Säsongssammanfattning: Reign, säsong 3

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Jo. Jag kom ju av mig i mitt tv-tittande där i början på december, halvvägs in i tredje säsongen av "Reign". Nu har jag dock tagit itu med den och precis tittat klart. Det hade kunnat vara en serieavslutning, för sista avsnittet kändes lite som en sådan, men det kommer en fjärde och sista säsong i mars. Kommer titta på den också.

Bildkälla TV Guide

Favoritavsnitt: 3x05 "In a clearing". Efter Francis mirakulösa tillfrisknande finns en tid av andrum. Mary erbjuds fred med England om hon avsäger sig rätten till den engelska tronen. Men när Mary utsätts för ett mordförsök ställs allt på sin spets och Mary får sitt hjärta krossat.
3x15 "Safe passage". Mary får besked från Lola om ett tillfälle när hon säkert kan ta sig till Skottland. Catherine blir dock anklagad för ett mord och om Mary ska hjälpa henne finns det risk att hon missar sitt tillfälle.
3x18 "Spiders in a jar". Mary kämpar för att få sitt folks stöd nu när hon återvänt till Skottland. Charles har flytt från sitt fångenskap, men förlorat en kär vän på kuppen och återvänder som en förändrad man. Elizabeth beordrar en avrättning som återigen ställer de båda drottningarna mot varandra.
Överlag dör det många i säsongens sista avsnitt. Till och med sådana man tyckt om.

Favoritkaraktär: Mary. Som i den karaktär jag tröttnade minst på...

Favoritpar: Njä. Inte efter att Francis dog i varje fall, och det hände ju rätt tidigt i säsongen.

Bäst i säsongen: Att Mary fricking finally for tillbaka till Skottland.

Värst i säsongen: Alla som dog. Särskilt Francis, Leith och Lola blev jag extra ledsen över. Skedde på så tråkiga sätt.

Övriga kommentarer: Jag tror minsann att skaparna av den här serien har tagit sig så historisk sett stora friheter de bara kan. Plockat de attraktivaste russinen ur kakan, så att säga. Jag fick lära mig att Mary Stuart levde i slutet på 1500-talet, men mode, frisyrer, miljöer och företeelser verkar vara förflyttade sisådär 200 år in i framtiden. Det riktigt osar 1700-tal om ungefär allt. Fast kostymerna ska vi kanske bortse från helt och hållet. Förvisso vackra, men väldigt mycket 2010-tal.
Jo - det är en aningen irriterande för historienörden i mig - men jag kämpar på ändå.