Jag hade tänkt mig ett veckolångt tema med böcker och boktips. Jag hade kunnat göra det till ett månadstema - lätt. Jag behövde alltså begränsa mig. Till att börja med valde jag bara sådant jag har i min egen bokhylla. Efter det fick det bli sådana jag inte skrivit alltför mycket om redan. Kvar stod jag med 10 älsklingar. Alltså blir det 10 dagars boktips.
Vissa av dem kan vara svåra att hitta i handeln, så kanske lite letande på antikvariat kan vara en sysselsättning. Jag har dock hittat alla 10 att beställa på AdLibris (min bokleverantör) fast kanske på sitt originalspråk i stället för på svenska, originalspråket är då engelska.
En av dessa jag inte hittade på svenska, konstigt nog, är det som blir första boktipset ut - "Räddaren i nöden" av J.D. Salinger, eller "The catcher in the rye" som den heter på engelska. Det här är en nästintill mytomspunnen bok eftersom John Lennons mördare, Mark Chapman, lugnt stod kvar och väntade på polisen efter dödsskjutningen, läsandes just denna bok. Det var även på grund av detta jag en gång läste den. Jag gjorde nämligen ett skolarbete om John Lennon, och mordet på honom, och ville då med egna ögon se om den här texten kunde ha påverkat Chapman till dådet. Och visst, är man felvriden i pallet så kan man ju bli det - man kan bli påverkad av Bamse om man inte har alla hästar hemma.
Boken är skriven i första person och man får lite känslan av att huvudpersonen, Holden Caulfield, talar direkt till dig som läser. Man är hans polare, eller psykolog - någon han vill berätta för, någon som verkligen förstår. Det är inte mycket handling i den här, och inte mycket dialog. Det mesta händer i Holdens tankar. Han har precis blivit relegerad från sin fjärde skola och beger sig hem till New York några dagar innan skollovet ska börja. Han åker dock inte hem utan tar in på ett skabbigt hotell och vandrar omkring i staden ensam. Det är en bok om en ung man precis på gränsen mellan barn- och vuxenliv, om samhället och dess förväntningar.
"Om ni verkligen vill höra den historien, så väntar ni er väl att jag ska börja med att tala om var jag föddes, hur taskig min barndom blev, vad mina föräldrar sysslade med innan jag kom till världen och sådant dravel, som i David Copperfield, men jag känner inte för det. För det första är jag så trött på det där pratet, för det andra skulle mina föräldrar få slaganfall om jag avslöjade något om deras privatliv. De är väldigt känsliga på den punkten, särskilt min far. De är hyggliga och så - det är inte det jag menar - men de är så förbannat snarstuckna. För övrigt tänker jag inte dra hela min självbiografi eller så. Jag ska bara berätta om alla dumheter som jag råkade ut för i julas, innan jag bröt samman och fick åka hit för att vila upp mig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .