Ännu en bok som jag har äskat sedan mina tonår. Vi var tvingade att läsa någon av de klassiska svenska författarna i gymnasiet och jag valde den här boken. Vill minnas att jag tackade min svenskalärare för uppgiften - gjorde jag det inte borde jag ha gjort det.
"Doktor Glas" av Hjamar Söderberg kom ut första gången 1905. En dagboksroman och en kärleksskildring. Den är ständigt aktuell med sitt moraliska dilemma och sin vackra skildring av Stockholm under förra sekelskiftet. En mycket poetisk bok, som jag om och om återvänder till för det vackra språket och de vackra bilderna som författaren målar upp för mitt inre.
Har man rätt att döda en människa för att rädda en annan? Doktor Glas iaktar med avsky den motbjudande pastor Gregorius och hans unga hustru, Helga, som han har förälskat sig i. Han vet att hon är olycklig i sitt äktenskap och doktor Glas inser att det enda som kan göra henne lycklig är att återigen vara fri. Han planerar ett mord.
Därute hänger den stora blå natten över kyrkogårdens träd. Det är tyst i staden nu, så tyst att suckarna och viskningarna från skuggorna därnere tränga ända hit upp, och en enstaka gång skär ett fräckt skratt igenom. Jag känner det som om i denna stund ingen i världen vore ensam mer än jag. Jag, medicine licentiaten Tyko Gabriel Glas, som stundom hjälper andra men aldrig har kunnat hjälpa mig själv, och som vid fyllda trettiotre aldrig har varit när en kvinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .