Bildkälla Goodreads |
Monika verkar först finna sig till rätta i sitt nya hem, men snart börjar underliga saker hända på Tallskuggan. Ventilationen är dålig, lyset flimrar, fettfläckar sprider sig i rummen. Monika blir våldsam och säger en massa saker, sådant hon rimligtvis inte borde veta.
Vad var det egentligen som hände när hon nästan dog, vem var det hon mötte på andra sidan?
Det här är definitionen av en bladvändare. Det gick liksom bara av farten. Det är korta och kraftfulla kapitel som driver på läsningen hela tiden, och den är så pass spännande att jo - jag vill bara läsa vidare lite till.
Precis som i föregående bok, "Färjan", så har alla kapitel en ny berättare som tydligt beskrivs i kapitelrubriken. Ibland är det Tallskuggan själv som berättar om vad som sker på avdelning D. Jag gillar det greppet, och här är det så pass få berättare att jag aldrig tappar bort mig i vem som är vem.
Boken höll också farten hela vägen, och byggde snyggt upp sig mot ett klimax.
Boken i sig känns väldigt realistisk, förutom de övernaturliga inslagen då. Arbetet på Hemmet gör att man känner sig som en fluga på väggen, jag iakttar och är tokövertygad om att det verkligen går till så här inom äldrevården. På ett bra boende där personalen har tid med sina åldringar, vill säga. Jag har planer på att låna ut boken till min vän Å som har jobbat inom äldreomsorgen, tillika på ett demensboende. Ska höra om hon tycker det är lika realistiskt som jag tror.
Ska man bara läsa en av böckerna "Färjan" eller "Hemmet" så skulle jag alla gånger välja "Hemmet". Den är bättre på alla sätt och vis, och håller ihop hela vägen, där jag tyckte "Färjan" tappade en del på slutet.
Mitt betyg på "Hemmet" blev 4/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .