onsdag 30 april 2025

Aprilfavoriter

Valborgsmässoafton, kungens födelsedag och den sista dagen i april. Jag firar genom att inte titta på någon brasa, om vi inte får för oss något och eldar i öppna spisen, och bara mysa med älskade maken. Äta något gott och njuta av våren.
April har varit en bra månad, och en snabb tillbakablick ger oss de här favoriterna.

Ekorrspaning på nästan varenda promenad.

Bok: Jag har lyckats läsa ut sju böcker i april, och av dem tycker jag att "Harvey" av Emma Cline var bäst. Väldigt kort, och väldigt bra.

Film: "Past lives". Så otroligt fin liten filmpärla.

TV: "The Rookie". Snart klar med säsong 5, som är den sista som finns på Netflix.

Nagellack: Tyckte lite extra mycket om Toxic jungle från Pahlish.



Skönhet: Parfymen Vanilla dreamer från H&M.

Extra speciell rolighet: Haft mycket kul för mig i april. Firat svärfar och katten som fyllde år på samma dag. Det har varit påsk och Chilipojken kom hem över påskhelgen och firade med oss. I stort sett klara med renoveringen på övervåningen. Men roligast av allt var att missa Plejadträffen för att jag firade mamma på födelsedagen.

Favoritinlägg: Det om världens gulligaste 18-åring, Schumi.



tisdag 29 april 2025

Aprils nagellack

Det blev inte direkt en hejdundrande lackmånad i april. Inte ens en särskild påskmanikyr blev det, helt enkelt för att jag inte hann med nagellackandet i alla bestyr kring att vara värdinna för påskfirandet. Med det sagt blev det inte fler än tre lack målade i april, alla gröna.


Essie, Sweater weather
Först ut bland de gröna kom det supervackra Sweater weather från Essie. Var med i en höstkollektion för några år sedan, och med sin mörkt gröna nyans passar det onekligen på hösten. Nu struntar jag högaktningsfullt i säsonger på lack, utan bär de jag tycker är fina när som. Sweater weather skimrar i hela den mörkgröna skalan, och glämtar till och med över på en brungrön nyans i vissa ljus.



Pahlish, Toxic jungle
Anledningen till att det alltid blir mycket grönt i april är såklart för att det är mammas favoritfärg, och hon fyller år i april. Just precis det här lacket bar jag när vi firade henne med god mat och en väldigt vacker tårta som E bakat.
Toxic jungle kom från en Ghibli-kollektion, och kan kanske ses som en ljusare version av Sweater weather. Giftgrönt skimmer och en liten aning guld. Nästan lite som sol som glimmar på nyutsprungna löv.



H&M, Jade jewel
Sist ut i april blev månadens enda nya lack. Jade jewel är precis vad det heter - ett jadegrönt krämlack. Lite sådär murrigt dammigt i tonen, som nästan ger en antik känsla. 

lördag 26 april 2025

"Harvey" av Emma Cline

Efter att ha läst en mastodontbok som "The name of the rose" så är det skönt med något litet och snabbläst för att rensa läspaletten. På omslaget till "Harvey" står det att det är en roman, men med sina dryga 90 sidor är det inte mer än en kortroman, eller novella. Att det inte blir en novell beror på antalet ord. Noveller brukar ha som högst 7500 ord, och här är det alltså fler. 

 

Bildkälla The StoryGraph

Det är dagen innan domen ska falla, och filmproducenten försöker få tiden att gå i sitt lånade hus. Han reflekterar över händelserna som lett honom hit, men då han har svårt att se hur han skulle kunna fällas, planerar han nästa filmprojekt. Till efteråt. 

Det krävs inte mycket av läsaren för att förstå att bokens Harvey ska vara Harvey Weinstein, filmproducenten som med sin bror skapade Miramax, och vars uppträdande mot kvinnor ledde till ett gäng artiklar som blev startskottet för #metoo. Han är dömd två gånger, i New York till 23 års fängelse och i Los Angeles till 16 års fängelse. New York-rättegången drabbades av ett rättegångsfel, och den håller i skrivande stund på att tas om. 
Boken är skriven från Harveys perspektiv, och han reflekterar över sitt liv fram till nu. Sina relationer med kvinnor i sitt liv, och de framgångar han skördat. I hans ögon har han inte gjort några fel, utan han planerar redan för sitt friande. Att gamla vänner vänder honom ryggen kan han inte förstå - han som är så snäll och van att få som han vill.
Det är alltså inget förlåtande porträtt vi får, fyllt av ånger och ångest. Därför tror jag att Emma Cline kommit den riktige Harvey Weinstein ganska nära inpå, för han verkar vara en sådan där som inte alls fattar vad han gjorde som var så fel. Så har han förnekat alla anklagelser också.

Ett utmärkt litet stycke litteratur, och jag gav "Harvey" betyget 4/5.

fredag 25 april 2025

FredagsFilmen: Final Fantasy

Vi avslutar väl temat film och spel med en film som var banbrytande med sin teknik, men som floppade hårt ändå. "Final Fantasy: The spirits within" var den första filmen att använda sig av Motion Capture, dem kostade skjortan att göra, och var tänkt som den första filmen i en serie. Nu tjänade den bara in en bråkdel av vad den kostade att göra, så det blev inte mycket med den saken. Ändå kan vi tacka tekniken som användes i filmen för dess insatser i att ge oss andra filmer, som "Avatar" och "Sagan om ringen"-trilogin. 

Bildkälla Collider

Jorden år 2065. Forskaren Aki har lyckats isolera de utomjordiska varelser, Phantoms, som finns i hennes kropp. Hon och hennes mentor tror att om hon kan samla ihop åtta unika andeväsen kan de bota hennes infektion, innan Phantoms tar över och dödar hennes sinne. Det finns även ett hopp om att dessa andeväsen ska kunna besegra Phantoms en gång för alla.



Det var väl lite meningen att de här karaktärerna skulle se riktiga ut, men animeringen är väldigt tydlig. Det är däremot en snyggt animerad film, och det märks (tyvärr) att skaparna var bra sugna på att visa upp hur snygga världar de kunde skapa, i vissa fall på bekostnad av filmens innehåll. 
Jag har sett den, den står till och med i samlingen, och jag vill minnas att jag tyckte den var ganska okej. Nu har jag ingen förkunskap om spelen som filmen baserats på, för de har jag aldrig spelat, så det kan kanske ha något med mitt tycke att göra. 
Även om animationen av människorna kan se lite väl lökig ut emellanåt, så är det värt att notera att det här är den teknik som senare utvecklades och gav oss Gollum. Bland andra. Inte illa av en filmflopp. 

torsdag 24 april 2025

"The name of the rose" av Umberto Eco

"The name of the rose" kom ut första gången 1980, och redan 1986 blev den film med Sean Connery och Christian Slater i de bärande rollerna. Och det är som film jag minns den bäst, även om jag länge varit medveten om att filmen är baserad på en bok. Av någon anledning (säkert book-tube) fick jag för mig att jag behövde läsa boken, men då kunde jag inte längre hitta den i någon svensk utgåva. Jag brukar vara emot att läsa på engelska om boken översatts till engelska och inte är skriven på det språket, men ibland gör jag undantag - som nu.

Bildkälla The StoryGraph

I 1300-talets slutskede sitter den åldrande munken Adso av Melk och minns tillbaka på en sällsam sak som hände 1327, när han fortfarande var novis. Tillsammans med sin mästare, William av Baskerville, besöker han ett italienskt munkkloster känt för sitt stora bibliotek. William kommer dit i ett teologiskt ärende, men finner sig snart insnärjd i ett snårigt mysterium. Munkar i klostret dör, till synes efter profetior i Uppenbarelseboken. Kan det ha något att göra med biblioteket, som är stängt för alla utom en noga utvald skara? Abboten ber William om hjälp med att läsa gåtan, och snart är han och Adso djupt inne i en labyrint som de kanske inte kan sig ur.

Den här boken var långsam. Så pass långsam att jag var nära att ge upp, och om jag inte hade hittat en ljudbok på YouTube så hade den här boken med största sannolikhet varit en DNF (did not finish) nu. Nu kunde jag till och med lyssna på den i dubbel i hastighet, och då kom jag närmare mitt normala lästempo i böcker som inte slänger in massa fraser på olika språk (främst latin), superdetaljerade beskrivningar om allt från utseenden till dörrar till planritningar över hemliga labyrintliknande bibliotek. Jag hade svårt att hänga med ibland, men ärligt talat brydde jag mig inte så mycket om det. Den övergripande berättelsen kunde jag ändå ta till mig.
Det här är en mordgåta i grunden, som satts i en historisk miljö och kryddats med filosofiska frågor, och religiösa grubblerier. Som ett barn av den tid och den miljö den utspelar sig i, innehåller den såklart också en ganska otrevlig dos av kvinnoförakt. Det förekommer en enda kvinna i boken, och det känns i mitt tycke som att det är hon som är rosen i titeln. Vår berättare Adso återkommer ofta till henne, och det faktum att han inte vet hennes namn. 
Mordgåtan är ändå ganska spännande, även om jag visste vad som hade hänt, eftersom jag har sett filmen. Det här är också ett sådant där sällsynt fall där jag tycker att filmen är bättre än boken. Särskilt som den inte är så fruktansvärt långrandig.

Betyget på "The name of the rose" blev 2,75/5. Den hade sina ljusa stunder, men var också bedövande tråkig mellan varven.

onsdag 23 april 2025

Bullet journal i maj

Sitter i köket när jag skriver det här (miljöombyte förnöjer) och tittar ut på vårt rikt blommande plommonträd. För nu vågar vi väl säga att våren absolut är här, med allt regn och en grönskande natur (och pollensnorig rödnäsa). Snart blir det sommar också. Kanske redan i maj, om vi har tur. 
Och eftersom det alldeles straxt är just maj, så har jag såklart fixat i ordning nya sidor i min bullet journal.


Jag har haft lite regnbågstema med färgerna i årets bullet journal, och nu hade turen kommit till gult. Kände dock att jag ville ha med orange också, för ibland kan gult vara nästan osynligt på vitt papper. Tyvärr har jag ganska dåligt med gul washi, men det finns vissa glimtar av gult i den här washin från Willwa med fikatema. Använde också stickers från flera olika ark (Willwa de med). Pennorna är en orange och en gul fineliner från Stabilo, och Tombow i nyanserna 055 Process yellow och 025 Light orange.
Som vanligt inleder jag månaden med plats för en dikt eller något annat snajsigt, och en vanlig hederlig månadsöversikt. Som jag inte alls gjorde fel på först. Nej då.



Månadens bok kommer vara en riktig klassiker. Tänk medeltiden. Mina tankar om den boken kommer dela sida med månadens nagellack, och så har vi kassaboken på motsatta sidan.



Maj månads träning i form av Yoga med Adriene, och all annan träning med alla andra.



Vanor och humör får dela uppslag med månadens att-göra. Älskar att det fanns en sticker med en prinsesstårta för allt det som jag ska fira i maj.



Det var snudd på att jag valde ett helt annat upplägg för den här månadens veckouppslag, med löpande att-göra-lista och sådär. Men så satte jag mig och funderade ett varv extra och räknade på utrymme i BuJon och sådär, och kom fram till att den metoden, som förvisso verkade bra och jag säger inte aldrig, inte passar mig. Dels för att jag skulle behöva ändra på vissa andra saker i mina dagliga vanor, som jag inte vill eller behöver ändra på, men också för att det troligen skulle ta större plats än vad ett veckouppslag tar nu om jag skulle få med allt jag ville. Summa summarum - varför laga något som inte är trasigt, så jag gör mina veckouppslag som jag brukar. Den är månaden med tema te på citaten, även om en och annan kaffekopp smugit sig in den här månaden.

tisdag 22 april 2025

"Gift" av Ben Hubbard

Hela titeln på den här boken är "Gift. Historien om drycker, pulver och mordiska uppsåt" och den som gissar att jag hittade den på bokrean och köpte den på grund av mitt smått morbida intresse för true crime gissar fullkomligt rätt.

Bildkälla The StoryGraph

Boken är upplagd i historisk ordning, vilket betyder att det är de gifter som förekommer i naturen som behandlas först, och de labratorieframställda otäckheterna får avsluta boken. Här finns det alltså med allt från växtrikets mer berömda gifter, ett och annat djur, till dagens hot med virus och kontaktgifter.
Om det inte vore för en del grafiska bilder, så känns den här boken ganska ung i tonen. Den är av det där övergripande formatet, som aldrig går in på djupet utan mer bara visar ytan. I vissa fall berättas mer om ett eller annat berömt giftmord, men mest är det så pass ytligt att jag kände att det här påminde om de uppslagsböcker jag använde mig av i mellanstadiet när jag sökte uppgifter inför ett skolarbete. Inte för att jag skrev om gifter när jag var 12,men om jag hade gjort det hade det varit med hjälp av den här typen av bok.
Den var ändå hyfsat underhållande, men faktiskt var den snyggare än bra. Giftgröna sprejade sidor som blev till dödskallar när man böjde sidorna - bara det var en detalj att bli glad av.
Slogs också av en tanke. Är det är en bok med varningar? Eller är det en handbok?

"Gift" fick betyget 3/5.

lördag 19 april 2025

Glad påsk!

Idag är det påskafton och jag har fullt upp med att äta ägg och godis. Någon tripp till Blåkulla blir det dock inte. Sådant överlåter jag till ungdomarna.

 


Glad påsk!

fredag 18 april 2025

FredagsFilmen: Jumanji

Istället för en film baserad på ett spel tänkte jag den här veckan skriva om en film som handlar om ett brädspel, fast där inget riktigt spel fanns. Numera finns det visst, men det är som tur är inte riktigt samma spel som finns med i filmen. Filmen är däremot baserad på litterär förlaga, i form av en äventyrsbilderbok av Chris Van Allsburg.

Bildkälla Entertainment

När Alan en dag hittar ett mystiskt brädspel nergrävt, bjuder han in sin vän Sarah att spela det med honom. När de spelar händer mystiska saker. Pjäserna rör sig av sig själva och uppdrag dyker upp i spelets kristallkula. När det är Alans tur att slå dras han in i spelet, och Sarah flyr från huset.
26 år senare flyttar syskonen Judy och Peter in i huset. De hittar spelet Jumanji uppe på vinden och börjar spela. När det blir Peters tur att slå tärningen lyckas han befria Alan ur spelet. Alan, som nu blivit vuxen, vet att de behöver Sarahs hjälp att spela klart och återställa ordningen i staden. Men det är inte helt lätt när djungels alla djur gör sin entré i den lilla staden.



Som (nästan) alltid blir det väldigt roligt när Robin Williams är med i rollistan. Här spelar han Alan som vuxen, och han har varit med om en hel del alla år han varit fast i spelet. Det är också ett stort äventyr, och en film som passar alla åldrar.
Jag tycker såklart att originalfilmen är den bästa, men det har även gjorts två uppföljare till "Jumanji", men det sparar vi till en annan gång.

torsdag 17 april 2025

Schumi 18 år!

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det Schumis födelsedag! (Och svärfars, men det är en annan femma.) Hela 18 år fyller hon, och det är ganska gammalt för en katt. Hon är alltså en dam i sina allra bästa år, och förutom en viss brist på tänder så verkar hon må ganska bra. 

När vi skaffade Schumi var hon mattes katt, men det gick över när Cullen kom in i familjen. Hon tyckte inte om honom, och han bestämde att nu var jag hans och sålunda blev hon barnens katt. Trodde hon kanske skulle mjukna lite när Cullen dog för 4 år sedan, men icke. Det skulle dröja tills att alla barnen flyttat ut innan hon kunde tänka sig att vara med oss. Nu ligger hon gärna och sover på mig på nätterna. Som i att jag kan vakna och känna henne ligga på min höft, mage eller mina fötter. Inte alltid superbekvämt, men ändå alltid mysigt. 

Det var egentligen inte meningen att Schumi skulle bo hos oss. Vi hade tingat en annan katt från jourhemmet hos Örebro katthem, men den lilla ungen och flera av hennes kullsyskon dog av ett vaccin som de inte tålde. Straxt innan detta hände hade jourhemsmatte räddat en annan liten katt från avlivning, och frågade oss om vi kanske skulle vilja ha henne istället. Och det ville vi. Hon var ungkatt när hon kom till oss och snabb som vinden när hon zoomade genom huset. Därför fick hon namnet Schumi, som var smeknamnaet för dåvarande världsmästaren i Formel 1, Michael Schumacher, han som ligger i något sorts vegetativt tillstånd efter en skidolycka 2013. Vegetativ kan man knappast kalla Schumi för, även om hon sover mycket. Katter gör ju det, men det blir längre och längre lurar för lilla katten ju äldre hon blir. Hon är dock inte främmande för att mellan dessa lurar springa runt som en tok, mjaua högt, hoppa upp lite varstans - även på platser dit vi inte hade väntat oss, och tigga både godis och gos. 

Hon är helt enkelt en riktig myskatt, och jag är glad över varje stund vi får ha med henne. 
Grattis Schumi!






onsdag 16 april 2025

(Plejaderna om) "Sommarboken" av Tove Jansson

När ens lilla mamma fyller år och väljer att fira sin födelsedag samma dag som bokcirkeln ska träffas, är det inte alls svårt att välja. Mamma kommer först. Så i söndags frossade jag i god mat och tårta, medan mina bokcirkelkompisar i Plejaderna träffades på sitt håll. Förutom hon som var sjuk. Och hon som tar paus på grund av lässvacka. Och så jag då.

Bildkälla The StoryGraph

På en ö i Finska viken spenderar lilla Sophia sommaren tillsammans med sin pappa och sin farmor. Tillsammans med sin farmor ska Sophia uppleva många äventyr, och det är en stark vänskap mellan dem båda, åldersskillnaden till trots.

Boken valdes från värdinnans mammas efterlämnade bokskatt, och den ligger sålunda henne varmt om hjärtat då hennes mamma inte finns hos oss längre. Jag förstår fullständigt den känslan. Jag står ofta och fingrar på "Kristin Lavransdotter" när jag är hemma hos mamma, för att jag vet att det var den boken pappa läste (om) när han dog. Någon dag ska jag läsa den, jag också.
Jag hade hört massor av bra saker om "Sommarboken" så jag var lite glad över att få en chans att läsa den, även om jag säkert inte hade valt den själv. Jag har bara läst en roman av Tove Jansson förut, "Pappan och havet", och den tyckte jag inte vidare värst bra om. Fast den handlar ju om Mumintrollen och - jag gillar inte Mumin. Eftersom det är vad Tove Jansson är mest känd för är det kanske inte så konstigt att jag inte direkt letar efter hennes verk i övrigt. I "Sommarboken" finns det dock inte ett enda Mumintroll, så jag var mer än villig att ge den en chans.
Jag tyckte mycket om vänskapen mellan Sophia och farmorn. Det fanns en värme där som förmedlades bra genom boksidorna. Även sommarvärmen kändes av, och upplevelsen blev lite hängmatta, solvärme och humlesurr. Den har ett ganska långsamt tempo, även om den är både snabb- och lättläst. Det händer liksom inte så mycket. Det lunkar på, "i ett kärvt ömsint långsamt tempo, flytande sommardagar som passerar" för att citera en av mina bokcirkelkompisar. Faktiskt tyckte jag till och med att den var lite tråkig, och jag hade inte riktigt lust att läsa den. Boken kändes lite teflonig, ingen berättelse som satte sig direkt. Den var helt enkelt inte till mig.
En annan sak jag hade problem med, förutom den särskrivna titeln på bokomslaget, var att vissa ord i boken istället var hopskrivna. Det kan så klart vara finlandssvenska, och i så fall må det vara förlåtet, men jag hajade till när jag stötte på det. Jag tycket också att det var konstigt att boken inte indikerade att det var någon spm pratade. Jag är van vid - eller " ", men här fanns inget av det. Texten bara flöt på. Det var inte direkt svårt att hänga med i samtalen, men det kändes ändå inte helt hundra att läsa texten när den såg ut så.

Betygen blev lite blandade, från 2 till 3,5. Plejadernas medelbetyg på "Sommarboken" blev 2,6/5. Jag gav den betyget 2,5/5

tisdag 15 april 2025

Taco Tuesday-Dagens

 


Låt: Ingen speciell.
Outfit: Mönstrade byxor och ljusblå tisha, från H&M.
Smink: Nej.
Doft: Också nej.
Nagellack: Toxic jungle från Pahlish.
Läser: Månadsboken "Gift" av Ben Hubbard, och försöker vänja mig vid stilen i Umberto Ecos "The name of the rose".
Frukost: Te, havregrynsgröt.
Fika: Te, nybakad kaka som jag experimenterade med. Helt okej.
Middag: Taco Tuesday. Som i det här huset oftast betyder nachotallrik.
Pryl: Tvättmaskin. Gissa vad jag gjort idag.
Motion: Kort motionspass fokus core, yoga för nerverna, motionscykel, promenad i "skogen". Såg tre ekorrar!
Kvällsnöje: Läsa och tidig sänggång. Är så pass trött. Gissar på allergierna, för de brukar kunna göra mig trött så här års.
Att tillägga: Just ingenting. Men här är ett par bilder på ekorrarna från idag.


Det är två ekorrar på den här bilden. Ser du båda?

lördag 12 april 2025

"Jag är glad att mamma dog" av Jennette McCurdy

Eftersom det är väldigt lätt att påverkas av amerikansk media, och jag dessutom har ett barn i ålder för Nickelodeon-serien "iCarly" så visste jag såklart om seriens existens, även om sagda barn inte tittade på den. Hade vi ens Nickelodeon? Jag tror inte det. Hur som, jag hade en vag aning om serien, och visste lite i bakhuvudet sådär att det var en blond tjej med. Att hon hette Jennette McCurdy visste jag dock inte, förrän hennes bok med den ganska provokativa titeln "Jag är glas att mamma dog" slog ner som en bomb för några år sedan, och återigen kastade ljus på villkoren för barnsskådespelare. Hur frivilligt är det egentligen?

Bildkälla The StoryGraph

Jennette är bara 6 år gammal när hennes mamma föreslår att Jennette ska bli skådespelerska. Eftersom Jennette alltid gör sitt yttersta för att göra mamman nöjd, går hon såklart även med på det, trots att hon kanske inte egentligen vill. Det visar sig snart att Jennette har fallenhet för att lära sig repliker och ta regi, redan i ung ålder,och rollerna börjar trilla in. När hon senare får rollen som Sam i Nickelodeon-serien "iCarly" borde lyckan vara gjord, men i Jennettes fall är det här bara början på en ny sorts bekymmer.
Jennettes mamma har länge haft hushållet i ett järngrepp, där alla gör sitt yttersta för att göra mamman nöjd. Hon har ju trots allt överlevt en svår cancer, så vad gör det att de sover på hopvikbara mattor i vardagsrummet för att alla andra rum är belamrade med mammans minnessaker? Det är mammans humör som styr familjen, och mest av allt styr hon över Jennette. De är ju trots allt mer än bara mor och dotter - de är bästa vänner också.

Boken är rappt skriven, och när jag väl satte mig ner och läste gick det mycket fort. Det är många kapitel som är ganska korta, och det är lätt att läsa ett kapitel extra, eller flera. Det finns ganska ofta en humoristisk ton i boken, som annars är väldigt tung i sitt ämne. Det är svårt att läsa om hur Jennette blir utsatt för mammans alla påtryckningar. Hur hon får uthärda invasiva fysiska undersökningar, och när hon försöker frigöra sig får utstå mammans hotfulla glåpord. Jennettes överlevnadsstrategier leder till svåra ätstörningar och missbruk, och det tar lång tid innan hon kan börja läsa.
Jag blev väldigt gripen av Jennettes berättelse, och jag är glad att hon skrev den här boken så att vi kan få ett perspektiv från en barnskådespelare som inte är superkäck och rosenskimrande. För hur mycket har egentligen en sexåring att säga till om när hon har en manipulativ mamma som styr över både hennes kropp och hennes vilja? "Jennette vill det här" säger hon, medan Jennette redan tidigt tvivlar på om hon verkligen gör det. Är det det här hon vill ha. Det tar lång tid för henne att komma till rätta med sig själv, och det är inte så lätt att komma till rätta kring de komplicerade känslor hon har kring sin döda mamma. När boken tar slut är även jag glad att Jennettes mamma är död, så att hennes läkning kunde få börja. 

Betyget på "Jag är glad att mamma dog" blev 3/5. 

fredag 11 april 2025

FredagsFilmen: Tomb raider

Det har gjorts mer än en film om Lara Croft från tv-spelet "Tomb raider". Mest känd av dessa är såklart de med Angelina Jolie som Lara Croft, men jag tycker filmen från 2018, med svenska Alicia Vikiander i rollen, är snäppet bättre.

Bildkälla YouTube

För sju år sedan försvann Lara Crofts pappa Richard. Sedan dess har hon hankat sig fram på olika sätt, utan att nagga av familjeförmögenheten. Nu har hon dock fått upp ett spår och tror sig veta var pappan kan vara. På en svåråtkomlig ö utanför Japan tar hon sig an sitt största äventyr hittills, ett som ska göra henne förtjänt av titeln Tomb raider.



Det var en hel del år sedan jag såg den här, men jag minns det som underhållande. Bara man vet med sig om att man kommer bli serverad överdådig action och se sin hjältinna överleva skador som hade varit dödliga i verkligheten med bara en skråma eller två så. Verklighetsflykt med andra ord, av det mer underhållande slaget. Plus i kanten också för att Lara Croft slipper springa runt i djungeln i hotpants, utan får ha riktiga byxor på sig.

torsdag 10 april 2025

Det tog slut

Saker att göra - tömma förpackningar med saker jag använder för att göra mig själv vacker. Eller bara för att må bra, allra mest. Och jag mår bra när jag känner mig bekväm i mitt eget skinn.
6 saker har jag tömt sedan sist det begav sig. Massa favoriter och repriser idag, men också ett par nja.


ACO. Body lotion moist. Oparfymerad.
Behöver väl ingen närmare presentation vid det här laget. Tog precis slut, så jag har inte öppnat den nya flaskan än, men den finns där.
Betyg 5/5

CeraVe. Hydrating cleanser. Fragrance free.
Först köpte jag den här i en liten reseflaska som jag använde under min semesterresa förra året, och jag tyckte så mycket om den att jag valde att köpa en stor. Men nu när jag använt den under en längre tid så har min första förtjusning lagt sig. Jag gillar hur den känns och att den rengör skonsamt men ändå rejält. Egentligen gillar jag det mesta, men... Jag saknar något i känslan, så jag testar om en annan just nu. Jakten på den perfekta rengöringen, för mig, fortsätter alltså.
Betyg 4/5

Atrix. Intensive protection cream.
Jag har tre tre tuber av den här handkrämen utplacerad på strategiska platser i huset. Just den här gången var det den på skrivbordet som tog slut.
Betyg 5/5

Pixi. Rose tonic. Rose & elderflower nourishing toner.
Flaska tre? Jag har i varje fall redan öppnat den som ersatte den som tog slut. Helt enkelt en favorit. Jag är också väldigt förtjust i rosdoften, den lilla stund den finns där.
Betyg 5/5

Skin treat. Brightening vitamin C face elixir.
Jag gillar vitamin c i min hudvårdsrutin, men jag har tydligen svårt för att bli kompis med serum med vitamin c. Ändå gillar jag den här, med sin spaiga fruktdoft och hur den känns på huden. Det är dock något som fattas för att jag ska falla helt för den. Och eftersom jag haft svårt för att bli kompis med den hände det ofta att den blev stående utan att användas, och jag gissar att en mer kontinuerlig användning krävs för att se något rejält resultat. Jag säger inte att jag aldrig mer kommer skaffa just den här, men jag tror jag ska prova en annan nästa gång. Har alltså inget serum med vitamin c just nu.
Betyg 3/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Avocado.
Perfekt den dag jag använde den och var ute efter något som kunde lugna och återfukta. Det märks att pollensäsongen är i full swing, så att säga. Kommer absolut köpa igen.
Betyg 5/5

onsdag 9 april 2025

Sett på TV: The Rookie, säsong 4

Som alltid spoilervarning när jag skriver om TV.

Det här kändes som en väldigt lång säsong, och med sina 22 avsnitt var den det också. Längst hittills, faktiskt. Och det kanske inte höll i alla avsnitt, men underhållande har det varit. 

Bildkälla Prime video

Det är lite av den här seriens grej, att sluta sina säsonger med cliffhangers. Alltså fanns det en rejäl sådan från förra säsongen, så det var bara att rassla på med tittandet. Säsong fyra tar vid några timmar efter säsong tres slut, och börjar med att vi måste ta farväl av Jackson West, som blir skjuten till döds under kidnappningen av Lopez. Det är så klart sorgligt att se en omtyckt karaktär försvinna, men det var skådespelarens egna val då han tyckte det var svårt att gestalta en färgad polis och inte riktigt behandla de många fall av polisbrutalitet mot just färgade människor som varit så aktuella de senaste åren. 
Att Lopez kidnappades ledde också till att Wes gjorde en dum grej, som så klart tar upp programtid i flera avsnitt efteråt. Kände en väldigt lättnad när vi lämnade det bakom oss.
Det dyker också upp en ny rookie, som ska handledas av Harper. Hon är inte alls imponerad av aspiranten Thorsen, som varit misstänkt för ett högprofilerat mord och som kommer från en rik överklassfamilj. Harper får dock annat att tänka på när hon blir oväntat gravid, så gissa vilken skådis som fick sin graviditet inskriven i manuset den här säsongen? 
Annars jagas det en seriemördare. Under politavsnitten för spin off-serien "The Rookie: Feds" (som lades ner efter en säsong) utreds terrorbrott. 
Nolan har blivit facklig ombudsman, men hamnar i konflikt med en man högre upp i hierarkin som senare sätter käppar i hjulet för Nolan. Han har också ett nytt förhållande, med underkvinnan Bailey Nune som inte bara är brandman utan även är med i någon sorts frivillig militärkår, och är bra på alla andra saker också, så hon dyker upp i de mest underliga situationer. Jo, jag kan känna mig lite trött på hennes förträfflighet ibland. Fast att hon var hemligt gift med en blådåre var lite oväntat.

Det var underhållande den här säsongen också, även om den kanske kändes lite för lång och därför fick med en hel del sådana där osannolika berättelser. Fast vad vet jag, det kanske är helt normalt att hålla ett sjukhus gisslan för att få ett hjärta till sin fru. Eller att spela in en realityserie samtidigt som man är polisaspirant. Eller att man som en av endast två poliser, men med lite hjälp av en sjudjävla fiffig flickvän och en och annan kompis, kan få omkull en brottscell under en shootdown. Kanske.
Plus i kanten för att det inte var någon jättestor cliffhanger den här säsongen. Jag har så klart ändå valt att raskt ta itu med säsong fem, den sista jag kan streama på Netflix.

tisdag 8 april 2025

De små tingen

Häromdagen hade jag en riktigt dålig dag. Utan att gå in på detaljer var månadens fasa ganska så mycket besvärligare än vanligt, och ingenting kändes kul. 
Men så kom jag att tänka på saker som hade hänt den dagen som faktiskt gjorde den mindre jobbig. De där små tingen som kan liva upp även en besvärlig dag.
Som att ändå röra lite på sig. Hitta det där perfekta och lugna yogapasset, den långsamma cykelturen, den sköna stretchen  på just de rätta ställena. Som att ge sig själv ansiktsmassage, eller be någon annan. Som att gå en liten promenad i ett långsamt tempo, utan hörlurar. Lyssna på naturen. Höra den där hackspetten innan du ser den. Koltrastarna som sprätter gamla bruna höstlöv omkring sig. Som att upptäcka det där lilla speciella. Var det ofta finns ekorrar, och sedan stå och titta på dem en stund. Att ett andpar verkar ha flyttat in i den lilla dammen i den lilla skogen inte långt från mitt hus. Som att vitsipporna börjat blomma, och att tulpanerna som blev nedbitna av rådjuren verkar vara på väg att komma upp igen (tack TricoGarden). 
Att lägga ett roligt pussel. Att titta på en rolig tv-serie eller en spännande film med älskade maken. Äta något gott. Dricka något gott. Gosa en stund med en trött gammal katt.
Att solen skiner.






fredag 4 april 2025

FredagsFilmen: Detective Pikachu

Idag är dagen då mina två yngsta telingar går på bio för att se Minecraft-filmen på premiärdagen. Det är rent galet vad gulliga de är. De spelade en hel del Minecraft förr i tiden så det är nostalgi på hög nivå för dem. Annan nostalgi, från ett annat spel (eller flera) är såklart Pokémon, med sin gulliga stjärna Pikachu. En film med Pokémon och Pikachu kom redan 2019, i form av "Detective Pikachu".

Bildkälla Apple TV

Tim ville länge bli Pokémontränare, men gav upp drömmarna när hans mamma dog. Hans pappa är polis i Ryme City, där poliser och Pokémon lever sida vid sida och Pokémonstider är förbjudna.
En dag får Tim veta att hans pappa dött i en bilolycka, så han beger sig till Ryme City för att ta hand om pappans saker. Där möter han pappans kollega, Pikachu. Bara Tim kan förstå Pikachu, som lider av minnesförlust. Pikachu tror ändå att Tims pappa lever, för någon kropp hittades aldrig.


Det är Ryan Reynolds som gör rösten till Pikachu, för de som kan höra honom vill säga. 
Det var ett tag sedan jag såg den här filmen, men jag minns att jag tyckte den var väldigt go och oväntat bra. Jag spelade aldrig Pokémon, men jag visste såklart vad det var, även om jag inte kunde namnet på fler Pokémons än just Pikachu. Och Jigglypuff. Det här var dock en sådan film där ingen vidare förkunskap behövs, utan man kan lugnt sätta sig ner och njuta av färden.
"Detective Pikacu" finns att streama eller hyra lite varstans, Viaplay till exempel.

torsdag 3 april 2025

"Andra röster, andra rum" av Truman Capote

För många år sedan läste jag och älskade maken Truman Capotes true crime-bok "Med kallt blod" som vi båda uppskattade väldigt mycket. Sedan skulle det dröja tills nu innan jag kom mig för att läsa en annan Capote, och valet föll på bokreafyndet "Andra röster, andra rum" som var Capotes debutroman, och räknas som en milstolpe i den amerikanska litteraturen från 1900-talet.

Bildkälla The StoryGraph

Joel Knox har bott hos fattiga släktingar efter sin mammas död, men nu ska han äntligen få träffa den pappa han drömt om hela livet. 13 år gammal reser han ensam djupt in i ett sommarhett söderlandskap, där han på en enslig och förfallen gård träffar sin styvmor, hennes kusin och tjänstefolket. När han väl får träffa sin far är mötet inte som Joel hoppats.

Capote var bara straxt över 20 år när "Andra röster, andra rum" kom ut, och på så sätt inte alls långt bort i ålder från bokens Joel, som gissningsvis är hans alter ego. Det här är en slags uppväxtskildring som ibland känns som en feberdröm. Språket är vackert och förmedlar känslor bra. Det går riktigt att känna Joels ensamhet och förvirring, och sommarens hetta anas i boksidorna. 
Stilen på boken kallas för Southern gothic, om ett Södern efter inbördeskriget och hur invånarna i sydstaterna anpassat sig till sitt nya tillstånd. Rasismen från slaveriet lyser dock igenom, och det är inte helt smickrande porträtt av det färgade tjänstefolket som visas. Tillståndet i Södern visas också genom miljöbeskrivningarna, med fattiga människor, förfallna hus och ruttnande herrgårdar.
Truman Capote var öppet homosexuell, och boken har en ton av ensamhet och acceptans. Det finns mer än en karaktär som jag upplever som queer, där kusin Randolph med sina feminina drag är det ena, och Joels vän Idabel den andra. Idabel kan väl närmast beskrivas som en transkille. Född som flicka, men betydligt mer intresserad av att få göra allt det som pojkar och män brukar göra. De finns där för att driva fram Joel, och låta honom hitta sin väg.

En intressant bok, skriven av en intressant författare. Jag gav betyget 3/5 till "Andra röster, andra rum".

onsdag 2 april 2025

Fall into the glitter-Dagens



Låt: "Aftermath" med Adam Lambert. Ibland är det en gammal goding som snurrar runt. (Och hellre det än den där Anxiety-skiten de samplat Gotye i.)
Outfit: Svart halvpolo och mönstrade byxor, från H&M.
Smink. Mascara från Maybelline, skirt läppstift från H&M.
Doft: Vanilla dreamer från H&M. Sonen fick köpa en flaska åt mig i sin nya hemstad, då den utgått som rackarns överallt annars.
Nagellack: Ska precis till att lacka på Sweater weather från Essie.
Läser: Månadsboken i april är "Gift" av Ben Hubbard som handlar om just gift. Ska precis börja i Tove Janssons "Sommarboken" som jag läser för Plejaderna.
Frukost: Rester från gårdagens middag. Som var ugnspannkaka med bacon och lingonsylt. Lite vindruvor som efterrätt. Och te så klart.
Fika: Banansmoothie, för jag hade en övermogen banan i fruktskålen. Och en bulle (eller två).
Middag: Grillpremiär! Med ugnspotatis och sallad till.
Pryl: Hårsnodd. Upp och ner med håret mest hela tiden.
Motion: Yoga, motionscykel och promenad. 
Kvällsnöje: Vi tittar nog vidare på "Resident alien".
Att tillägga: Soliga vårdagar spenderas till viss del på altanen i min finfina gungstol. Dessutom har söta bilen Gullefjun fått komma ut ur garaget.

tisdag 1 april 2025

Vad jag läste ut i mars

Mars var en bokrik månad för mig, och jag hann med att läsa ut sju böcker och påbörja ännu en. De flesta av de här böckerna var av det kortare slaget, men det har ändå varit trevligt att se högen med utlästa böcker växa. Den hög jag kommer sortera in i bokhyllorna när jag skrivit klart det här.
Som vanligt utlästa i ordningen uppifrån och ner. 


"Skärvorna" av Bret Easton Ellis är en så kallad autofiktiv roman, där författaren skrivit in en version av sig själv i handlingen. Jag hoppas det mest är fiktivt, särskilt djurplågeriet. Handlar om Bret som går på en snobbig high school. Det är 1980-tal och det mesta handlar om litteratur, film, droger och sex i Brets liv. Och seriemördare som går under namnet Trålaren. En bok som kändes kall i tonen, men bitvis var väldigt spännande. Den fick 3/5 i betyg.

"Juvenilia" av Charlotte Brontë var den bok jag valde som mats favoritbok mest av allt för att den var intressant. Bra vet jag inte om jag tyckte den var, men så handlar det här om texter från Charlotte Brontës barn- och ungdom, och de flesta handlar om den fantasivärld hon skapade med sina syskon. Det går att se fröet till den författare hon sedan skulle bli, men jag är glad att hon slutade skriva om kvinnor som ömtåliga väsen som behöver räddas av en man, och istället skapade de starka kvinnoporträtt hon blivit känd för. Även här blev betyget 3/5.

"The Colorado kid" av STephen King är skriven för bokserien Hard Case Crime, med hårdkokta deckarhistorier. Här är det två journalister som berättar för sin unga praktikant om det mystiska fallet med Colorado kid, en man som hittats död på stranden till deras lilla Maine-ö. En kort liten bok som jag gav betyget 3/5.

"Maträtternas historia" av Ted Wärnåker är precis vad det låter som, historien bakom olika maträtter. I alfabetisk ordning från Bearnaisesås till Wallenbergare. Kanske mest en bok för den som är intresseras av ämnet, som jag är. Betyget blev även här 3/5.

"Kvinnan som stal mitt liv" av Marian Keyes påminde mig om varför jag slutade läsa Marian Keyes. Boken handlar om Stella Sweeney som återvänt till Dublin efter en fantastisk tid i New York. Nu försöker hon skriva sin andra bok och gå ner fem kilo, men det är inte så lätt när alla är dumma och chokladkakor med apelsinsmak är så gott. 
De delar som handlar om Stellas sjukdom är riktigt bra och intressanta, men annars är det svårt att gilla en bok där jag inte tycker om en enda karaktär och fettfobin lyser igenom på ett ganska oaptitligt sätt. Betyget 2,5/5 fick den för de där sjukdomsbitarna.

"Yoga från insidan" av Josephine Selander skrev jag inget inlägg om, eftersom jag läste den för min fortbildnings skull. Den var också min månadsbok i mars, men jag läste ut den ganska många dagar i förväg. Mest inspirerad blev jag av bokens första del, som går igenom hela kroppen från fötterna upp till hjässan, och hur de bäst placeras i olika ställningar för att kunna göra övningarna bra och skonsamt. Fastän att jag gav den här boken månadens högsta betyg med 3,5/5 blev den inte favoritboken. Mest för att jag kände av att det här var en tredjebok och att jag missat något som inte läst de två föregångarna.

"Hangsaman" av Shirley Jackson handlar om Natalie som ska åka iväg för att gå på college. Straxt innan sin avresa råkar hon ut för ett övergrepp, och den första tiden på college blir jobbig. Hon svärmar för en av lärarna, och blir vän med Tony, en elev som går sin egen väg. Natalie har en väldigt rik fantasivärld, och ibland blir det svårt att skilja på vad som händer på riktigt och vad som är Natalies fantasier. Boken är ganska mörk i tonen, och har den där känslan av att vara en viktig text. Jag hade dock svårt att ta den till mig, och det tog lång tid för mig att läsa den trots att den är ganska kort. Betyget blev 2/5.