tisdag 24 juni 2014

Mrs Data läser en trilogi, del 2

Det här var segläst, det sticker jag inte under stol med. Och det var inte enbart beroende på att jag valde att läsa fan fiction i stället, även om jag valde att läsa fan fiction i stället. Den här boken känns faktiskt ganska så slarvig, inte alls lika arbetad och spännande som första delen "The maze runner".

Bildkälla AdLibris
"The shorch trials" tar vid direkt där "The maze runner" slutar, några timmar senare bara. Det visar sig att labyrinten bara var början för Thomas och de överlevande från Glades. Nu är de utsända på ett nytt uppdrag, att ta sig till en punkt 100 miles bort inom en utsatt tid för att kunna få botemedlet på den sjukdom som härjar på Jorden efter att solstormar bränt sönder vår planet.
Det blir en vandring med många hinder på sin väg, de flesta av dessa planterade av WICKED. Thomas börjar dessutom drömma allt verkligare drömmar om tiden innan Glades och ifrågasätter sin roll i hela spelet.

Som sagt - jag tycker den här berättelsen känns lite slarvig. Som att James Dashner fick en deadline han inte riktigt kunde hålla och det här var ett av utkasten. Det hade inte skadat att redigera den här texten ett eller ett par varv till, utveckla vissa passager och stryka vissa andra. Det händer för mycket och det händer för fort. Det är liksom hetsigt och slarvigt berättat och jag har svårt att hitta något djup i händelserna. I mycket känns det här som "och sen, och sen, och sen" och det är inte helt bra. Jag tog som exempel ett kapitel för min man, på fem sidor, där Thomas hann bli skjuten och tuppa av tre gånger av smärta samt vara vaken och uppleva saker däremellan - som att få kulan utskuren och bli bortförd av WICKED. Allt sådär hetsigt berättat att man inte hade tid att känna in något som läsare. Jag fick inget grepp om karaktärerna den här gången, och jag kände faktiskt att jag inte riktigt brydde mig.
Det riktigt intressanta händer i början och i slutet av boken, och det är det som gör att jag absolut kommer läsa även den avslutande delen. Jag vill ju ändå veta hur det går och förhoppningsvis få svar på frågor som jag har nu.
Mitt betyg blev ändå 2/5, för det är inte den sämsta boken jag har läst direkt. Bara segläst och lite tråkig.

He stretched again and was just letting out a long yawn when he saw something on the wall of the alley. A large metal plaque, riveted to the wall. A sign that looked very familiar.
He pushed the door open and stumbled out onto the street and over to it. It was nearly identical to the sign in the Maze that had said WORLD IN CATASTROPHE - KILLZONE EXPERIMENT DEPARTEMENT. Same dull metal, same lettering. Except this one said something very different. And he stared at it for at least five straight minutes before he moved an inch. 
It said:
THOMAS, YOU'RE THE REAL LEADER

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.