Oktoberfavoriter

Halloween idag. Årets sämsta dag, om en som jag inte gillar hela den importerade grejen med en högtid som mest går ut på att skrämmas - i den variant som "firas" här. Har laddat upp med godis för eventuella besökare, men jag hoppas jag slipper dem.
Så just idag är ingen favorit, men jag har hunnit skaffa andra under månaden som gått.

Bok: Jag har gett högre betyg till en omläsning den här månaden, men ger ändå favoritplatsen till "Norra Latin" av Sara Bergmark Elfgren.

Film: Jag ska gå på bio imorgon. *le gasp* Fast den är ju i november, så oktobers favoritfilm blir "Three billboards outside Ebbing, Missouri". Eller "Captain Marvel". Jag tänker här komma med den impopulära åsikten att "Avengers: Endgame" var ganska dålig. Kasst avslut på en filmserie, liksom.

Tv-program: "Umbrella Academy". Sjusärdeles bra.

Nagellack: The dark mark från Pahlish. Jag har det fortfarande, fast det är bra slitet vid det här laget.

Skönhet: Något jag har varit dålig på den här månaden. Men The Ordinarys 100% Plant-Derives Squalane är alltid en favorit.

Upptäckt: Vackra höstlöv. Jag älskar hösten.

Extra speciell rolighet: Jag får gå på hundpromenader igen! Går just nu ut med Oskars dotter Camilla, som blev mormor tidigare i veckan. Alltså hade min älsklingshund blivit gammelmorfar om han varit i livet.

Favoritinlägg: Bullet journal för november. Bara för att jag är så nöjd med mina sidor.

Oktobers nagellack

Det är den tiden på månaden igen. Den tar snart slut och jag visar upp de nagellack jag har burit. Nio stycken hann jag med, inte illa.

A England, New romantic
Ett sjusärdeles snyggt lack som speglar en bit av min uppväxt. Mörkt violett med massor av holo.

H&M Beauty, Fandango
Bara jag som nynnar på "Bohemian rhapsody" av det här lacknamnet? Lack är inte riktigt så rött som på bilden, snarare en mörkt rosa. Den nyans rosa har precis innan det blir rött, ungefär.

A England, Je reviens (I will return)
Ljust syrénlila mad massor av holo. Ett lite grått stråk i det här lacket, och så himla vackert.

Pahlish, Niffler
Ken en sin Harry Potter så vet en vad en niffler är och att det här är ungefär det perfekta lacket för att representera den lilla varelsen. Mullvadssvart med flakes i guld - en nifflers favoritmetall.

Depend, #610
Depend slog till med en fin höstkollektion i år igen, med Tokyo street. Först att hamna på naglarna av de jag köpte blev det himmelsblå skimmerlacket med nummer 610.

Depend, #608
Om du redan har #568 så behöver du inte det här. Jag funderar på om det är exakt samma lack, men jag har bara gjort en flaskjämförelse så jag är inte säker. I flaskan är de dock skrämmande lika varandra med sina jätteorangea nyanser. Lite tomat över det. Och jag gillar ju det, så det var kanske inte så konstigt att jag knallade hem från affären med ett nästan likadant.

OPI, Cute little vixen
Jag gillar rävar, och vixen betyder rävhona. Det enda som krävdes för att det här lacket skulle få följa med mig hem. Magenta med guldskimmer.

Depend, #609
Ljust grått med diskret skimmer. Jag lyckades tyvärr sätta märken i det innan det hann härda.

Pahlish, The dark mark
Det här lacket var en superspecialare under förra årets Black Friday hos Pahlish, och kunde bara fås med på köpet om en handlade över en viss summa. Vilket jag alltså gjorde. Och tur är ju det, för titta vilken skönhet! Mörkt blålila jelly med massor av flakies som skiftar i alla möjliga färger, tydligast är grönt och blått men andra färger finns där i mixen.
Det lack jag bär just nu, och alltså sista lacket ut i det här inlägget.

"Norra Latin" av Sara Bergmark Elfgren

Jag har aldrig läst Elgelforsböckerna av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, men jag har läst deras egna romaner och det gör mig mer än lovligt nyfiken på vad de skapade tillsammans. Det känns som att det bara kan bli bra, och den succé som Elgelforsböckerna blev pekar ju på det.
Men nu handlar det här inlägget inte om sådant jag inte har läst, utom om sådant som jag har läst. "Norra Latin" är Saras första bok på egen hand (om jag inte är helt felinformerad) men hon har även skrivit mycket för teatern - och det märks.

Bildkälla Goodreads

Tamar drömmer om att bli skådespelare. Clea är uppväxt på teatern och stod på scen första gången redan som barn. De har vitt skilda bakgrund, men nu ska de båda börja sina studier på Norra Latins gymnasium, på det högt ansedda teaterestetprogrammet.
Clea blir snabbt en självklar medelpunkt i klassen, men Tamar har svårt att finna sig tillrätta.
Norra Latin döljer dessutom många hemligheter, och har sin egen vandringssägen, den om Erling Jensen och en uppsättning av "En midsommarnattsdröm". Och vad är egentligen sanningen bakom skolans fasader.

Jädrar i min lilla låda! Jag fastnade rätt så bra i den här lilla boken, vill jag lova. Eller, lilla och lilla, den är och nosar på 600-sidorssträcket, så så värst liten kanske den inte är. Men snabbläst. Satt med den mest hela tiden i söndags och blev mer och mer förälskad ju längre jag läste.
Boken har fantastiska miljöbeskrivningar. Stockholm blir som en extra karaktär här, och har en lite koll på hur Stockholm ser ut så ser en snart var personerna är, hur gatorna ligger. Det är ingen förskönande omskrivning av staden, det fula finns där också, som snöslaskiga gator och avstannad kollektivtrafik. Men ändå - mitt Stockholmälskade lilla hjärta fylls av längtan dit, även om jag inte direkt vill in på Norra Latin...
Boken berättas utifrån både Tamars och Cleas perspektiv i olika kapitel, och det är uppenbart vem som berättar vad. Inte bara för att kapitlen startar med deras namn, utan även för att de får olika röster. Det är spännande för mig att få deras båda perspektiv, både av händelser men också av varandra. Några fler perosners perspektiv tittar in ibland, men mest är det Tamar och Clea.
Boken är också rik på representation, på ett sätt som blir helt naturligt. Ingenting som känns konstlat eller ditlagt, utan det bara är. Som i verkliga verkligheten alltså. Här finns personer med utländsk härkomst. Ickebinära karaktärer. Rik representation av HBTQ+ personer. Det blir lika självklart här som att någon älskar Harry Potter.
Jag tycker faktiskt så mycket om den här riktiga världen i boken, att jag nästan tycker att berättelsen om Erling Jensen blir överflödig mellan varven. Nu är den ju inte den, snarare är den central och styr handlingarna i boken, men jag kände ibland att jag gärna hade stannat hos Clea och Tamar och inte följt med in i en mystisk magivärld. Så vissa delar av boken älskade jag inte, men jag älskade det mesta. Betyget blev 4,5/5.

Tre tomma no. 95

Det närmar sig slutet på det här formatet av tomförpackningsinlägg. Tveksamt om det räcker året ut innan jag når 100 stycken. Vi får se hur det går. Nummer 95 ser ut såhär.

Urtekram. Bodylotion. No perfume.
Har den tredje flaskan av den här lotionen står i badrummet just nu, så en kan lugnt påstå att jag gillar den.
Plaståtervinning
Betyg 5/5

Nuud. The carefree deodorant.
Skaffade en liten provtub av denna deodorant för massor av tid sedan. Det påstås att den ska räcka ungefär 6 veckor, men jag hade min ungefär den dubbla tiden. Hyfsat dryg liten sak alltså. Det är alltså en deodorant i krämform, som håller svettdoft borta 2-7 dagar beroende på dina personliga förutsättningar och hur svettigt det har blivit. På mig funkar den i varje fall. Jag brukar behöva omapplicera ungefär varannan dag, ibland mer sällan. Känslan är lite som att smörja in idominsalva i armhålan, ungefär samma konsistens. Den sjunker dock in hyfsat fort och gör sedan sitt jobb, som är att jag inte luktar svett.
Nackdelen är priset, men då den visat sig vara drygare än vad jag trodde så har jag ändå köpt på mig en ny omgång.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Ica. Ekologiskt certifierad dagkräm. Oparfymerad.
Det här med oprfymerat går som en röd tråd genom det här inlägget, märker jag. Så är jag förtjust i att bestämma själv om och när och hur jag doftar.
Eftersom det verkar som att Kicks tänker sluta med min favoritdagkräm, så är det den här jag har testat i stället, och eftersom jag har köpt en ny tub så gissar jag att det är den det kommer bli. Nackdelen är avsaknaden av spf, men det kan jag leva med (och applicera på annat vis).
Annars sjunker den in fint i huden, mjukgör och återfuktar lite lagom sådär, utan att kännas fet. En aning skum doft av svampskog, som dock försvinner fort.
Plaståtervinning
Betyg 4/5

Säsongssammanfattning: The Tudors, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Om första säsongen var stundtals lite småseg, så är den här andra säsongen dess motsats. Så mycket intriger och ränkspel. Lögner, katastrofer och massor massor av politik och kyrka. Samt passion.

Bildkälla Nabilnet

Favoritavsnitt: 2x05 "His Majesty's pleasure" Fisher och More fortsätter förneka att kungen är kyrkans överhuvud och får sina straff för det.
2x07 "Matters of state" Henry är trött på att Anne lägger sig i rikets affärer, och på henne. Katarina dukar under för sin sjukdom.
2x10 "Destiny and fortune" Jädrar vad jag grät! Henry friar till Jane Seymour. Anne går mot sin död.

Favoritkaraktär: Jag har alltid fascinerats av Elizabeth I och hennes mamma, så Anne Boleyn var trevlig att få bekanta sig närmare med. Och så hatgillar jag såklart Henry VIII.

Favoritpar: Jag orkar inte det i den här serien. Kungens relationer är i fokus, och den ramsan kan jag ju: Divorced, beheaded, died. Divorced, beheaded, survived.

Bäst i säsongen: Att den inte snöar in sig helt på kungens sängkammarspel, utan även låter den omvälvande politiken på den här tiden ta sin rättmätiga plats. "Tudors" må vara en stundtals sexig serie, men den är väldigt historiskt korrekt (om än inte 100%).

Värst i säsongen: Alltså. Det är många som dör den här säsongen, och Katarinas död är den mest naturliga, även om den var genom sjukdom. Så det är en hel del avrättningar att sitta och snyfta till. Men allra jobbigast att se var en viss tortyrscen av en musiker. Så "värst" den här gången i bemärkelsen "jobbigast att titta på".

Övriga kommentarer: Jag gillar när jag hamnar i google-mode, eller bara bläddrar mig igenom Wikipedia för att fördjupa mig i personer och skeenden. Det händer ofta i den här serien. Ibland pausar jag till och med mitt i ett avsnitt för att jag vill ha ännu mer information än serien ger mig. Och för att få det historiska perspektivet på saker som i "Tudors" händer just nu. Det beskrivs kanske med den historiska åskådarens ögon, men inte alltid. Det kan vara bra att skaffa sig ett eget perspektiv också.