lördag 14 juni 2014

Beslut som inte är så populära

Snart är det min födelsedag. Jag har bestämt att jag inte vill fira den. Alls.
Ingen frukost på sängen. Ingen sång. Ingen tårta. Inga presenter. Helst inga gratulationer överhuvudtaget.
Och jädrar vad jag har gjort mig impopulär med det här beslutet. Jag ska minsann få presenter ändå, sådetså! Så att ge mig presenter blir liksom en bestraffning för att jag inga vill ha?

Och här blir jag lite fundersam - är det inte upp till mig? Det är ju ändå jag som fyller år, och jag har massor av anledningar till varför jag inte vill fira i år (heller). Nej, jag tänker inte gå in på vilka anledningarna är, men ja, många av dem beror på min hälsa.
Min kurator har gett mig ett tips, när det gäller beslut som jag tycker är jobbiga, och det är att fundera på för vems skull jag gör vissa saker. Att fira min födelsedag skulle inte vara för min skull - det skulle vara för någon annans skull. För någon som absolut vill ge mig en present. Ja, jag vet - jag önskar mig saker, men det gör jag liksom hela året - inte bara till jul och födelsedag. Men just i år vill jag inga presenter ha. Just i år vill jag bara ha en vanlig dag. Inga krav på att jag ska vara glad och trevlig och bjuda på fika och öppna små paket. För jag skulle inte vara glad - inte egentligen.
Det är ganska kravfyllt att fylla år, om man tänker efter lite. Just nu är krav på mig själv ungefär det sista jag behöver.

All eventuell uppvaktning på min födelsedag undanbedes. Tack.