"The Silent companions" av Laura Purcell

Det är mer än en vecka sedan jag läste ut den här boken, så det är väl dags att skriva några ord om "The Silent compaions". Den här boken har varit inne på min önskelista på Adlibris många gånger, som i att jag lagt dit den och tagit bort den och lagt dit den igen. Slutligen blev jag tipsad på YouTube om att den här boken minsann skulle ha en ruggig stämning på riktigt, och då slog jag till. Och sparade den till den ultimata ruggmånaden oktober.

Bildkälla The StoryGraph

Nygifta Elsie har dessutom precis blivit änka. Hon skickas till sin makes familjegods The Bridge, tillsammans med hans kusin som sällskapsdam, för att ta över godset och uppfostra barnet hon väntar.
Hon blir inte direkt välkomnad av byborna, som hyser en nedärvd skräck för godset. För 200 år sedan hände något hemskt här, och en kvinna blev dömd till bålet som häxa.
Snart börjar även Elsie höra märkliga ljud, och när hon hittar verklighetstrogna målade figurer, tysta följeslagare, börjar ännu fler mystiska och skrämmande saker hända i huset.

Ärligt talat blev jag lite besviken på den här boken. Den var inte dålig, men inte heller ens i närheten av så otäck som jag blivit lurad till att den skulle vara. 
Boken berättas i tre olika tidslinjer. Elsies upplevelser på ett sjukhus, efter det att hon varit med om en olycka. Elsies berättelse om det som ledd fram till sjukhusvistelsen. Och slutligen dagboksanteckningar från The Bridge 200 år tidigare, och vad som ledde fram att huset fick så dåligt rykte. Jag förstår varför författaren valde det berättargreppet för att sakta men säkert föra oss till slutklämmen, men jag tyckte samtidigt att berättelsen ibland förlorade på det. Tempot avbröts, på något sätt. Det var inte heller särskilt svårt att lista ut hur det skulle gå, och vad som skulle vara den stora twisten. Jag har läst för många böcker för att bli det minsta överraskad av slutet.
Men. Det är ändå bitvis en ganska otäck stämning, och de där målade träfigurerna upplevde jag som bra creepy. En del frågor som lämnas obesvarade också.
På det hela taget en helt okej bok, men jag hade hoppats på lite mer kalla kårar.

Mitt betyg på "The Silent companions" blev 3,5/5.