så klart finns sådant med i novellerna. Det är ju trots allt Stephen King.
En novell tog King nästan 50 år att skriva klart, andra har inte spenderar lika lång tid i arkivet. Flera av novellerna har funnits utgivna förut, i tidskrifter och andra medier, men det är första gången de funnits med i en samling. Vi får också återse figurer från tidigare verk. Både Duma Key och Cujo finns med i "Rattlesnakes", till exempel.

Det är alltid svårt att sätta betyg på en samling med texter, men jag tror mig ha landat på 3,5/5. Eller aningen högre. 

"Sommarmöten" av Emily Henry

Hoppsan, det blev visst lite semester där. Så kan det gå när man plötsligt får en älskad make att umgås med hela dagarna, och en Chilipojke som bor i barndomshemmet några veckor för sitt sommarjobbs skull. Lite annat att göra på dagarna helt enkelt, som att äta glass. Glass är gott. Kanske Poppy och Alex i "Sommarmöten" också tycker.

Bildkälla The StoryGraph

Varje sommar sedan college har Poppy och Alex åkt på en sommarresa tillsammans. Tills för två år sedan, då något hände mellan dem, och nu pratar de inte med varandra längre. Poppy saknar dock sin bästa vän, och lyckas övertala Alex om en sommarresa till. 

Jag gillar det rappa berättarsättet i den här boken. Dels gör det boken lite humoristisk, även om det finns mörka stunder i den också, dels gör det att den går hyfsat snabbt att läsa. Tonen mellan Poppy och Alex är färgad av att de varit vänner så länge och känner varandra så väl. "Sommarmöten" är inspirerad av Nora Ephrons filmer, främst "När Harry mötte Sally", och det märks ganska väl. men där det i filmens värld kan bli ganska charmigt så kändes det här mest konstlat och ointressant. Visst kan jag ta att de båda behöver ta sig en funderare på vilka de är som individer och vad de själva vill göra med sina liv, men kanske inte i sluttampen på boken när jag sitter och väntar på ett lyckligt slut. Istället får jag brist på kommunikation, ångest och ett tal på offentlig plats för att deklarera sina känslor. 
Innan dess var det en ganska bra uppbyggs berättelse, där man får följa Poppy och Alex på den här resan, men även får tillbakablickar på deras tidigare resor och genom dem se hur deras relation växer fram.
Det blir ett lyckligt slut, så klart. Önskar bara att jag hade sluppit den där kommunikationsbristen. 

Mitt betyg på "Sommarmöten" blev 3/5. 

"Persuasion" av Jane Austen

Ett läsprojekt avslutat, för nu har jag läst den sista romanen av Jane Austen. Det finns samlingar av texter med noveller, utkast och andra arbeten, och jag har läst en av dessa, men räknar inte in den i mitt läsprojekt. Det gällde att läsa Austens romaner i utgivningsordning, och det har jag gjort nu när jag läst ut "Persuasion".

Bildkälla The StoryGraph

Anne Elliot är mellanbarnet i en familj bestående av en far och tre döttrar. För åtta år sedan var hon förlovad med kapten Wentworth, men övertalades att slå upp förlovningen då han inte ansågs vara ett tillräckligt gott parti. Nu är omständigheterna de omvända, och kapten Wentworth dyker upp på nytt i Annes liv, nu som en rik man. Anne har aldrig lyckats glömma honom.

För en gångs skull är Jane Austens hjältinna här av mogen ålder. Anne är 28 år, och får väl anses vara en ungmö som troligen aldrig kommer bli gift. Det har inte saknats erbjudanden, men Anne har aldrig kommit över sin kärlek till Frederick Wentworth, så hon har förblivit ogift.
Boken följer Austens vanliga romantiska tema, och vi får så klart ett lyckligt slut, men vägen dit är en fröjd att vandra på. Anne är en så fin karaktär, och som läsare önskar jag henne allt gott i livet. Hennes familj? Kanske inte lika mycket. Pappan och den äldsta dottern är av det fåfänga slaget som mest bryr sig om titlar och vackra saker. Nu har de levt över sina tillgångar, vilket tvingar familjen att lämna familjegården och hyra bostad i Bath. En stad som Anne, liksom Jane Austen, tycker hjärtligt illa om. Yngsta systern är gift och har barn, men är så bortskämd och hypokondrisk att hon ständigt kallar in Anne för att ta hand om henne och hennes barn så att hon ska kunna återhämta sig. Och Anne låter dem hållas, hur mycket deras handlingar än kommer att påverka hennes liv. 
"Persuasion" är också full med Austens samtidskritik. Hennes hjältinnor hittar alltid en man för att de måste det. Även om hennes karaktärer är förälskade så var det inte alla kvinnor på den tiden som hade turen att få gifta sig av kärlek, och det är en kritik Austen ofta framför i sina böcker - hur svårt det är för kvinnor att få vara sina egna personer. Utan att övertalas att slå upp förlovningar som inte passar sig nog. Till exempel.

Mitt betyg på "Persuasion" blev 4/5.

FredagsFilmen: The Gray Man

En spionthrilleraction där Ryan Gosling är så cool som möjligt och Chris Evans är tramsrolig skurk. Det är ungefär summan av senaste mysfilmen med älskade maken, "The Gray man". Baserad på böcker av Mark Greaney som jag inte har något intresse alls av att läsa.

Bildkälla Netflix

En CIA-agent med dold identitet kommer över information som sätter att pris på hans huvud. En lönnmördare utfäster en stor belöning, och snart jagas han över hela världen, samtidigt som han försöker undsätta någon han tycker om och som nu hotas.

En helt okej film, men aningen för lång. Mycket av samma, och känns inte direkt nyskapande. Hade lite tråkigt ibland, och hittade en och annan lucka i handlingen. Som popcorn-film duger den dock utmärkt, om du mest vill ha underhållningsvåld och inte är så noga med en djupare handling. 
Finns att streama på Netflix.

Happy treason-Dagens

 

Låt: Ingen alls.
Outfit: Beige tröja från H&M, kjolen jag bär är en omsydd klänning, också från H&M.
Smink: Mascara från Essence och blusher från Pixi.
Doft: Nybakat.
Nagellack: Mellan lack just nu eftersom jag bakat frallor och inte hunnit lacka om än.
Läser: Månadsboken är "The thousand autumns of Jacob de Zoet" av David Mitchell, och så läser jag "Sommarmöten" av Emily Henry också.
Frukost: Stor skål jordgubbar med yoghurt, valnötter och honung. Till det te.
Fika: Te och muslibar.
Middag: Pastasallad med feta och bröd.
Pryl: Plåtställ. Himla praktiskt när jag bakar mer än en plåt.
Motion: Yoga och motionscykel.
Kvällsnöje: Läser vidare.
Att tillägga: Chilipojken hemma i några veckor för sommarjobb på sitt gamla jobb. Kul att få rå om honom lite grann.

Junis utlästa böcker

Hade en del läslust i juni och hann läsa ut fem böcker, och även merparten i en som fått drälla med in i juli. Så här ser junis läshög ut.

"Black Swan Green" av David Mitchell handlar om ett år i Jason Taylors liv. Här upplever han småstadslivet som tonåring på 1980-talet, med allt vad et innebär i form av kroppens och sinnets förändringar, de där spännande tjejerna, ett spänt hemmaliv och svår stamning. Fjärde boken av Davis Mitchell att läsas om, och den fick betyget 4/4.

"Flickorna" av Emma Cline blev junis favoritbok, bara för att berättelsen stannade kvar hos mig. Den är inspirerad av Charles Manson och morden på Sharon Tate och hennes vänner, som han beordrade. Här har det blivit fiktionaliserat och händelserna berättas av Evie. Hon ser tillbaka sommaren när hon var 14 år, när hon får se några flickor i parken som hon blir fascinerad av. Hon följer med dem till den gård där de bor, ledda av den karismatiske Russell. Betyget blev 4/5.

"Atalanta" av Jennifer Saint handlar om en ung kvinna som lämnades att dö på ett berg, för att hennes pappa kungen ville ha en son. Hon hamnar under gudinnan Artemis beskydd, och på hennes uppdrag ansluter hon sig till Jason och hans argonauter, för att finna det gyllene skinnet. Omberättad grekisk mytologi alltså, om en mytologisk gestalt jag inte kände till sedan innan. Den bästa av Jennifer Saints böcker, enligt mig. Betyget blev också här 4/5.

"Alla hjärtans dag" av Beth O'Leary var en väldigt snabbläst berättelse. Tre kvinnor väntar på sin dejt på alla hjärtans dag, men han dyker inte upp. Det är samma man, och han är så fantastisk att han snart blir förlåten. Men ska kvinnorna upptäcka hans hemlighet innan det är för sent och de får sina hjärtan krossade? 
Inte jättesvårt att lista ut hur det ska gå, men trevligt att läsa om ändå. Även här blev betyget 4/5.

"Happy yoga. 7 skäl till att släppa taget" av Steve Ross var min månadsbok i juni, och jag tyckte inte om den. Vissa saker gillade jag, och innan jag tröttnade på den tyckte jag också om den humoristiska tonen. Men när råden glider in i bodyshaming, skrämselpropaganda och dåligt förankrade medicinska råd, så tyckte jag att det inta var så mycket att hänga i granen. Betyget blev därför 1,75/5.

"Happy yoga. 7 skäl till att släppa taget" av Steve Ross

Min månadsbok i juni blev en omläsning av en bok som jag läste första gången 2009. Jag hade för mig att jag tyckte sådär om den redan då, och ville veta om jag nu kanske tyckte annorlunda. Det gjorde jag.

Bildkälla The StoryGraph

 Steve Ross började med yoga redan som barn, och har sedan dess utbildat sig till yogalärare och driver en yogastudio i Los Angeles. Han har även varit programledare i TV för ett program om yoga, och dessutom arbetat som turnerande musiker med stora band (vilka får du googla själv, för det står inte i boken). Under dessa år har han besökt många andliga ledare, och på så sätt kommit fram till sju olika sätt som ska leda till ett lyckligare och mer harmoniskt liv. Dessa anledningar är:
Man kan inte bli lycklig (man kan bara vara lycklig)
Du kan finna sann kärlek
Du är inte fet (och det är inte jag heller)
Du är inte ditt dagliga kneg (vem tror du att du är egentligen?)
Du kan förändra din värld
Du har aldrig blivit född och du kommer aldrig att dö
För en yogi är allting lycksalighet.

Boken är personligt skriven, med massa olika anekdoter från Ross eget liv, och hans erfarenhet både som lärare men också under sitt eget sökande. Tonen i boken känns som att den speglar honom och det han vill förmedla, den är humoristisk och lite lättsam. Lätt att ta till sig. Boken känns också snabbläst, och hade jag inte haft den som månadsbok hade den antagligen blivit omläst hyfsat fort. Men.
Efter ett tag tycker jag att den här snubben känns ganska oskön. Det finns ett och annat att ta till sig, och han är noga med att betona att man inte behöver lyda hans råd, det är upp till mig. Och jag tänker inte lyda dem. Helt enkelt för att han efter ett tag, i kapitlet "Du är inte fet", blir ganska jobbig att läsa. För här kommer hetsen. Han är själv vegetarian och äter tydligen mest raw food, och det blir då enligt honom det enda vettiga att göra. Om du inte vill dö av ditten och datten och dessutom fet, rynkig, illaluktande och kanske till och med lite ful. Här känns det som att boken fullkomligt exploderar av skrämselpropaganda och en ganska otrevlig body/fatshaming och rena rama elakheter och förolämpningar, dolda i låtsasomtanke och hans putslustiga jargong. Blev på riktigt förbannad vid flera tillfällen.
Det är dessutom dåligt med fotnötter och källor till hans påståenden. Han kan slänga sig med lite tjusiga namn och titlar för att "bevisa" ett av sina många påståenden, men jag får inte veta hur genomgripande den studien varit, om det ens varit en studie, eller var jag kan hitta den och läsa den själv. Om de håller med helt i hans eget funderande kan de möjligen förkomma i litteraturlistan i slutet av boken, men mer än så är det inte.

Nu finns inte den här boken att hitta på svenska längre, och det är kanske lika bra. Jag kan inte rekommendera den, även om det finns en del saker som jag uppskattat under lsäningens gång. Och det är de sakerna som gör att "Happy yoga" inte får superdåligt betyg. 1,75/5 landade betyget på.