"Den tomma stolen" av J.K. Rowling

Jag förstår att J.K. Rowling valde att skriva sina kriminalromaner under pseudonym. För folk har en tendens att tro att bara för att någon har skrivit vår tids kanske mest fantastiska bokserie, så kommer allt som kommer från den pennan vara likadant sedan. Läsarna förväntade sig en ny Harry Potter när J.K. Rowling kom med sin första roman efter att ha avslutat just Harry Potter-serien. Det här är dock ungefär så långt ifrån en fantasybok om trollkarlar, riktade till en ung publik, som vi kan komma.

Bildkälla Goodreads

Den lilla staden Pagford ser på ytan ut som en engelsk idyll, med sin klosterruin från 1600-talet och en av landets äldsta pubar vid det kullerstensbelagda torget.
Bakom ytan döljer sig dock ett samhälle i ständig kamp. Rika mot fattiga, föräldrar mot barn, lärare mot elever, äkta makar mot varandra.
När Barry Fairbrother plötsligt avlider lämnar han inte bara en familj i sorg kvar, utan även en tom stol i kommundelsnämnden. Striden om stolen ställer allt på sin spets, och frågan är vem som ska gå segrande ur en strid som kantas av fula tjuvknep och pinsamma avslöjanden.

Från fantasy till realism, från ungdomsbok till vuxenbok. Kvar finns dock J.K. Rowlings fantastiska berättarsätt och förmåga att levandegöra både karaktärer och miljöer. Allt från de prydliga och välstärkta till de smutsiga och hungriga, från småstadsidyll till ruffig knarkarkvart. Det är stundtals chockerande, stundtals sorgligt och mellan varven sitter jag och småflinar.
Boken är en variant av slice of life. Det är inte alla berättelser som kommer till ett avslut. Vissa som gör det får dock inte ett lyckligt slut, så förvänta dig ingen "och så var de lyckliga i alla sina dagar" med den här boken. Däremot finns det hopp. Ibland i varje fall.
"Den tomma stolen" är en ganska lättläst bok. Den håller spänningen och fantasin i gång, och det har bitvis varit svårt att sluta läsa.
Ska jag anmärka på något så är det att persongallerier kanske varit lite väl omfångstrikt. Jag har haft svårt att hålla isär vissa karaktärer och veta vem som är vem och vilken relation (om någon) de har mellan varandra. Ofta har det gett med sig ganska snart, men ibland har jag inte riktigt vetat vem det är jag läser om för tillfället. För perspektivet ändras mellan de olika karaktärerna, och det är många berättelser vi får i den här boken.

Jag tyckte mycket om "Den tomma stolen", och det enda som drog ner betyget var mina svårigheter att ta till mig vissa karaktärer för att jag tappade bort vika de var. Mitt betyg blev 4/5.