tisdag 24 januari 2017

"En förlorad värld" av Evelyn Waugh

Min första bekantskap med "En förlorad värld" fick jag, som så många andra, med tv-serien med Jeremy Irons och Anthony Edwards i rollerna. Mitt minne var dock minst sagt luddigt eftersom det var många år sedan jag såg den, så jag tänkte som så - varför inte läsa boken? Det var på vippen att jag valde den här som "min" bok till Plejaderna, men efter en del vånda valde jag en annan.

Bildkälla Goodreads
Under sin studenttid på Oxford lär Charles Ryder känna Sebastian Flyte, en excentrisk ung man med en lika excentrisk familj. Charles blir bjuden till Sebastians familjegods Brideshead, och blir så småningom bekant med hela Sebastians familj.
Genom åren glider Charles och Sebastian ifrån varandra, men Charles behåller banden till familjen, till det oundvikliga slutet.

Det här var inte alls vad jag tänkte och trodde när jag började läsa. Antagligen minns jag tv-serien helt fel, men jag hade för mig att det var betydligt mer Charles och Sebastian än vad jag fick läsa om. Jag trodde också att det skulle vara en roman om manlig vänskap och viss homoerotik, men där fick jag snulle! Det förmodade, från min sida, triangeldramat uteblev. Nu gillar ju inte jag triangeldraman så det kanske var lika bra.
I stället fick jag en roman om religion och religiösa tvivel, brittisk överklass och överdåd, och ett ganska förlorat liv - till och med. Jag tror inte att vår huvudperson Charles är lycklig ett enda ögonblick genom hela romanen - det känns väldigt mycket kamp och ifrågasättande och till viss del flykt av hela tjottablänget.
Det är bra dock. Stundtals lite svårrott och trögläst, men på det stora hela en bra skildring av övre medelklass och överklass i mellankrigstidens England. Om den värld som gick förlorad när andra världskriget kom, eller som nästan gick förlorad.
Boken innehåller dessutom en av de osexigaste sexscenerna jag någonsin läst. Den blev istället komisk. Riktigt snustorrt, ungefär som karaktärernas liv verkar vara.
Absolut läsvärd, och en del av mig ångrar att jag inte valde "En förlorad värld" till Plejaderna för här finns det nog en hel del att prata om känner jag, inte minst de religiösa frågorna. Charles är uttalad agnostiker som hamnar i den djupt katolskt troende familjen Flyte, som hanterar sin religion på olika sätt och har olika ingångspunkt och tvivel. Med tanke på att Evelyn Waugh himself vid tiden han skrev boken redan hade konverterat till katolicismen, så är bara det grund nog för en lång pratstund. Men nu är det som det är, och jag har redan valt en annan bok - mer om den i mars någon gång.

Mitt betyg på "En förlorad värld" av Evelyn Waugh blev 4/5.

Författarens anmärkning:
Jag är inte jag; du är inte han eller hon; de är inte de. E.W.

I det ögonblicket, med sina läppar mot mitt öra och andedräkten varm i den salta vinden, sa Julia, trots att jag inte hade talat: "Ja, nu", och när fartyget rätade upp sig och för en kort stund kom in i lugnare vatten, tog Julia med mig ner till sig.
Det fanns ingen tid för raffinerad njutning; den skulle vi få uppleva så småningom, med svalorna och lindblommorna. Nu, ute i den grova sjön var det en formalitet som skulle avklaras, inget mer. Det var som en överlåtelsehandling för hennes sköte hade upprättats och undertecknats. Jag tog första gången i besittning den egendom som jag senare med glädje skulle få utveckla i lugn och ro.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.