Samtidigt som jag vill så vill jag inte. Det är något som hindrar mig. Prestationsångest eller något. Jag vet nämligen att det kommer bli svårt för mig att skriva på samma sätt som jag än gång gjorde. Jag kommer ha svårt att ha den där lite roliga tonen som jag försökte ha. Den personliga som var helt och hållet jag. Jag har inte lust att vara personlig längre. Det har sårat mig och jag vet inte om jag fixar att bjuda på mig själv på det sättet mer.
 |
| Delar av min kollektion Totally Klaine. Finns två lack till. |
Nästa månad fyller lackbloggen två år. Känns inte som att det är något att fira dock. Tyvärr.
Jag återkommer imorgon med ett filminlägg. Hoppas det blir roligare för er än den tristpåse jag har varit de senaste dagarna. Är inne i en svacka.
Men det låter ju som att du kommit en bit på vägen, det är ju positivt!! :-) Självklart ska du inte blogga för någon annans skull, det ska vara för din egen. Jag håller tummarna för att den sista pusselbiten eller glädjen eller kanske både och ska infinna sig. Kram! ♥
SvaraRaderaJa, ge det den tiden det tar tills/om du känner för att blogga för din egen skull igen! Och kommer du på att du inte vill det så låt bloggen sväva kvar på nätet ändå. Det är ett fint arkiv och man vet aldrig om du får ett ryck igen en vacker dag om lång tid :)
SvaraRaderaOch väldigt roligt att få se bilder på frankenlacken!
Håller med ovanstående talare och ska bara instämma i att det vore kul om du kom tillbaka, men att det är självklart att du ska vänta tills det känns bra! Jag är väldigt nyfiken på att få se dina egenfrankade lack!
SvaraRadera