Nudlar på mitt sätt

När jag skrev om sallad för ett tag sedan, kom jag att tänka på att det finns annan mat som ses ner på (av mig också) men som kan förgyllas om man piffar med den och tar lite hänsyn till vad man stoppar i sig - nudlar.
Även jag har ätit en ansenlig mängd snabbnudlar med medföljande buljongpåse i mina dagar, ni vet sådana där som man går och rapar nudelsmak av hela dagen sedan. Jag har sedan kommit till insikten att det inte är värt det. Det smakar inte värst gott, är inte nyttigt för fem öre, och innehållsförteckningen gör mig mörkrädd. Så jag slutade äta nudlar. Innan jag insåg att jag kan göra mycket godare själv, på obetydligt längre tid.

Till att börja med - välj en bättre nudel. Jag köper oftast äggnudlar där innehållsförteckningen har tre ingredienser: vetemjöl, ägg, salt. Men det finns alla möjliga nudlar numera - risnudlar, sobanudlar, glasnudlar, för att nämna några. Jag föredrar dock vanliga äggnudlar. Koktiden är fortfarande kort, 4 minuter, och på den tiden hinner jag fixa alla mina tillbehör.
För att det ska vara redigt smaskigt och inte bara torra nudlar, så behövs även en buljong. Den gör jag själv i skålen jag serverar nudlarna i medan nudlarna kokar. När ungefär en minut återstår av koktiden slevar jag helt enkelt upp lite av kokvattnet i min skål. Där rör jag ner lite buljongpulver (använder sällan buljong på tärning numera utan Kung Markattas Grönsaksbuljong på burk), en skvätt japansk soja, hoisin- eller teriyakisås, kanske lite sriracha. När nudlarna kokat klart är det bara att hälla av dem och dumpa ner dem i buljongen och röra om lite. Alternativt att jag gör buljongen separat och sedan häller den över nudlarna i skålen.
Sedan gäller lite samma princip som när jag gör min sallad, att bjuda munnen på olika smaker och konsistenser. Här är det nudlarna som är både det mjuka och kolhydraterna. Proteinet bestod denna dag av sojabönor, men väldigt ofta äter jag mina nudlar med ett hårdkokt ägg, eller någon skiva knaperstekt bacon. Lite vad man har till hands, helt enkelt - skinka, kyckling, räkor, tofu.
Det krispiga den här gången stod en tunnskivad polkabeta för. Det har jag inte hemma överdrivet ofta, så vanligare är att det är en strimlad morot. Jag älskar även att ha på rostad lök. Och sesamfrön är något av ett måste.
Umami och sälta får jag ut av buljongen, syrlighet kom denna gång från picklad lök, men kan lika gärna komma från lite pressad citron eller lime. Och så hetta. Här med både chiliflakes och sriracha på toppen.

Snabba nudlar kommer aldrig att bli ett toppenalternativ ur näringssynpunkt, det är lite för mycket vita kolhydrater för det. Men det går att göra det till en bättre måltid än de där friterade snabbnudlarna med palmoljespäckad buljong. Hemligheten ligger i att läsa mer innehållsförteckningar och bry sig mer om vad man matar sin kropp med. Och att våga experimentera i köket. På så sätt kan man hitta oväntade nya favoriträtter. Har jag märkt.
Så. Så här gör jag. Du gör som vanligt precis som du vill. Whatever floats your boat, och så vidare.