Januarifavoriter

Avslutar januari på samma sätt som jag började januari - med att vara sjuk. Happy days eller inte. Det har överlag varit en trött och ganska tung månad det här, men så är det ofta i januari har jag märkt. Det livas så klart upp av vissa roliga saker dock. Fast i år var jag sjuk på en av dem, nämligen Chilipojkens födelsedag. Men han fick sina presenter så han var nöjd(ish) ändå.

Favoriterna? Favoriterna.

Bok: Det har blivit endast två böcker i januari, kanske lite beroende på den ovan nämnda tröttheten. Båda böckerna fick samma betyg, men jag tror minsann att jag ändå tycker att "Purity" av Jonathan Franzen var aningens bättre.

Fic: Jag har egentligen bara läst en enda fic i januari, andra har jag läst om eller så har jag glott på vegan-videos på YouTube. Hade längtat efter att läsa en ny Sterek-fic dock, och fick mitt lystmäte med "The hollow moon" av thepsychicclam. Med den författaren vet man att man kommer gilla, så det var ett rätt så säkert kort.

Film: Jag har faktiskt varit på bio i januari, och sett "The passengers". Det är däremot inte den bästa filmen jag har sett den här månaden, för det priset går till "En man som heter Ove".

Tv-program: Det går dåligt med tv fortfarande. Tittar mest på de serier jag följer som har startat upp igen efter juluppehållet, eller som i "Shadowhunters" fall, startat upp sin nya säsong. Velar med vilket som ska bli mitt nya maratonprojekt. "The Tudors"? Kanske?
Så jag har ingen tv-favorit den här månaden, eftersom jag inte börjat titta på "Taboo" än. Fast det är klart - jag ser alltid mest fram emot de nya avsnitten av "Lucifer".

Kläder: Har köpt mig lite nya träningskläder, bland annat ett par perfekta yogabyxor med hög midja som håller "lilla" kulan på plats. Älskar byxor med hög midja att pula in magen i.

Nagellack: Katyusha från A England är ju nästan smärtsamt snyggt.

Upptäckt: Kanske att jag inte är så förtjust i socker som jag alltid trott? Inte ens lakritspaddor lockar mig just nu.

Extra speciell rolighet: Det har varit en del födelsedagar att fira i januari, men ingen av dem har riktigt toppat hur kul jag tycker det är umgås med min bokcirkel. Plejaderna är alltid en ljusglimt i tillvaron. Tänk vad fina vänner man kan få bara för att vi gillar att läsa.

Mitt eget favoritinlägg: "Introvert". Älskade maken är fortfarande min hjälte i den frågan.
Jag vet inte än hur det blev med den där fotbollsgolfen, för det togs upp till omröstning och Chilipojken har inte meddelat mig vad resultatet blev. För tack och lov gör de slutna omröstningar så det inte blir en grupptrycksgrej med handuppräckning. Jag har dock lovat honom att om det blir något han känner att han inte riktigt orkar med, så kommer jag sjukanmäla honom. Jodå - jag tänker hjälpa min son att "skolka" om det krävs. Jag ser det som att han får en mental fridag. Det är ju inte så att de har späckat schema ändå, den där sista veckan innan skolavslutningen. Jo det har de. Då kan han få slippa fotbollsgolf om han vill det.

"Purity" av Jonathan Franzen

Jag erkänner. Anledningen till att "Purity" hamnade i min läshög är den enkla att det ska göras en tv-serie av den, som Daniel Craig ska spela en stor roll i. Just detta har lagts fram som en av anledningarna till varför han inte skulle hinna spela Bond, ni vet - den där filmen som inte ens har något manus än... Han står dessutom listad för 2 avsnitt av 20 på IMdb, så hur den rollen skulle kunna hindra honom från att spela Bond förstår jag inte. Jag förstår inte heller hur hans rollkaraktär ska kunna vara med i bara 2 av 20 avsnitt, så jag gissar att man missat en nolla där.

"Purity" var långsam läsning för mig, men för den dels skull inte dålig. Bara lite jobbig och trögläst emellanåt. Sådär så jag nästan - men bara nästan - önskade att jag hade läst den på svenska i stället.
Det där "Furously funny" som det utlovas på omslaget upplevde jag inte heller. Visst var vissa delar roliga, men inte så jag skrattade, som jag blev lurad att tro att jag skulle göra.

Bildkälla Goodreads

Purity, som föredrar att kalla sig Pip, vet inte vem hennes pappa är. Hon har vuxit upp med en excentrisk och skör mamma i en enslig stuga i bergen i Kalifornien. Det enda hon vet är att hon har stora studieskulder, ett jobb hon avskyr och en vilja att veta mer om vem hon är.
Hon kommer i kontakt med Andreas Wolf, en man som gjort sig berömd med att läcka dokument via internet. Hon reser till hans högkvarter i Bolivia för att praktisera på hans Sunlight Project och förhoppningsvis kunna få hans hjälp att hitta sin pappa och få veta sanningen om sitt ursprung.

Det här är en sådan där episodisk roman med flera olika berättare, som berättar sin egen historia. Alla har, eller får, på något sätt anknytning till Pip, och har sin del i hennes bakgrund och uppdagandet av sanningen. Men de har även egna historier som skapat dem och varit deras drivkraft. Vissa av dessa berättelser har varit mer lättsmälta än andra, jag har helt klart föredragit Pips point of view, kanske beroende på att hon trots allt är huvudpersonen, även om hon inte ens nämnts i vissa av berättelserna.
Jag trodde till en början att boken skulle vara ganska slumpartad, men så visade sig inte vara fallet. Den bjöd på ständiga överraskningar och även om man i slutet av boken har en väldigt tydlig bild av hela händelseförloppet, så har det berättats på ett sådant sätt att man inte riktigt kan lösa mysteriet förrän alla har kommit till tals. Det är lite som att lägga ett 1000-bitarspussel där man får en handfull slumpvis utvalda bitar i taget - lite svårt att få en tydlig bild då.
Jag fick sympati för nästan alla karaktärer, utom den huvudkaraktär som aldrig fick komma till tals själv - Pips mamma. Man får aldrig veta hennes motiv eller tankesätt. så verkar hon ha mer än en skruv lös också. Jag kan tycka att det hade varit ett intressant perspektiv dock, men jag kan leva utan det också.

Boken var inte lättläst eller lättillgänglig, men det kan som sagt varit språkliga barriärer också. Ändå var den ganska lätt att komma in i och jag fick snabbt grepp om de olika karaktärerna och berättarrösterna.
Efter en hel del råbråkande med min hjärna valde jag att ge betyget 4/5. "Purity" höll det betyget genom nästan hela boken, men jag var inte jätteförtjust i slutet och funderade på att sänka det. Jag tyckte dock att det var synd att sänka ett betyg bara på grund av att jag inte gillade vissa saker på de sista fem sidorna. Fram till dess höll den sig högt, och det är ju bara min åsikt att den kunde ha fått sluta lite annorlunda.

"We're sort of perfectly out of sync here," I said.
"Are we? she said. "Or is it just you? I don't feel out of sync."
I wanted to point out that, by definition, a person couldn't be in sync with a person who was out of sync with her; but there was a logic tree to consider. Every utterence of hers gave me multiple options for response, each of which would promt a different utterence, to which, again, I would have multiple options in responding, and I knew how quickly I could be led eight or ten steps out onto some dangerous tree branch and what a despair-inducingly slow job it was to retrace my steps back up the branch to a neutral starting point, since the job of retracing the steps would itself result in utterences to which I would inevitably produce a certain percentage of complicating responses; and so I'd learned to be exceedingly careful about what I said in our first moments together.

Månadens manikyrer - januari

Jag lade ner min nagellacksblogg "Lackat enligt Jenny" i årsskiftet. Jag hade tappat lusten att blogga om nagellack på det sättet helt enkelt, men trött på nagellack är jag icke. Det kommer bli en del naglar här framöver alltså, men jag ska försöka att inte bombardera flödet. Jag tänker mig sammanfattningar - som i kollektionssammanfattningar och månadssammanfattningar av burna manikyrer. Om det dyker upp något extraordinärt vackert, eller uselt, så kanske jag skriver särskilt om det också.
Tänkte att månadssammanfattningarna skulle få sin bestämda dag den sista söndagen i månaden, om denna inte dessutom är den sista dagen i månaden för då är det favoriter som gäller. Och eftersom idag är sista söndagen i januari så kör vi!

Året inleddes som det avslutades, och den här manikyren blev även sista lacket ut på "Lackat enligt Jenny". Det är rödlila sandlacket #5032 med namnet Make a wish från Depend, som jag lade ovanpå förra årets favoritlack Casino Royale från OPI.
Det var så här jag skålade in året, och lacket satt på fyra dagar för att det var snyggt - och för att jag blev sjuk.

Det har varit mycket lack från favoritmärket A England den här månaden, och mer kommer det bli för det är dem jag har mest av i otestade lådan. Jag är just nu bara två lack ifrån att ha alla lack A England har gjort i min samling, och de två är på ingång så snart är det full pott i lådan. När man samlar...
Minns inte i vilken ordning jag bar dem, så här är de i bokstavsordning i stället.
Katyusha är ganska svårbeskriven nyans. Det skiftar liksom i olika grå toner med glimtar av blått och salviagrönt också. I detta ett helt underbart holoskimmer, som dock kräver sin sol. Eller sin lampa.

Shall be my queen är ett annat hololack från A England som hade behövt lite sol för att komma till sin fullständiga rätt. Rött som gränsar till magentarosa. Skulle nog faktiskt vilja kalla färgen för rosenröd. Himla tjusig!

Mer holo - A England har hittat sin grej kan vi väl säga. Sparks divine kommer från Heavenly quotes-kollektionen, som just nu är komplett i min låda, och är ett guldfärgat holo. Utan sol ser det mest sandbeige ut. Neutralt med det lilla extra helt enkelt.

Helgens manikyr är denna, mörkblå Tristam och skogsgröna Dragon från två olika A England-kollektioner. Jag blev inspirerad av CrimsonAnna att plocka fram Tristam igen, och att kombinera det med grönt. Högerhanden domineras av Dragon med Tristam som accentnagel - alltså motsatsen till den här handen.

Jag fick ett litet trepack nagellack från Lilla E i julklapp. Häromdagen såg dem på rea på Glitter för 30 pengar, om ni blir nyfikna.
Lacken från Nails by Glitter har inga namn, vad jag kunde hitta, eller ens nummer. Men det här är i varje fall ljust rosa. Riktigt trevligt faktiskt. Påminner om jordgubbsglass i färgen. Självklart jobbigt att applicera dock, för det är en pastell samt från ett billighetsmärke. Tror det var tre lager, men det blev snyggt under topplack i varje fall.

Det röda lacket krävde färre lager, men var ganska pestigt att lacka med. Kändes plastigt och segt. Dessutom rätt så jobbigt att få bort - hela badrummet blev rött kändes det som. Väldigt vacker röd nyans dock.

Och slutligen det silverfärgade. Jag är superdålig på vad olika finishar heter, men det här tror jag minsann är en foil. Jag gillade den här nyansen av silver och trivdes oväntat bra i den. Lättast att applicera av de tre, men lite skir.

Jag borde kanske hinna med en manikyr till innan januari är slut, men den får ni se i marginalen i så fall. Och en närmare titt i slutet av februari.

Pesto rosso

Äntligen! Det har kommit en ny matberedare i huset! Jag slipper stå och kämpa med en stavmixer hela jämra tiden! Hurra!

Just den här röda peston, med soltorkade tomater, har det inte varit några större problem att göra med stavmixern i och för sig, men nu går det som en dans. Så det var alltså en pesto rosso* som invigde min nya matberedare. Jag råkade ju upptäcka hur sablans lätt det är att göra sin pesto själv, så nu är en av favoriträtterna, den så kallade Urmakarpastan, uppgraderad ett steg med hemgjord pesto rosso. För jo - man orkar visst det göra sin pesto själv. Omnomnom.

Pesto rosso med soltorkade tomater

12 - 15 soltorkade tomater
½ dl valnötter
1 dl riven parmesan, eller liknande ost
1 vitlöksklyfta
15 blad basilika
1 dl olivolja

Om dina tomater är torra så lägg dem i en kastrull, täck med vatten och låt koka upp. Tag dem från värmen och låt dem svälla och mjukna i vattnet en stund. Om dina tomater är inlagda i olja är de redan mjuka och det där är ett onödigt steg. Jag använder tomater i olja - oljan är god att ha i brödbak eller att göra salladsdressing av.
Dela tomaterna i mindre bitar, skala vitlöken, riv osten. Lägg allt utom olivoljan i en matberedare monterad med kniv. Kör tills en massa bildats. Vill du ha ordentligt med motion för armarna kan peston göras i en stor mortel också.
Tillsätt olivoljan i en tunn stråla medan maskinen kör. Känns peston för hård kan den spädas mer med lite vatten till önskad konsistens.

Gott till ungefär allt, inte bara Urmakarpasta. Kan även användas som pålägg. Den här mängden räcker ungefär till fyra personer om man äter den som huvudrätt. Blir det något över kan det förvaras i en burk med lock i kylen en vecka eller två - gärna med en skyla olja över.

(*Rosso betyder helt enkelt röd.)

FredagsFilmen: En man som heter Ove

Tidigare i veckan blev det klart att den svenska filmen "En man som heter Ove" nomineras till en Oscar i kategorin 'Bästa utländska film'. Det var den filmen vi sabbade Lilla E:s fredag med förra veckan. Inte för att hon tyckte den var dålig, tvärtom, utan för att hon blev så berörd att hon satt och grät som det värsta vattenfall ungefär hela filmen. Som Chilipojken sa: "Varför är svenska filmer ofta så tragiska?" Men väldigt bra är den, det tyckte hela familjen.

Bildkälla Canal Digital

Ove är kvarterets arga gubbe. Varje dag går han sin runda i villaområdet för att se att alla sköter sig och att det råder ordning och reda. Han besöker ofta sin älskade hustrus grav och bestämmer sig för att han ska komma till henne. Tvärs över gatan flyttar dock Parvaneh in med sin bullriga familj, och en oväntad vänskap börjar gro - som sätter käppar i hjulet för Oves planer.

Filmen är baserad på boken med samma namn som är skriven av Fredrik Backman. Jag har faktiskt inte läst den, vilket jag kanske borde ändra på. Älskade maken har dock läst den och han uttryckte det som att det var en sådan där bok som man skrattade åt med en ständig gråtklump i halsen. En sådan där bok som berör. Han tyckte även att boken var väldigt bra adapterad till filmen.

Filmen berättas med många återblickar som ger oss en bättre bild av Ove och hans liv - de omständigheter som skapat honom och vem han egentligen är. Han kanske inte är en sådan arg gubbe egentligen, om man lyfter bort det där översta, vresiga lagret.
Och det kan ju inte hjälpas annat än att jag börjar fundera på min egen arga människa. När jag växte upp hade vi en Arga Tanten i grannskapet, till och med de vuxna kallade henne för det. Och jag undrar vad det var som gjorde henne till just Arga Tanten. Var hon också bara en vän av ordning med ett hjärta av guld? En sida av henne som bara några få fick se? Troligtvis. Människor är inte bara den bild man skapar av dem, utan mer komplexa än så, något som den här filmen (och boken antar jag) visar på ett utomordentligt bra sätt.
Så se den gärna, om ni inte redan gjort det. Var beredd med näsdukarna bara.

Stillhet

Efter några dagar med ganska mycket sociala interaktioner, och när man vet att det kommer några fler den närmaste tiden, behövde den här lilla introverta damen en dag för återhämtning och mentala förberedelser. Jag hade en ensam för- och eftermiddag till mitt förfogande, och jag förvaltade den väl.

Efter en lång frukost lät jag maten sjunka undan medan jag läste en timme. Sedan tände jag lite rökelse och gjorde ett yogapass i min studio, som jag avslutade med en stunds meditation och mantrasång. Efter det te och lite mandlar, medan jag pratade med min mamma i telefon.

Efter lunchen begav jag mig som vanligt ut på promenad med hunden Oscar. Han fyllde 10 år igår minsann. Det finns många hundar jag tycker om, men Oscar älskar jag faktiskt. Han är så bra på att peppa mig att komma ut varje dag och få känna på dagsljuset.

Bilden tagen vid ett tidigare tillfälle. Här finns det minsann ingen snö just nu.

Lyssnade på en lugn spellista på Spotify, som jag har gjort själv med favoritlåtar, läste en stund, tog en tupplur. Fixade lite te - som sig bör. Och sedan kom barnen hem från skolan, och nu är det business as usual. Grejen är bara den att jag känner mig klarare i skallen nu och känner att jag utan problem klarar av att träffa folk. En dag i ensamhet kan göra det.

Så. Så kan en återhämtningsdag se ut för mig som är introvert. Jag laddar mina batterier i ensamhet. Tar det lugnt och skönt, men är ändå aktiv - på mitt sätt. Du då?

Tre tomma no. 25

Jag grät nästan på riktigt när en av dagens produkter tog slut. Gissa vilken.

Kicks. Thirsty skin? Night cream. Jag köpte mig ett litet prova på-kit med produkter ur Kicks fuktserie och tyckte väldigt mycket om nattkrämen. Sådär så att den kommer hitta hem till mig alldeles snart, men jag har inte köpt någon ersättare än. Perfekt för mitt stundtals torra nylle, särskilt när det är lite kallare ute.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Kicks. Thirtsy skin? Day cream. Dagkrämen tyckte jag både om och inte. Skönt att boosta med extra fukt så klart, men väldigt tråkigt att den inte har SPF. Skulle dock kunna tänka mig ett omköp av den, men inte riktigt lika underbar som dess nattkompis.
Plaståtervinning.
Betyg 3,5/5

Model co. More brows. Om ni gissade att det var här tårarna nästan kom så gissar ni rätt. Har på riktigt varit jättekär i den här bryngelen och kommer sakna den intensivt. Hittar den nämligen bara att köpa från Model co:s egen sida - i Australien. Why oh why? Underbar liten produkt som absolut skulle hamna i min sminkväska igen om den dök upp lite närmare till hands. Eleven för märket, men inte just den här produkten. Attans också!
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

"En förlorad värld" av Evelyn Waugh

Min första bekantskap med "En förlorad värld" fick jag, som så många andra, med tv-serien med Jeremy Irons och Anthony Edwards i rollerna. Mitt minne var dock minst sagt luddigt eftersom det var många år sedan jag såg den, så jag tänkte som så - varför inte läsa boken? Det var på vippen att jag valde den här som "min" bok till Plejaderna, men efter en del vånda valde jag en annan.

Bildkälla Goodreads

Under sin studenttid på Oxford lär Charles Ryder känna Sebastian Flyte, en excentrisk ung man med en lika excentrisk familj. Charles blir bjuden till Sebastians familjegods Brideshead, och blir så småningom bekant med hela Sebastians familj.
Genom åren glider Charles och Sebastian ifrån varandra, men Charles behåller banden till familjen, till det oundvikliga slutet.

Det här var inte alls vad jag tänkte och trodde när jag började läsa. Antagligen minns jag tv-serien helt fel, men jag hade för mig att det var betydligt mer Charles och Sebastian än vad jag fick läsa om. Jag trodde också att det skulle vara en roman om manlig vänskap och viss homoerotik, men där fick jag snulle! Det förmodade, från min sida, triangeldramat uteblev. Nu gillar ju inte jag triangeldraman så det kanske var lika bra.
I stället fick jag en roman om religion och religiösa tvivel, brittisk överklass och överdåd, och ett ganska förlorat liv - till och med. Jag tror inte att vår huvudperson Charles är lycklig ett enda ögonblick genom hela romanen - det känns väldigt mycket kamp och ifrågasättande och till viss del flykt av hela tjottablänget.
Det är bra dock. Stundtals lite svårrott och trögläst, men på det stora hela en bra skildring av övre medelklass och överklass i mellankrigstidens England. Om den värld som gick förlorad när andra världskriget kom, eller som nästan gick förlorad.
Boken innehåller dessutom en av de osexigaste sexscenerna jag någonsin läst. Den blev istället komisk. Riktigt snustorrt, ungefär som karaktärernas liv verkar vara.
Absolut läsvärd, och en del av mig ångrar att jag inte valde "En förlorad värld" till Plejaderna för här finns det nog en hel del att prata om känner jag, inte minst de religiösa frågorna. Charles är uttalad agnostiker som hamnar i den djupt katolskt troende familjen Flyte, som hanterar sin religion på olika sätt och har olika ingångspunkt och tvivel. Med tanke på att Evelyn Waugh himself vid tiden han skrev boken redan hade konverterat till katolicismen, så är bara det grund nog för en lång pratstund. Men nu är det som det är, och jag har redan valt en annan bok - mer om den i mars någon gång.

Mitt betyg på "En förlorad värld" av Evelyn Waugh blev 4/5.

Författarens anmärkning:
Jag är inte jag; du är inte han eller hon; de är inte de. E.W.

I det ögonblicket, med sina läppar mot mitt öra och andedräkten varm i den salta vinden, sa Julia, trots att jag inte hade talat: "Ja, nu", och när fartyget rätade upp sig och för en kort stund kom in i lugnare vatten, tog Julia med mig ner till sig.
Det fanns ingen tid för raffinerad njutning; den skulle vi få uppleva så småningom, med svalorna och lindblommorna. Nu, ute i den grova sjön var det en formalitet som skulle avklaras, inget mer. Det var som en överlåtelsehandling för hennes sköte hade upprättats och undertecknats. Jag tog första gången i besittning den egendom som jag senare med glädje skulle få utveckla i lugn och ro.

Länkkärlek

Jag har fått lite extrajobb vilket är roligt, men det betyder också att jag inte riktigt har lust att blogga just nu, för när jag kommer hem är jag trött. Fastän att jag har en bok att skriva om...
Men - jag tänkte ge er ett lästips på en annan blogg i stället. Igår lade nämligen Alyssa på Simply Quinoa upp ett väldigt bra inlägg om att ta hand om sig själv, och hur viktigt det faktiskt är att göra det. Mitt tips är att du läser det du också - inspiration kan man aldrig få för mycket av. Du hittar det inlägget här.

Tills vi ses igen - ta hand om dig!

The ringing of your laughter it sounds like a melody-Dagens

Låt: "Sounds like a melody" med Alphaville.
Outfit: Leopardbyxor, tröja och kofta från H&M.
Smink: Nix pix kakmix.
Nagellack: Ett utan namn från Glitter, men det är silverfärgat.
Frisyr: Jag klippte mig igår och skaffade en frisyr! Uppklippt! Det var läääänge sedan.
Doft: Ingen särskild.
Smycke: Bara mina ringar.
Klocka: Ingen på armen, många i lådan.
Frukost: Te och rostade mackor. Som jag somnade ifrån för jag fick frukost på sängen. Men det funkade med fesljummet te och kalla rostmackor också. Fick liksom skylla mig själv där.
Fika: Karamell-latte och kex.
Middag: Asiatisk take away.
Pryl: Tampong.
Träning: Promenad med älskade maken.
Kvällsnöje: Ska hem till mammsen och pappsen och mysa lite.
Att tillägga: Cullen och jag gillar varandra. Syns det?

Shipping

Ack ja, vad vore livet utan tv? Vad vore livet utan kärlek på tv? Vad vore livet utan kärlek på tv som man blir så investerad i att det nästan är löjligt? Just det. Dötrist.
Alltså shippar jag en hel del, och när jag såg häromdagen att Seriedrottningen gjorde "den stora shippinglistan" så kände jag att det där är ju roligt och värt att hoppa på. Och så tittar ni väl in hos Seriedrottningen också och spanar in hennes svar - för det är kul!

1. Ditt första ship?
Bobby och Pam i "Dallas". Jepp, så gammal är jag. Och jag var så investerad. Vi lekte till och med "Dallas" på rasterna när jag gick i mellanstadiet.

2. Dina topp 3 ships genom tiderna?
Gud vilken elak! Kurt/Blaine i "Glee", Lorelai/Luke i "Gilmore girls" (jag har inte sett de nya avsnitten än pga Netflix-brist, så inga spoilers) och Brian/Justin i "Queer as folk". Om jag ska välja ships som är canon. Annars skulle det se väldigt annorlunda ut, hehe.

3. Vad är ditt OTP just nu?
OTP = One True Pairing, om ni inte visste det.
Jamen - Klainers gonna Klaine. Men eftersom "Glee" är nedlagd så... *tänktänktänk* Ian/Mickey i "Shameless? Kanske?

4. Vad är ditt NOTP just nu?
Motsatsen till OTP alltså. Ungefär alla som är canon i "Teen wolf", finns anledningar till att jag inte tittar längre. Kanske inte ett NOTP direkt, men jag är inte superintresserad över att se Lucifer/Chloe bli tillsammans i "Lucifer" heller. Så...

5. Hur känner du för kärlekstrianglar?
Avsky. Alltså - hur uttjatat? Låt oss slippa, tack så mycket.

6. Berätta om en favorittriangel från tv?
Meh! Det går inte att ha en favorit på en trope man avskyr.

7. Har du någonsin shippat dig själv med en karaktär?
Inte med en karaktär, nej. Men om Tom Hardy kom hit och ville hångla lite så skulle jag inte tacka nej, om en sägert.

8. Har du många ships som aldrig blev tillsammans?
Om! Kommer sörja bristen på Sterek resten av mitt liv! *slänger mig dramatiskt på golvet*

9. Shippar du några karaktärer som aldrig har träffats?
Nej.

10. Berätta om din favoritkyss från tv.
När Blaine kysste Kurt för första gången. "Oh, there you are. I've been looking for you forever." *swoon*

11. Har du någonsin blivit besviken när ditt ship äntligen blev ihop?
Inte vad jag kan komma på just nu.

12. Har ett ship någonsin krossat ditt hjärta?
Om! Jag blir som sagt löjligt investerad ibland.

13. Hur känner du för will they/won't they?
Om det bara är velande så kan jag bli galen av frustration, och en galen Jenny tycker vi inte om. Men om det är en kortare veloperiod så kan det funka.

14. Har du någonsin "shippat vid första ögonkastet"?
Ungefär det som hände med Kurt/Blaine. Och sedan gick det aldrig över.

15. Berätta om ett ship du ogillade först.
Är ungefär lika trogen i mitt ogillande som i mitt gillande, så jag kommer faktiskt inte på ett enda just nu. Imorgon däremot. Så om jag kommer på något så hamnar det en "edit" här ↓.

16. Berätta om ett par som du slutat shippa romantiskt.
På den tiden det begav sig tröttnade man ganska rejält på de skiftande paren i både "Beverly Hills 90210" och "Melrose place", så där så att det var skönare för själen att sluta bry sig eftersom alla ändå låg med alla.

17. Prata om ett ögonblick som fick dig att ifrågasätta ett helt ship.
När Brian aldrig kunde vara trogen mot Justin i "QaF" så kände jag en hel massa frustration. Justin förtjänade bättre än så, men ändå så ville jag så gärna att det skulle vara de två. Och jag fick nästan som jag ville, men inte helt.

18. Berätta om ett ship som du känner dig ensam i att shippa.
Lydia och Scott i "Teen wolf". Nu tittar jag ju inte längre så jag vet inte hur det är numera, men förr i tin' tyckte jag att de utgjorde ett bra romantiskt par. Och så Stiles och Lydia som bästisar - inget utbyte av kroppsvätskor där thankyaverymuch. Och det känner jag mig rätt ensam om.

19. Finns det ett ship som du bara inte fattar (även om du inte har något emot det)?
Jättemånga. Arthur/Merlin i "Merlin" till exempel. Tydligen ett jättestort ship och jag fattar ingenting.

Bildkälla Tumblr

20. Vilket av dina ships förtjänar bättre manus?
Stiles/Derek i "Teen wolf" gjorde det. Det var inte nödvändigt för mig att de skulle bli ihop, för det trodde jag aldrig skulle ske ändå, men jag hade gärna sett att Tyler och Dylan hade haft många fler scener tillsammans, för de hade sådan personkemi. Men nu har ju Tyler hoppat av sedan säsong 4 så...

21. Shippar du mest par som är canon?
Canon är alltså att det är med i seriens handling, fanon är när det bara existerar i ett fandom, om ni undrade. 
Njae. Det är nog 50/50 på ett ungefär. Man har dock roligare med canonpar för där händer det ju liksom "på riktigt".

22. Har du någonsin shippat ett par INNAN du ens började titta på tv-serien, pga gifs och liknande?
Jag tror inte det. Men gifs och liknande har gjort mig nyfiken och fått mig att börja titta på en serie - mer än en gång.

23. Har du märkt ett mönster i ditt shippande? Finns det en romatisk dynamik som du känner dig mer dragen till?
Jag shippar många gaypar, så är det ju. Kanske liiiite trött på heteronormativiteten.

Ian och Mickey i "Shameless".
Bildkälla Tumblr

24. Har du lätt för att shippa par?
Onekligen. Som om det vore en hobby.

25. Behöver du ett ship för att verkligen kunna njuta av en tv-serie?
Absolut inte. Ibland föredrar jag till och med om där paren uteblir. Friendships ftw!

26. Nämn ett fandom som inte har några ships?
Finns det? Ingen aning alltså.

27. Finns det en trope (= typisk grej) du ofta fastnar för vid shipping?
Nä, det tror jag inte.

28. Gillar du och använder shipnamn?
Jepp. Det blir mycket Klaine, Sterek, Gallavich och Britin.

29. Finns det ett fiktivt förhållande du skulle vilja ha själv?
Absolut inte. Har det så perfekt som jag har det.

30. Om du fick ändra en sak på ditt OTP, vad skulle det vara?
Pratar vi Klaine så hade jag gärna sett fler duetter och en bättre säsong 6 för dem.
Pratar vi Ian/Mickey så att det inte är absolut tvärslut mellan dem nu.
Pratar vi Sterek så att det hade blivit canon. Men jag trivs alldeles förträffligt i fanon där ändå.

Önskar jag kunde ge cred till konstnären här, men vet inte vem det är. Vet du så säg till. 

Introvert

Det är fan inte lätt alla gånger att vara introvert, det ska gudarna veta. Ibland blir det lite extra övertydligt, som när man går på två föräldramöten på samma kväll. Gissa nu vad jag och älskade maken gjorde igår. Det var te/vin och glo tomt framför sig när vi kom hem som räddade oss.

För det är så här - introverta personer blir ofta totalt bulldozrade av extroverta personer. Sådana där som älskar sin egen röst och gärna vill framhäva sin egen förträfflighet. Sådana där som minsann vet bäst vad alla i omgivningen vill och behöver. Inklusive du. Inklusive ditt barn. Som de inte ens känner. Jodå, det finns ett par sådana föräldrar i Chilipojkens klass som jag satt och blev tvärförbannad på igår. Men som den introvert jag är, parad med min sociala fobi som gör att jag aldrig hade gått på det där föräldramötet utan stöd från älskade maken, så öppnade jag inte käften och sade ifrån.

Grejen är ju den att Chilipojken slutar nian i vår. När man slutar nian ska man minsann umgås. Jodå. Även om man är en klass som inte direkt hållit supersams genom åren. Även om man inte egentligen har värst mycket mer gemensamt än att man går i samma klass, så ska man umgås. Sitta i ring och sjunga allsång. Typ.
Chilipojken är som jag - introvert så det nästan gör ont. Han laddar sina batterier med att sitta på sitt rum och spela spel. Själv. Eller åker hem till bästisen och gör samma sak där. Chilipojken tycker att en lördag på stan med häxblandning i en schampoflaska låter ungefär lika lockande som att simma med hungriga hajar och blöda näsblod samtidigt. Alltså sitter han hemma med oss och käkar popcorn och kollar på film.
Chilipojkens och hans klasskamrater hade bestämt att de för sin kvarvarande klasskassa skulle ha pizzakväll. Alltså boka skolans matsal en kväll, beställa eller baka pizza själva, äta pizza och umgås. Chilipojken var så lättad över det, för det är precis en sådan där lagom aktivitet som han orkar med. Det har varit så många övernattningar, lägerkvällar, utflykter, brännbollskvällar och liknande ändå. För brännboll är ju så roligt! Eller inte.
Jo alltså - pizzakväll var bestämt. Sedan var det någon som bestämt hävdade att pizzakväll - det kunde man ju inte ha. Det skulle barnen ångra sedan, att de inte gjorde något kul istället. Som fotbollsgolf. Det är jätteroligt!
Jo det kanske det är. För personer som gillar tävlingsmoment. För personer som älskar att vara ute och sporta. För personer som får energi av att umgås. För extroverta personer.
För introverta personer är dock sådana scenarion som en mardröm. "Minnen för livet", pratades det om. Jo tack, jag minns väldigt väl alla de där brännbollskvällarna jag tvingades iväg på. På grund av den ångest jag upplevde som blev intvingad i ett socialt sammanhang där jag inte trivdes. Underbara minnen. Verkligen. Inte.

När det sedan började pratas om att vi föräldrar skulle gå över våra barns huvuden och helt enkelt bestämma åt dem att de minsann skulle spela fotbollsgolf och inte ha den där pizzakvällen de kommit överens om, fick till sist älskade maken nog och röt ifrån. "De får väl faktiskt anses vara stora nog att kunna bestämma själva vad de vill göra. Lämna gärna fotbollsgolf som förslag, men absolut inte bestämma något utan att fråga dem." Min hjälte. Och Chilipojkens.

När blir det de introverta elevernas tur? När kan deras röster få göras hörda? När kan de få ha den avgörande rösten på vilken aktivitet som ska göras? När kan de få umgås med sina klasskamrater på ett sätt som de orkar med? Som inte kräver tre dagar i ensamhet efteråt, med hörlurar över öronen, bara för att man behöver vara ifred och fylla sina batterier?

Bildkälla Etsy 

Tre tomma no. 24

Just nu går det tydligen i en rasande takt att göra slut på diverse förpackningar. Återigen är jag bara en tommis bort från nästa inlägg. Duktigt av mig. Eller något.

IsaDora. Hypo allercenic mascara. 01Black. Ärligt talat inte helt slut, men det blir nästan inga mascaror hemma hos mig helt enkelt för att jag inte sminkar mig värst ofta. Mascara bör dock bytas ut av hygienskäl, rosa ögon är inte sådär jättesnyggt.
När man nu sminkar sig sällan så är det inte riktigt ekonomiskt försvarbart att lägga flera hundra på en mascara, så jag återvänder ofta till IsaDoras Hypo Allergenic variant. Dels är den prisvärd, dels älskar jag borsten. Alltså - det är den här borsten jag jämför alla andra borstar med. Jag är inte mycket för de där stora klumpiga eller alla dessa innovativa borstar som översvämmar marknaden. Det finns säkert en väldigt bra anledning till att de gamla vanliga mascaraborstarna lever kvar.
Plaståtervinning om den är tom. Min åker i det brännbara avfallet.
Betyg 4/5.

NoxiDoxi Enhancing Serum base. Det här serumet har varit någon av en neverending story på min badrumshylla. Jag vet ju att jag fick den i en Glossybox, och Glossybox är det mer än ett år sedan jag slutade prenumerera på. Den är dryg alltså. Den är även inte det bästa serum jag har testat. Lovar runt och håller sisådär. Påstår sig skydda mot luftföroreningar och tobaksrök, det sistnämnda undviker jag ändå, samt att ge "en dos av extrem ungdom på bara 20 sekunder". Jo tjena.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5. Namnet får pluspoäng dock. NoxiDoxi låter bara för roligt!

Nuxe. Nuxellence Jeunesse. Youth and radiance revealing care. Anti-Aging, smoothing, radiance. Puh! Tröttnade ni på att läsa det där? Jag tröttnade på att skriva det. Även det här är ett anti-aging serum, som dessutom lovar att jämna ut hudtonen. Kan kanske bero på att den är beige. Även det här serumet har varit lite neverending story, trots att jag gillat det bättre än NoxiDoxi. Problemet är att jag verkligen inte tyckt om doften här. Den luktar liksom som parfymeriet/färghandeln som jag frekventerade i mina tidiga tonår (där jag köpte alldeles för mörkt puder och ljusknallrosa läppstift från Jane Hellen. Sminkmodet på 80-talet var sådär...) Inte helt angenämt alltså. Annars har den funkat utmärkt, men jag har bara pallat med att använda den på dagtid, för den där doften är inte direkt avslappnande om man råkar använda den i sin nattrutin.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

Måndagsmotivation, del 17/?

Ibland finns det bara en sak som hjälper. De där dagarna när man tappat sin favoritfrukostskål i golvet så den gick sönder. De där dagarna när man under tiden man dammsuger upp porslinsflisor från köksgolvet råkar kapsejsa katternas vattenskål så det blir vatten på halva golvet - och i deras mat. Först städar man. Sedan går man och lägger sig igen.

Det där med en tupplur är nämligen inte helt dumt. Särskilt inte om man sovit dåligt natten innan, som jag hade gjort innan katastroferna här ovan. En tupplur är en stunds återhämtning, en sätt att varva ner både kroppen och hjärnan. Så det där med siesta är inte en dum grej, det är i vissa fall enbart vårdande.
Men! Man ska inte sova för länge eller för sent på dagen. Inte efter tre och helst max 45 minuter, är råd jag brukar försöka följa. Man kanske inte alltid somnar, men man får alltid vila. Den enda som hindrar är egentligen du själv. Om hjärnan inte slutar hoppa från tanke till tanke kan det vara en god idé att ta hjälp av en guidad meditation, lite avkopplande ljud eller en insomningsövning. Det finns appar med sådant. Jag använder en med regnljud.

Så ja - gissa vad jag ska göra nu?

Plejaderna om "Sekten på Dimön" av Mariette Lindstein

Årets första träff med den underbaraste bokcirkeln i världen gick av stapeln igår. Som vanligt massor av gofika och te, en hel del snack om annat men även om böcker. Så klart.
Den boken vi pratade om den här gången var "Sekten på Dimön" av Mariette Lindstein.

Bildkälla Goodreads

Sofia Bauman har precis avslutat sina universitetsstudier och vet inte riktigt vad hon ska göra med sitt liv. När hon blir erbjuden ett pröva Via Terras lära, skapad av den karismatiske Franz Oswald, så nappar hon på erbjudandet. Efter en första prövotid erbjuds hon möjligheten att skapa ett bibliotek åt samfundet, och hon ser det som en chans att öka på sitt cv med något verkligt bra.
Snart börjar dock den vackra fasaden av Via Terra spricka i kanterna. Franz visar sig ha ett väldigt humör och han behandlar inte sin personal med silkesvantar. Bestraffningar är vanliga och blir fler och vidrigare ju längre Sofia stannar. Snart inser hon att allt inte står rätt till, men då är det försent. Franz har låtit installera ett elektriskt taggtrådsstängsel runt området, allt för att hindra inkräktare för att ta sig in - eller medlemmarna i Via Terra från att ta sig ut. Sofia inser att hon måste fly.

Det här är en mycket lättläst roman med korta kapitel och en väldig fart i sig. Den är spännande och man drivs hela tiden framåt i handlingen och vill veta hur det ska gå. Vid avslutad läsning är man helt uppspelt och vill läsa de andra två delarna också, för det här är del ett av tre. Sedan går det ett par dagar och man har glömt det mesta. En fullkomlig teflonbok alltså, i varje fall i mitt fall. Jag är inte alls sugen på att läsa de följande delarna utan tycker att det räcker rätt så bra såhär.
Det är ett intressant ämne dock, och den allmänna känslan bland oss var att det hade varit mer intressant att läsa mer om hur Sofia fångas av sekten, som det är nu går det ganska fort och känns lite... outvecklat. Eftersom författaren har egna erfarenheter efter att själv ha flytt från scientologikyrkan efter 25 år, så känns det som att hon borde ha haft en outsinlig källa att ta av. Kanske kändes det för nära, för personligt, att ta från just de erfarenheterna i hennes eget liv.
En annan sak vi hade anmärkningar på var de kursiverade avsnitten med tillbakablickarna. Visst är det intressant att få även en inblick i "skurkens" sinne, men då kan det gärna få vara för att man ska få en förståelse för honom och hans motiv, nu blev man nästan bara ännu argare på honom. Jag vet inte om jag egentligen tyckte de avsnitten var helt nödvändiga för kärnberättelsen, de kunde ha fått vara en sådan där darling man dödade.
Romanen innehåller även en del fel som känns lite konstiga och som störde i varje fall mig. Som att alla typer av mediciner är totalförbjudna på Terra Via vilket gör att Sofia inte kan få febernedsättande Alvedon när hon är allvarligt sjuk, för att sedan, några kapitel senare, ta just Alvedon mot huvudvärk. Var kom de ifrån? Eller att en adelsfamilj med anor från Frankrike "som Bernadotterna", heter von Bärensten. Låter väldigt tyskt tycker jag.

Andra saker som störde flytet i läsningen skyller vi dock inte på författaren utan på förlaget/sättningen. Som att det vid flera tillfällen förekommer dialoger mellan personer där bådas repliker ligger på samma rad.
"Jag bad dig köpa mjölk," sade hon. "Jo, men jag glömde det."
Alltså nej. Skriver man så är det samma person som pratar i båda fallen. Jag ska som läsare inte behöva stanna upp och fundera över om det förekommer en dialog eller om någon svarar sig själv. Störigt!
Sedanverkadedetbarahavaritjagsomstördemigpåderadersomförkomiblanddärdetintevarettendamellanslagmellanorden.

Betygen den här gången låg mellan treor och fyror och medelbetyget landade på 3,45. Mitt betyg hamnade till slut på 3/5, jag gick faktiskt in i efterhand och sänkte det, eftersom jag drabbades av den där tefloneffekten. En bok som lämnar en så lättvindigt förtjänar inte högre betyg i mina ögon, hur spännande den än var när man var mitt upp i den.

Säsongssammanfattning: Reign, säsong 3

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Jo. Jag kom ju av mig i mitt tv-tittande där i början på december, halvvägs in i tredje säsongen av "Reign". Nu har jag dock tagit itu med den och precis tittat klart. Det hade kunnat vara en serieavslutning, för sista avsnittet kändes lite som en sådan, men det kommer en fjärde och sista säsong i mars. Kommer titta på den också.

Bildkälla TV Guide

Favoritavsnitt: 3x05 "In a clearing". Efter Francis mirakulösa tillfrisknande finns en tid av andrum. Mary erbjuds fred med England om hon avsäger sig rätten till den engelska tronen. Men när Mary utsätts för ett mordförsök ställs allt på sin spets och Mary får sitt hjärta krossat.
3x15 "Safe passage". Mary får besked från Lola om ett tillfälle när hon säkert kan ta sig till Skottland. Catherine blir dock anklagad för ett mord och om Mary ska hjälpa henne finns det risk att hon missar sitt tillfälle.
3x18 "Spiders in a jar". Mary kämpar för att få sitt folks stöd nu när hon återvänt till Skottland. Charles har flytt från sitt fångenskap, men förlorat en kär vän på kuppen och återvänder som en förändrad man. Elizabeth beordrar en avrättning som återigen ställer de båda drottningarna mot varandra.
Överlag dör det många i säsongens sista avsnitt. Till och med sådana man tyckt om.

Favoritkaraktär: Mary. Som i den karaktär jag tröttnade minst på...

Favoritpar: Njä. Inte efter att Francis dog i varje fall, och det hände ju rätt tidigt i säsongen.

Bäst i säsongen: Att Mary fricking finally for tillbaka till Skottland.

Värst i säsongen: Alla som dog. Särskilt Francis, Leith och Lola blev jag extra ledsen över. Skedde på så tråkiga sätt.

Övriga kommentarer: Jag tror minsann att skaparna av den här serien har tagit sig så historisk sett stora friheter de bara kan. Plockat de attraktivaste russinen ur kakan, så att säga. Jag fick lära mig att Mary Stuart levde i slutet på 1500-talet, men mode, frisyrer, miljöer och företeelser verkar vara förflyttade sisådär 200 år in i framtiden. Det riktigt osar 1700-tal om ungefär allt. Fast kostymerna ska vi kanske bortse från helt och hållet. Förvisso vackra, men väldigt mycket 2010-tal.
Jo - det är en aningen irriterande för historienörden i mig - men jag kämpar på ändå.

Nu ska jag göra mig vacker!

Om jag är fåfäng? Jodå, till viss del. Det är vi nog alla, åtminstone lite grann. Inte för att jag tycker att det är viktigt att sminka mig varje dag eller så, men jag gillar att pyssla om mig själv - det gör jag. Och när jag gör detta ompysslande har jag vissa favoriter, för sådana hinner man samla på sig under sina dagar på Jorden. Vissa av de här 13 sakerna (på fredag den 13:e!) har hängt med ett bra tag - vissa andra är rätt nya men har snabbt nått favoritstatus.
Och nej - jag är inte sponsrad ett enda litet dugg. Tyvärr.

Något av det jag är allra fåfängast med är mina naglar. Jag har en samling på minst 800 lack, det var ett tag sedan jag räknade, och mina naglar är sällan omålade. Så ja, man hinner samla på sig ett antal favoriter när man pysslar med sina naglar några gånger i veckan.

1. Kicks Oxygen treatment är en ganska ny bekantskap för mig, men den har snabbt blivit en favvis. Jag använder mitt som baslack, men den kan även användas som en kur. Nagellacken sitter bra med det här som grund, plus att den blå tonen kamouflerar mina missfärgade naglar, om jag nu skulle vilja ha dem utan färgat lack en dag eller två..

2. Apoliva Ört & Natur hud- och nagelolja har jag använt flera år nu. Det här är nog flaska fem. Jag försöker använda den varje dag, men i sanningens namn blir det nog varannan till var tredje dag jag verkligen kommer ihåg den. En droppe vid varje nagelbädd, massera, klart!

Kan endast köpas på Apoteket.

3. Jag har glasfilar drällande lite var stans. Glasfilar är nämligen det absolut bästa att använda, inte minst för att man kan göra den där sågande rörelsen utan att fullkomligt sabba naglarna - som sandpappersfilar, eller gu' bevare mig, metallfilar gör. Man kan ha sin glasfil ungefär hur länge som helst också, bara att göra rent med nagellacksremover eller skölja av lite. Det enda som kan hända med dem är egentligen att de går sönder - de är ju trots allt gjorda av glas. Lösningen heter glasfilsfodral. Jag köper numera mina glasfilar hos Edgy polish, där man kan köpa glasfil + fodral för så lite som 55 pengar + frakt. Det är mindre än vad bara filen kostar på ungefär vilket parfymeri som helst. Fyndpris, om ni frågar mig.

4. Apoliva Gel-to-oil rengöring fullkomligt älskas av mitt ansikte just nu. Jag dras med rätt så känslig hy, men den här kan jag använda helt problemfritt. Har jag sminkat mig med bas och grejer brukar jag följa efter med en löddrande rengöring, men eftersom jag så sällan sminkar mig all the way är det oftast bara den här som landar i nyllet morgon och kväll. Ett par pump i handen, massera in i ansiktet, arbeta upp en mjölkig hinna med lite ljummet vatten, skölj av. Jag torkar av min med fuktad tvättlapp. Köpes på Apoteket, oparfymerad.
5. Kicks Glowing beauty exfoliating and tingling mask. Till och med jag med mitt känsliga nylle pallar med den här masken ungefär en gång i veckan. Jag brukar använda den som ett steg i min kvällsrengöring på onsdagar. Jodå, jag har bestämda dagar för min fåfänga.
Masken ser ut och luktar som apelsinmarmelad. Jag lägger ett tunt lager av den efter rengöring, låter verka 5-10 minuter beroende på hur länge jag står ut, och sköljer sedan av. Violá! Babyhud. Men så värst tingling tycker jag kanske inte att den är. Svider är närmare sanningen. Så är det när enzymsyror peelar bort döda hudceller.
6. L'Oréal Pure clay glow mask är en sådan där härlig lermask som gör att jag riktigt längtar till nästa spadag, för då planerar jag att använda den igen. Rätt så nylanserad, och det finns en rosa och en grön också - jag har span på dem med. Funkar som en lermask gör. Lägg masken tunt, vänta tills den torkat, skölj av. Djuprengjord hud är resultatet.
PS. Jag har mina "spadagar" på söndagkvällar. Om ni undrade.

7. More brows från Model co. har varit en storfavorit sedan jag fick den i min hand. Helt enkelt en bryngel med lite fibrer i att fylla i ögonbrynen med. Perfekt färg för mig och perfekt storlek på borsten dessutom. Enda problemet är att jag inte hittar den igen, och min är nästan slut. *ledsen emoji*
8. Rätt så ny favoritparfym är This is her från Zadig & Voltaire. Den doftar som väldigt bra rökelse, och doften sitter kvar länge. Sandelträ i basen, kastanj och benzoin i hjärtat och jasmin och rosépeppar som toppnoter. Mums! Den är inte jättebillig, men kom i en sådan här mindre roll-on variant också, som jag hade råd med som tur var. När den tar slut vill jag dock ha en i fullstorlek, för jag betvivlar att jag kommer tröttna på den.
9. Om inte annat så är ju flaskorna till James Bond-dofterna för damer väldigt snygga. Som tur är för mig, som det fangirl jag är, så älskar jag att bära dem också, och inte bara titta på dem.
Den svarta flaskan kom först. 007 for women har rosenmjölk, bergamott och svartpeppar som toppnot, björnbär, gardenia och jasmin i hjärtat och basnoter i vanilj, vit mysk och cederträ. Klart jag gillar!
Flaskan i roséguld kom sedan. 007 Women II har toppnoter i champagne, hallon och rosépeppar, björnbär, baccararos, gardenia och oleander som hjärtnoter och i basen cederträ, vanilj, mysk och läder.
Om ni tror att jag går och luktar på mig själv när jag bär någon av de här tre dofterna, så tror ni alldeles rätt. Jag kan absolut inte välja en av dem som den ultimata favoriten. Nix nej.

10. Som innehavare av känslig och torr hud är det här med att tvåla in sig en ständig plåga, men man måste ju bli ren. Det brukade vara kapplöpning ner i badrummet, där jag har min lotion, efter avslutad dusch på övervåningen. Sedan fick jag chans att prova tvål från Terra Midi och numera kan jag lugnt knalla nerför trappan. Och om någon ockuperat badrummet så är det inte längre en katastrof som slutar med knastertorrt ödleskinn. De här tvålarna är nämligen oljebaserade och vårdande som attan. Den här med aloe vera väntar på tur att få bli använd, just nu har jag med apelsinblomsdoft uppe i duschen. Och jag använder den över hela kroppen utan problem. Till och med i håret. Till och med i ansiktet. Finns på Edgy polish.
11. Kung Markattas kokosolja finns i din närmsta mataffär, hoppas jag. Använder den till allt. Make up-borttagning, torra fläckar på huden, i håret, oil pulling - i maten. Skaffa en du med.
12. Underligt nog så funkar Argan oil of Morocco från Natural world även i mitt no pooade hår. Jag säger underligt för den innehåller nämligen cyclopentasiloxane som är en silikon. Och silikoner och no poo brukar inte funka för silikoner är notoriskt besvärliga att tvätta ur om man inte använder schampo med sulfater. Men jag har inga problem alls att tvätta ur den här utan schampo. Sedan finns det hälsoaspekter med cyclopentasiloxane som man bör ta i beaktande, men tills jag hittar en bättre hårolja så får den här duga. För jag har gillat den och mitt hår verkar också gilla den. Så jo, än så länge är den en favorit.
13. Tangle Teezer. Jag är håröm också. Enter en snäll utredningsborste. Jag älskar min Tangle teezer för att den är knallrosa och för att den reder ut mitt hår även om jag inte borstat det på fyra dagar och för att den funkar i både vått och torrt hår. Men man tar det lilla lugna om håret är blött. Jag borstar oftast bara håret när det är blött, för att behålla mina naturliga lockar, och när jag ändå tänker bära det uppsatt för då syns ju ändå inte lockarna.

Jag vill inte-Dagens

Låt: Titta på bilden ovan. Se rutan i nedre högra hörnet. Så känner man sig om man haft "U can't touch this" med MC Hammer på hjärnan i en vecka. UT UR MITT HUVUD!
Outfit: Klänning och ibland tröja från H&M, leggins från Ica Maxi.
Smink: Bas från Moder Natur, ögonbrynsgel från Model co, mascara från Max Factor, läppe från H&M.
Nagellack: Har svårt att bestämma mig. Så det är nakennaglar just nu.
Frisyr: Utsläppt.
Doft: Det luktar röd cederolja i hela huset. Ska visst bita på silverfiskar som vi tyvärr fått problem med. Uärk!
Smycke: Ringar.
Klocka: Tissot PR100.
Frukost: Te, hallongröt med pumpakärnor, quinoa crispies och lite honung.
Fika: Te och några energibollar.
Middag: Sweet chilifläsk med ris, sallad.
Pryl: Galet vass och ny Global-kniv.
Träning: Hundpromenad.
Kvällsnöje: Så lite som möjligt.
Att tillägga: Är rätt så trött. Är det okej att gå och lägga sig halv åtta en torsdagskväll?

Kycklingsallad till lunch, och ett sommarminne

För en herrans massa år sedan, vi snackar 1990-tal här, var jag och min BFF i London några sommarveckor. Vi sov i en kompis kompis studio i det hus han delade med ungefär en triljon andra människor av diverse trevlighetsgrad.
På dagarna gjorde vi turistiga saker och åt alldeles för mycket KFC och ice cream sundaes, men ibland - ibland gick vi till Boots också. För på Boots sålde de den ultimata mackan med vitlöksdoftande kycklingsallad med yoghurt på fullkornsbröd.
När vi kom hem till Sverige igen försökte jag efterlikna den där mackan ibland, men sedan föll den mig ur minnet. Fram tills förra veckan när jag låg i feberyrsel och önskade att jag hade aptit. Dags att gnugga minnesknölarna och skrida till verket, alltså.
Inte för att jag minns exakt hur jag gjorde den då, men det var inte såhär, för nu har jag petat in massor av grönsaker i salladen också och det kan jag inte minnas att jag gjorde då. Så för mitt minnes skull - Bootsmackan med en twist (eller flera).

Kycklingsallad med vitlöksyoghurt

½ grillad kyckling - det kommer bli kyckling över till en annan dag
en näve ruccola, eller annan sallad
1 dl grovriven morot
1 dl grovriven gurka
1 klyfta vitlök
1 dl naturell yoghurt av tjockare slag, inget lättyoghurttjafs
lite pressad citron
salt, peppar och örtsalt efter smak

Lägg riven gurka i ett durkslag, salta och låt vätska ur. Riv morot, riv eller pressa vitlöken, hacka salladen grovt. Pressa vätskan ur gurkan och lägg allt i en skål.
Plocka kycklingköttet från benen (och skinnet) och hacka det grovt. Lägg ungefär en tredjedel av kycklingköttet i skålen, spara resten av köttet i frysen till en annan dag.
Blanda kyckling, grönsaker, yoghurt och lite pressad citron till en jämn röra. Smaka av med peppar och örtsalt.

För Bootsmackan - ta två skivor fullkornsrostbröd, fördela hälften av kycklingsalladen på en skiva. Lägg över den andra skivan, pressa till och skär eventuellt upp den i trianglar. Jag åt min macka med tomater.

Kycklingsalladen räcker alltså till två Bootsmackor, eller så sparar man resten i kylen och äter en annan dag, med en grönsallad och lite krutonger. Som jag planerar att göra imorgon.

Tre tomma no. 23

Jo jag vet, det är fyra grejen på den här bilden. Men två av dem är samma grej och de tog slut ungefär samtidigt så jag bestämde mig för att räkna dem som en.
Har varit lite småslö med tommingarna den här gången också, och är en bort från nästa så det dröjer nog inte så länge tills nästa gång.

Kryddhuset. Bikarbonat. Är jag sådär konstig igen och har med mat här? Men grejen är ju den att jag använder bikarbonat till att göra rent håret med - också. I ärlighetens namn är det inte just den här burken jag gjort slut på utan en ännu större. Jag tyckte dock att den burken var bättre i storlek än den här och tömde över. Jag köpte mitt kilo bikarbonat för ungefär 40 kronor i mars 2015, så det tog ett tag att göra slut på den. Och jag har bakat med den också.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

Burt's bees. Beeswax lip balm with vitamin E and peppermint. Här gjorde jag alltså av med två stycken läppmojs av samma sort inom loppet av ett par dagar. Både det i badrummet och det bredvid sängen. Jag har ett kvar i handväskan som är lika samma, annars är de här utbytta mot andra.
Jag har verkligen gillat de här och kommer säkert köpa dem igen, jag har en liten förkärlek för läppmojs med mint i för de kittlar till så härligt.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Depend. Nagel & nagelbandsrengöring. Den här lilla flaskan har det tagit tid och evighet att bli av med. Helt enkelt för att jag tycker att den inte funkar vidare värst bra. Det är meningen att man ska pensla på denna "peeling", låta verka ett tag och sedan med en nagelborste skrubba bort död hud, men det där med att få bort den döda huden tycker jag alltså funkar sådär. Jag kan lika gärna stå och gno med nagelborsten ändå.
Jag har ingen ny på G, men spanar efter en.
Miljöfarligt avfall, på grund av de där resterna som ligger kvar i botten på flaskan.
Betyg 1/5

"Alvhilda - Sökandet" av Pernilla Lindgren

Den blå Alvhilda-boken, den med undertiteln "Sökandet", är den tredje och sista boken i en trilogi skriven av en av mina bästa vänner, Pernilla Lindgren.

Jag var med och testläste den första boken, inför den andra sade en viss depression stopp och den tredje ville jag således behålla helt ospoilad. Jag har alltså svävat i ovisshet om vad handlingen skulle vara i denna sista del. Vad jag däremot hört är att det skulle vara den bästa boken, den som förklarar och reder ut det som hänt i de två andra. Man kan väl lugnt påstå att jag sett fram emot den - mycket.

Bildkälla Goodreads

Ragnvald, skaparen av allting, har drabbats av det hemskaste av öden. Fångad i en mänsklig kropp tvingas han vistas bland människorna sedan han förlorat sin första skapelse - den andra halvan av honom själv. Han försöker komma underfund med sin egen roll bland människorna och få visshet om vem han är. Samtidigt som tiden går och han försöker bli hel igen.

Det har suttit långt inne för mig att skriva det här inlägget eftersom jag är en aning besviken. För jag tycker inte att "Sökandet" är den bästa boken i trilogin, jag föredrar andra boken - "Lidandet".
Det kan bero på att jag hade en väldigt lång uppförsbacke med den här boken. Den första delen hade jag ganska tråkigt när jag läste. Det kändes stundtals lite hackat och hopplockat, men det kan bero på att den blivit kraftigt redigerad, råkar jag veta. Det är så jag ser fram emot en "författarens version" där de bortplockade bitarna fått vara kvar, kanske skulle jag tycka att den höll ihop bättre då.
Jag hittade även en rejäl miss med en karaktär som sagts vara död som sedan lever i ett senare skede i handlingen, hur det nu kan gå ihop.
Det är en väldigt filosofisk bok, och det är nog även delvis därför jag inte tycker det är jättespännande. Filosofi tröttnade jag på redan på filosofilektionerna på gymnasiet (jo, man läste det om man gick humanistisk linje). Många religiösa frågor som tas upp också och mycket folktro både från våra egna nordiska myter, men även från andra platser i världen.
Bitvis är det väldigt spännande och intressant, bitvis har jag haft ganska tråkigt.

Knyts säcken ihop då? Jo, det måste jag säga att den gör. Väldigt prydligt med en vacker rosett på. Man får svaren på frågorna, man får veta vad Stephen, Henri och Rebecka har haft för roller och drivkrafter, man får veta på ett ungefär vad/vilka Ragnvald och Alvhilda är. Vill man kan man säkert läsa denna tredje del fristående, eftersom alla tre böckerna behandlar samma konflikt med sedd från tre olika håll och med tre olika bakgrunder. Man har dock så klart mest behållning av att läsa alla tre.
Jag planerar själv att läsa alla tre böckerna lite tätare inpå varandra än med ett års mellanrum, som det blivit nu. Mitt sommarprojekt kanske?

Mitt betyg på "Alvhilda - Sökandet" blev 3/5. Jag tror att den hade varit bättre om den fått behålla vissa av de älsklingar Pernilla fick döda, för jag misstänker att den hade hållit ihop bättre då. Kanske hade boken då fått den där fyran eller femman som jag förväntade mig att jag skulle ge den, av förhandssnacket att döma.

Mörkret blev påträngande. Energiernas skimmer hade försvunnit och explosionens ljus förblindat mig. Prickar vandrade över mitt synfält och kylan plågade mg. Kyla? Det var något jag aldrig tidigare lidit av, aldrig ens känt. Jag hade sett människor gå under av den medan jag suttit och väntat in det sista andetaget och fångat deras energier på väg ut. Jag hade kunnat sitta lugnt och hållit den döende vid gott mod för att energierna inte skulle smaka för beskt. Nu stod jag ensam på ängen, omringad av skogen som var mörk. En klaustrofobisk känsla kom över mig när mitt väsen snärjdes och fjättrades. Kroppens tyngd fick mig att falla till marken. Där blev jag liggande, utmattad och ofullständig.

FredagsFilmen: Passengers

Två av mina nyårsmål börjar bra - jag har haft egentid med älskade maken och vi var på bio! Filmvalet föll på "Passengers"med Jennifer Lawrence och Chris Pratt.

Bildkälla Movienews plus

Rymdfärjan Avalon är på väg mot Homestead II, en koloniserad planet. Ombord finns 5000 passagerare och drygt 250 besättningsmän, alla försatta i sömn då resan tar 120 år. Något går dock fel och passagerarna Jim och Aurora väcks - 90 år innan beräknad ankomst till slutdestinationen.

Den visade sig vara bra mycket annorlunda mot vad vi trott, eftersom vi förväntade oss science fiction-thriller eller kanske till och med lite skräck. Istället var det ett romantiskt drama i rymdmiljö. Förvisso väldigt snyggt, och jag är ju inte ledsen över att jag sett den på bio för det var en sådan där typisk film som gör sig väldigt bra på stor duk. Men handlingen har man kanske sett förut, så det var en del förutsebar och lite väl Hollywood mellan varven.

Läsåret 2016

Om jag läste en del under 2016? Jajamensan! Återigen hade jag satt som mål på Goodreads att läsa 30 böcker och det målet nådde jag redan i juli. När nyårsklockorna klämtade hade jag prickat av 50 böcker - däribland inräknat några novellsamlingar och en bok med sonetter. Med det som facit har jag vågat sätta årets läsmål på 35 böcker.
Av 2016 års läsutmaning med Popsugar lyckades jag pricka av 34 av 40 punkter. Jag ger mig på 2017 års utmaning också, och har redan sett en eller par punkter jag nog inte kommer lyckas med. Ljudbok till exempel - inte riktigt så jag tycker om att avnjuta min litteratur.

Jag summerar även läsåret i min läsdagbok, och där ser det ut så här:

Antal böcker: 50
Klassiker: 17. Om man räknar Bondböckerna, annars 8.
Herrar/damer: 32/18
Utländska/svenska författare: 44/6
Lästa på engelska: 16
Medelbetyg: 3,3
Bäst: Topp tre är som tidigare sagt "Cloud Atlas" av David Mitchell, "Ljuset vi inte ser" av Anthony Doerr och "Mysterious skin" av Scott Heim.
Sämst: Novellantologin "I varje ångetag". Steampunk är helt klart inte min grej.

Här följer alla de böcker jag läst under 2016, med sina betyg och i vissa fall en liten extra notis, i den ordning jag läste dem.

• Horn - Joe Hill. 4/5
• Sinner - Maggie Steifvater. 5/5
• Leva och låta dö - Ian Fleming. 2,5/5 Klassiker?
• Cloud Atlas - David Mitchell. 5/5 Årsbästa
• Invasion i New York - Leonard Wibberley. 2/5
• I varje ångetag - En Oscariansk steampunkantologi. 1/5 Årssämsta Novellsamling
• A hero at the end of the world - Erin Claiborne. 3/5
• Pride and prejudice - Jane Austen. 5/5 Plejaderna Klassiker
• Svenska spöken - En antologi ur det förgågna. 2/5 Novellsamling
• Animal farm - George Orwell. 4/5 Klassiker
• Attentat - Ian Fleming. 3/5 Klassiker?
• Tess of the D'Urbervilles - Thomas Hardy. 3,5/5 Klassiker
• Ett vet jag säkert - Oprah Winfrey. 3/5
• Döden spelar falskt - Ian Fleming. 2/5 Klassiker?
• Mr. Darcy's diary - Maya Slater. 4/5
• Öster om Eden - John Steinbeck. 5/5 Klassiker
• Kamrat mördare - Ian Fleming. 3/5 Klassiker?
• Huset Longbourn - Jo Baker. 4,5/5
• Vinterkriget: En äktenskapsroman - Philip Teir. 2/5 Plejaderna
• Väckelse - Stephen King. 3/5
• Tredje rikets sista dagar - Charles Whiting. 3/5
• Complete sonnets - William Shakespeare. 4/5 Klassiker 
• The land of stories: Beyond the Kingdoms - Chris Colfer. 3/5
• Den färglöse herr Tazaki - Haruki Murakami. 4/5
• Ljuset vi inte ser - Anthony Doerr. 5/5 Årsbästa
• Döden på Jamaica - Ian Fleming. 2/5 Klassiker?
• How Star Wars conquered the universe: The past, present and future of a multibillion dollar franchise - Chris Taylor. 2/5
• Öppnas i händelse av min död - Liane Moriarty. 2/5 Plejaderna
• Moby Dick - Herman Melville. 4/5 Klassiker
• The Gospel of Loki: The epic story of the trickster god - Joanne M. Harris. 3/5
• Goldfinger - Ian Fleming. 2/5 Klassiker?
• Finders keepers - Stephen King. 4/5
• Ur dödlig synvinkel - Ian Fleming. 2/5 Klassiker? Novellsamling
• Åskbollen - Ian Fleming. 3/5 Klassiker?
• Metro 2033: Den sista tillflykten - Dmirtij Gluchovskij. 3,5/5
• Kyrkogårdsboken - Neil Gaiman. 3/5 Plejaderna
• Jane Eyre - Charlotte Brontë. 5/5 Klassiker
• Wide Sargasso sea - Jean Rhys. 2/5 Klassiker
• Casino Royale - Ian Fleming. 3/5 Klassiker?
• Metro 2034 - Dmitrij Gluchovskij. 3/5
• Kast med liten kniv - Sara Kadefors. 3/5 Plejaderna
• Kvinnan på tåget - Paula Hawkins. 4/5
• Avalons dimmor - Marion Zimmer Bradley. 2/5
• Resan till ljuset - Andrej Djakov. 3/5
• End of watch - Stephen King. 4/5
• Arvet efter dig - Jojo Moyes. 5/5
• Sekten på Dimön - Mariette Lindstein. 3/5 Plejaderna - träff inom kort.
• Mysterious skin - Scott Heim. 5/5 Årsbästa
• Harry Potter och det fördömda barnet - J.K. Rowling, John Tiffany, Jack Thorne. 3/5
• Alvhilda: Sökandet - Pernilla Lindgren 3/5 Omdöme kommer snart.