"Standläsning" av Emily Henry

När en är i desperat behov av feelgood i läsform därför att ens ens liv i stort är feelbad för tillfället, så passar det ju bra att utforska en ny författare inom genren. Jag har haft "Strandlädning" (eller "Beach read") på min tbr-lista väldigt länge nu, och jag kände att det var en julibok, så här är vi nu.

Bildkälla Goodreads

January har ärvt sin pappas hemliga strandhus, och efter att ha blivit dumpad reser hon dit för att rensa huset inför en försäljning, och skriva klart boken hon har lovat sitt förlag - och inte ens börjat på. För hur skriver en romance när en slutat tro på kärleken?
I huset bredvid bor Gus Everett, en hyllad romanförfattare och Januarys gamla nemesis från college. Även han lider av skrivkramp, och det slutar med att de slår vad med varandra. Han ska skriva en romantisk bok med ett lyckligt slut, hon ska följa med och intervjua överlevare från en sekt.
Och ingen av dem ska bli kär.

Det är en snabbläst bok, med massor av härlig och rapp dialog. Det är en ganska klassisk romcom/feelgood/romance som följer mallen bra. Det vill säga massor av missförstånd innan det kan bli ett lyckligt slut. Och så lite sex.
Allt är inte rosenrött, både January och Gus har sitt bagage, men det tillåts stärka våra karaktärer snarare än göra dem mer illa. Jag hade hoppats på en bok utan död och sjukdom, med sådan tur hade jag inte den här gången heller. Vore skönt att få läsa en bok där ingen alls, inte ens långt bort i bakgrunden, har eller har haft cancer, men det verkar nästan vara en omöjlighet just nu. Får hoppas på nästa bok.
Boken pratar även om olika bokgenres, vilket nästan är ofrånkomligt när bokens tema är två författare med skrivkramp. Och det är ganska härligt att boken tar upp problematiken med att böcker i den genre vi läser, ska ses ner på av så många. Vad är det liksom för fel på att vilja läsa något som är hoppingivande och har ett lyckligt slut? Inget alls, om du frågar mig.

Mitt betyg på "Strandläsning" blev 3,5/5.