Nuförtiden blir vissa Plejadträffar lite långväga, då en av oss har flyttat till en lite mindre ort utanför den stad vi andra bor i. Det är dock inte alltid vi tar oss dit med att åka off road, men i lördags blev det så, då vi på grund av signalfel fick ta en oväntad omväg och hamnade mitt ute i smeten och bland annat åkte en kort snutt över ett (icke odlat) fält för att ta oss förbi en giganorm vattenpöl. Så kan det gå. Men fram kom vi, och då fikade vi, pratade allmänt strunt - och allvar så klart - fikade en hel massa. Och pratade bok.
Kieko Furukura ses som lite underlig av sin omgivning. I 18 år har hon arbetet som timanställd på en närbutik, och hon har aldrig haft ens en pojkvän, trots att hon redan har hunnit fylla 36 år.
Men Kieko är nöjd med sin tillvaro, och har funnit olika sätt att anpassa sig till sin omgivning. Det inrutade livet får sig dock en törn när hon får en ny arbetskamrat, Shiraha. Han lyckas nästla sig in i Kiekos liv, och det tar stor kraft för henne att hitta tillbaka till sig själv.
Känns boken igen? Det kan bero på att det inte var jättelänge sedan jag läste den. I
oktober förra året läste jag den här lilla boken, och jag ansåg inte att jag behövde läsa om den. Jag ville inte läsa om den, för övrigt.
Det här är en lättläst bok, som de flesta av oss kunde läsa ut ganska snabbt. Lite för snabbt, tyckte någon av oss. Precis när det kändes som att en kom in i boken så tog den slut. Ganska abrupt dessutom. Det ganska plötsliga och öppna slutet var dock inte helt och hållet av ondo. Lite irriterande kanske, att vi inte får veta hur det går för Kieko sedan,men å andra sidan är det väl där vår fantasi ska in.
Vi var ofta tvungna att tänka på att kulturen är annorlunda i Japan än här hemma i Sverige. Vi kan tydligt se att Kieko hamnar inom autism-spektret, men det verkar inte riktigt vara något det tas hänsyn till, eller undersöks vidare kring. Kieko möts därför av oförståelse för att hon inte passar in i normen. Hon är nöjd med sitt jobb i närbutiken, trots att hon enligt familj och vänner borde ha ett bättre jobb på ett kontor av något slag. Eller vara hemma och ta hand om huset och barnen, som hon i omgivningens ögon borde ha i sin ålder. Som en av oss uttryckte det: "Låt den stackars autistiska tjejen vara!"
Vi var alla överens om att Kieko var en ganska härlig karaktär, och när det bara handlade om henne var boken ganska okej. Sedan kom Shiraha in i bilden och sabbade det mesta. Han var gnällig, irriterande, parasitisk och fick ta alldeles för stor plats, både i bokens handling och i Kiekos liv. All charm som byggts upp försvann liksom, och nu blev det mest tjatigt och tråkigt. Boken blir bättre den allra sista biten, men då hade de flesta av oss redan tröttnat.
Vi pratade också om bokens svenska titel, som vi inte tyckte passade riktigt. "Hur mår fröken Furukura?" antyder något som inte finns där. Bokens engelska titel är "Convinence store woman", och jag tycker det set ut som att de är närmare den japanska originaltiteln (jag kan ha fel, min japanska är i stort sett obefintlig). Och vi tycker alla att "Närbutikskvinnan" eller "Snabbköpskassörskan" hade varit en mycket bättre titel, för det är det som Kieko är. Hennes identitet.
Betygen bestod av tvåor och två-komma-femmor. Plejadernas medelbetyg på "Hur mår fröken Furukura?" blev 2,3/5. Jag gav den en tvåa.
