Det är svårt att skriva om skräckfilm jag tyckt om, utan att få med Stephen King på ett litet hörn i varje fall. Det är ju trots allt han som är upphovsmannen till händelserna i staden Derry i den här filmen, med sin roman "It" som kom ut 1986.
I slutet av oktober kommer en prequel-serie till "It" där Bill Skarsgård repriserar rollen som mördarclownen Pennywise. "It - Welcome to Derry" kommer finnas för streaming på HBO Max. Om jag kommer se den? Troligen.
 |
| Bildkälla New on Netflix |
Flera barn har mystiskt försvunnit i den lilla staden Derry, och de vuxna verkar inte se vad barnen ser - att något jagar dem. Sju barn som alla är utstötta finner varandra och spenderar en härlig sommar tillsammans. Men i det härliga finns ett stråk av något ondskefullt, och det blir upp till dem att gå till botten med vad som händer i staden och försöka besegra Pennywise.
Boken delades upp i två filmer, precis som romanen var uppdelad i två delar. I den andra filmen ("Chapter 2") återkommer barnen till Derry som vuxna, för att än en gång ge sig i kast med Pennywise, nu med en del visdom i bagaget.
Och det är lite det som är charmen med "Chapter 1", att de här barnen ensamma kämpar mot något ondskefullt som de kanske egentligen är för svaga för att bemästra. Och det är där kamratskapen kommer in, omtanken om varandra. På sätt och vis blir det en film om att växa upp, med lite mer blod och död än vad som är vanligt.
I boken utspelad barndelen på 1950-talet, men här är handlingen förlagd till 1989. Det gör absolut ingenting. Snarare blir det lite extra nostalgiskt så, för mig. Jag gick på gymnasiet då, och det var i den vevan jag läste "Det" första gången. Cirkeln sluts, så att säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .