söndag 1 juni 2014

Sommaren utan män?

Nämen jösses amalia! Jag har ju glömt att skriva om senaste träffen med Plejaderna, och det är ju ändå över en vecka sedan vi sågs och då lovade jag att jag snart skulle skriva om träffen. Och så glömmer jag det!
*ställer mig i skamvrån*
I varje fall, förra lördagen var vi för sista gången hos I och boksnackade (fast mest pratade vi om annat i ärlighetens namn). I ska nämligen flytta ifrån oss! Fast hon stannar i cirkeln och ska försöka komma på träffarna i fortsättningen också. 
Vi hann sitta ute på gården hos I i ungefär 20 minuter innan det kom en åskskur utan dess like, sådär så att regnet slog ner så hårt att det studsade upp en halvmeter och det regnade på en från alla väderstreck samtidigt. Tillfällen det är bra att man sitter under tak i varje fall, även om man är utomhus.  Och lite regn stoppar inte oss och vårt pimplande av te och förtärande av scones och kokostårtor med jordgubbar. 


När poeten Mias man säger att han "vill ta en paus" från deras äktenskap, och Pausen visar sig vara en yngre fransyska, bryter Mia samman och hamnar på psyket. Efter en period där bestämmer hon sig för att tillbringa sommaren i sin gamla hemstad. Hon hyr ett hus och bokar in sig som lärare på en kurs i skrivande för unga kvinnor. Hon blir god vän med den unga mamman i grannhuset och hon passar på att spendera tid med sin mamma och hennes väninnor på det ålderdomshem där mamman bor. Det här ska bli en sommar utan män, en sommar att reflektera och komma till ro.

Till att börja med - Siri Hustvedt skriver väldigt vackert. Det är ett bildrikt och stundtals fascinerande skrivsätt. Men - kill your darlings! Jag är ganska så ointresserad av utsvävningar om huruvida det finns andra djur än människan där honor kan få orgasm, och sedan sida efter sida om detta, jag är ganska så ointresserad i den namedropping som förekommer - lite av "se så mycket jag kan och så mycket research jag har gjort". Det blir trist och tråkigt att läsa.  Om hon hade hållit sig till storyn så hade det här kunnat bli en bra och intressant bok, nu var den mest irriterande. Och slutade på ett sätt som jag inte tyckte om.
Dessutom - om man döper en bok till "Sommaren utan män" så hade det varit befriande om den verkligen hade handlat enbart om kvinnorna vi möter. Men det är ett satans tjat om den ena äkta mannen efter den andra, söta pojkar som unga flickor är förälskade i, flickor som är elaka mot varandra, tidigare sexuella relationer och detta förbonkade tjat om Boris. Till och med den anonyme mailkontakten är en mister. Och jag tycker det är så tråkigt när det blir så, när man hela tiden ska definieras utifrån en annan person - i det här fallet män som man påstår att boken inte ska handla så värst om. Det handlar nästan bara om män, och hur kvinnorna i boken anpassar sig efter dem för att vara till lags och behålla dem. Det förekommer en lesbisk relation, den den är över och bortglömd på några meningar. Blinkar man missar man den.

Boken var inte välläst, tre av sju hade läst den. *ställer sig i Wonder Woman-pose och tittar besviket på sina cirkelkamrater*. Boken fick inte heller höga betyg och snittbetyget hamnar på 2,3. Inte en bok Plejaderna rekommenderar alltså.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.