"Änglavakter" av Kristina Ohlsson

Jag har läst ut en bok snabbt igen, så det är väl lika bra jag skriver om den på en gång.

Bildkälla Goodreads

En man på promenad med en hund hittar en kropp nergrävd i ett skogsområde. Det visar sig vara en ung kvinna som försvunnit några år tidigare, ett försvinnande som då hamnade på Alex Recht bord. Nu får han ta hand om fallet igen, tillsammans med sin nya utredningsgrupp. Men kvinnan var inte ensam i sin grav. Alla spår verkar leda till en barnboksförfattarinna som inte har talat på över 30 år.
Samtidigt så brottas flera i utredningsgruppen med personliga problem, och ibland blir det svårt att skilja på yrkeslivet och privatlivet.

Det här är den tredje boken om samma utredningsgrupp, och den jag tyckt bäst om hittills. Det är ett driv i texten som gör att jag vill fortsätta läsa. Till en början är också fallet väldigt spännande. Tyvärr tappar det dock. Fallet blir lite luddigt i kanterna och onödigt tillkrånglat. Vissa saker känns så totalt ovidkommande att när de blandas in i motivbilden blir det mest fånigt och pannkaka av alltihop. Dessutom är det här tredje gången där jag tycker att författaren ger sig själv en lite väl enkel utväg ur ett snårigt fall. Det blir mer amerikansk tv-deckare än svensk kriminalroman av det hela.
Sedan vet jag fortfarande inte hur känner för alla dessa olika perspektiv som ska blandas in - särskilt fundersam blir jag när det blandas in från något/någon som i slutändan visar sig ha ingenting med någonting att göra. Mer än en jobbig privat situation för Fredrika Bergman.
Jag har en bok kvar i serien, jag fick de fyra första av mamma, och jag kommer läsa den. Jag känner dock inget direkt behov att fortsätta läsa i serien efter det, för så intressant är faktiskt inte utredarnas privatliv, och så bra är det inte att jag måste läsa vidare för att fallen är så välskrivna.

Men som sagt, bäst hittills i serien och den får betyget 3,5/5. Fram till de sista sådär hundra sidorna låg betyget högre, så det var ju synd att slutet sjabblades bort. Igen.