Det var kanske tur att jag råkade snubbla över den där fina utgåvan av "The song of Achilles", för hade jag inte gjort det hade jag inte vetat att det fanns en hel kollektion om 10 böcker som heter Bloomsbury modern classics. Och jag hade inte heller fått för mig att jag ville ha alla de böckerna i min bokhylla för att de var fina. Och böcker jag köper läser jag också. Jag har nu köpt alla.
I den här serien ingår alltså "Snow falling on cedars" av David Guterson, eller "Snö faller på cederträden" som den heter på svenska. Och ja, den finns filmatiserad, med bland annat Max von Sydow i en av rollerna. Jag har dock inte sett filmen, så för mig var det spännande ända till slutet.
En fiskare hittas död i sitt eget nät efter en dimmig natt. En japansk-amerikansk man anklagas för mordet på honom.
Året är 1954 och det ligger färskt i minnet att USA nyligen varit i krig mot Japan. Hos den japans-amerikanska befolkningen på ön San Piedro är minnet också färskt över hur de blev behandlande i interneringsläger, där de blev satta enbart på grund av sin japanska bakgrund efter bombningen av Pearl Harbour.
Nu är det dags för rättegång, och Ishmael Chambers som driver öns lokaltidning bevakar den så klart, och tänker tillbaka på sin tid innan han drog ut i krig, och på sin första kärlek, Hatsue, som nu är gift med den anklagade mannen, Kabuo. Utanför rättssalen rasar den värsta snöstormen i på många år.
Oj vilket vackert språk! Det här är en sådan där fint gestaltad bok att det känns som att jag är där när jag läser. Jag hänger inte med på allt, som i allt fiskeri- och båtsnack, men jag kan riktigt se dimman, känna saltdoften, höra dimvarningarna från fyrtornet. För att inte tala om doften av jordgubbar och cederträ. Jag blev så sugen på jordgubbar att jag var "tvungen" att köpa det sist jag var till affären.
Själva handlingen berättas med utgångspunkt från rättegången, men sedan är det många tillbakablickar från tiden före, under och efter kriget. Vi får många olika perspektiv. Från den åtalade,
hans fru, hennes mamma, den lokala reportern, offrets mamma och änka, och så vidare. Det skulle kunna bli rörigt men det blir det aldrig. Däremot kan det ibland kännas lite väl omständligt och långrandigt, bitvis repetitivt och då aningen långtråkigt.
Men boken är välskriven, full med fakta, vilket känns bäst i de olika perspektiven eftersom de alla har olika erfarenheter. Vissa saker är väldigt fina, medan andra är väldigt otäcka och snudd på för explicita.
Det här med hur USA behandlade sin japansk-amerikanska befolkning efter Pearl Harbour gör riktigt ont i hjärtat att läsa om, och det känns som att författaren gått varligt fram här. Inte för att skona någons känslor, utan för att kunna berätta hur det verkligen var. Steget var inte jättelångt till att samma sak som hände i Europa under samma tid, även hände i USA. Värt att bringa fram i ljuset från en nation som gärna vill glömma att de själva inte var så värst mycket bättre än "fienden". Det är lättare att prata om segrar än förluster, goda gärningar än onda dåd. Så är det bara. Men det är just de där onda dåden vi aldrig får glömma. Så, ja - det är mycket rasism här, och det är till och med därifrån den här bokens centralhandling, rättegången, utgår.
Jag hade svårt att komma in i boken. Det beror inte på boken i sig (tror jag inte i varje fall) utan snarare på att min läslust har dalat lite de senaste veckorna. Ska vi skylla på världsrådande omständigheter? Ja, varför inte.
Jag hade också bitvis lite tråkigt när jag tyckte det blev för tradigt i rättssalen, jag trivdes bättre i minnena och det som skedde utanför advokat och åklagares frågor. Men det är ändå något med den här boken som kändes så fint. Den väckte känslor hos mig. Jag tyckte dessutom att den höll spänningen uppe genom hela boken, och jag hade inte kunnat gissa slutet i förväg. En bok jag kan rekommendera, med andra ord.
Mitt betyg på "Snow falling on cedars" blev 4/5.
