torsdag 26 juni 2014

Out and about

Jag har varit på rymmen. Inte för att det har märkts eftersom jag tidsinställde ett par inlägg åt er, men älskade maken och jag skaffade lite barnpassning (tack mammsen och pappsen) och drog till Mariefred för en övernattning på värdshus och lite till.
Redo för bildspam? Här kommer det!


Vi övernattade på Gripsholms värdshus och klagade absolut inte på utsikten från rummet. Älskade maken hade fått en övernattning i present och sedan betalade vi för en fyrarätters middag och vin till maten.


Jättemysigt rum. Kuddarna var kanske lite väl mjuka för min smak, men det var rent och ljust och fint och det fanns badkar!


Vi var på en guidad visning på Gripsholms slott också. Man fick tyvärr inte ta foton där, men när vi hittade det världsberömda dåligt uppstoppade lejonet undangömt i ett av tornrummen, så trotsade vi fotoförbudet för en stund. Vi skrattade så tårarna rann åt detta en gång så ståtliga lejon. Att påstå att han såg fånig ut är liksom bara början.


På slottsgården fick man fotografera i varje fall. Jag hittade en önskebrunn och passade på att önska något.


Slottet är väldigt oregelbundet format, något som gjordes för att det skulle vara lättare att försvara. Inte för att slottet någonsin användes som den försvarsfästning det en gång var tänkt som.


Det fanns i varje fall två kanoner utanför slottet. Ståtliga vargformade grejer som ändå kallas Galten och Suggan.


Älskade maken tar kort på mig som tar kort på slottet. Han var väldigt stolt över sin metabild.


Från slottet hade man den här utsikten över kyrkan med Gripsholm värdshus i förgrunden. Man ser fönstret till vårt rum på den här bilden.


Teatertornet sett från utsidan. Det finns en jättefin 1700-talsteater därinne, med bevarade kulisser och hela faderullan. Tyvärr används inte scenen som den borde. Någon borde ta tag i det, känner jag.


Utanför slottet hittade vi ett par runstenar också. De känns igen sedan förr. Denna från 1000-talet och räddad från ett öde som tjärövertäckt tröskel inne i slottsbyggnaden.
"Tola lät resa stenen efter sin son Harald, Ingvars broder. De foro manligen fjärran efter guld och österut gåvo örnen föda. De dogo söderut i Särkland."


"Hälgulv (?) och Öulv de läto resa båda stenarna efter sin broder Kätilmund och (gjorde) bro efter Soma sin moder. Men Brune (?) hennes bror högg (runorna)." Från 1000-talet.


Vi passade på att spana ut över Mälaren också. Bland annat hann vi se ångbåten som dagligen går mellan Stockholm och Mariefred, påbörja sin resa tillbaka till Stockholm.


Ett litet kulturminnesmärkt stationshus hittade vi på ångbåtsbryggan. Tyvärr var det låst så vi fick inte kika inuti.


Dagen därpå besökte vi ett annat slott, nämligen Taxinge slott som ligger väldigt bildskönt inte jättelångt från Mariefred. Taxinge slott kallas även kakslottet på grund av...


...sin kakbuffé som alltid innehåller minst 65 olika sorters bakverk. Om det var svårt att bestämma sig? Sjukt svårt faktiskt. Ni ser väl min galna blick.


Så här glad blir jag när jag får äta kakor, bullar och tårta till lunch.


Eftersom vi var nära Strängnäs tog vi en liten tripp dit också. Älskade maken ville besöka Tintin-butiken som finns där, och jag tyckte vi skulle passa på att spana in vår stiftskyrka. Jag har aldrig varit i Strängnäs förut, så det var mitt första besök i domkyrkan. Mycket ståtligt måste jag säga. Jag gillar kyrkorum, de är ofta så fridfulla. Skönt för mitt kaotiska sinne att finna frid ibland.


Så här puttinuttigt är det alltså i Strängnäs. Men ungefär tre sekunder efter att den här bilden togs började det hällregna så då skyndade vi oss till bilen och åkte hem igen.

8 kommentarer:

  1. Vilken mysig liten resa, älskar slott och historia! Fina bilder, särskilt på det ståtliga lejonet ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså - det där lejonet. Gör dig själv en tjänst och bildgoogla på lejonet på Gripsholms slott. Folk har fotoshoppat med det, kan man säga. Jag har skrattat så jag varit tvungen att gå på toaletten. ;)

      Radera
    2. Tack för tipset! Nu har jag skrattat så jag har ont i magen och brister fortfarande ut i skratt då & då bara jag tänker på bilderna...:)

      Radera
    3. Jag hoppas du såg Prins John. :D

      Radera
  2. Det såg nästan ut som om lejonet råkat ut för mamman i Coroline, för visst var det väl knappar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och här får jag alltså krypa till korset och erkänna att jag aldrig har sett Coraline i sin helhet...
      Dåligt målade träpluggar skulle jag vilja påstå, men jag kan ha fel. Och jo - lite knappliknande var de om jag tänker efter lite.

      Radera
    2. Du får komma hit och titta på den med oss då :) den är jättebra, och lite läskig.

      Radera
    3. Anledningen till att jag inte sett den i sin helhet är ju kanske annars att jag inte tyckte den var så värst bra.... *visslar oskyldigt*

      Radera

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.