fredag 18 juli 2014

FredagsFilmerna: Tron och Tron: Legacy

Något jag har funderat på ett tag, och nu bestämt mig för att göra, är att inte enbart skriva om enskilda filmer utan även om filmserier, eller filmer och deras uppföljare. 

Att jag idag väljer att skriva om "Tron" och uppföljaren som kom 38 år senare, "Tron: Legacy" är just därför att uppföljaren kom 38 år senare. I vanliga fall är Hollywood bra på att reboota filmer och/eller filmserier när det gått ett tag mellan film 1 och film 2, men här är det alltså en uppföljare. Jippi för det! Man kan se "Tron: Legacy" utan att ha sett "Tron", det mesta förklaras i filmens inledning.

Bildkällor Disney wikia och Wallisty
I "Tron" från 1982 hamnar hackaren Flynn i datorernas värld efter att han blivit nerladdad och digitaliserad av Master Control. Han tvingas att delta i gladiatorliknande spel för att överleva och hans enda chans till flykt ligger hos ett säkerhetsprogram.

"Tron: Legacy" fokuserar på Flynns son, Sam, som länge letat efter sin far som mystiskt försvunnit många år tidigare. Sam dras även han in i datorernas värld, där han träffar en korrupt version av sin far och en osannolik  förtrogen som är född i datorernas värld.

Mycket är sig likt mellan de två filmerna, både far och son tvingas delta i gladiatorspelen och de mycket publikpopulära ljusmotorcyklarna återkommer från första filmen. Måste jag välja en film som är bättre än den andra så blir det nog ändå "Tron" som får min röst. Även om tekniken har vunnit mark och "Tron: Legacy" är mycket snyggare att titta på, så föredrar jag handlingen i den första filmen. Båda filmerna är stundtals riktigt sega och båda hade vunnit lite av att klippas hårdare. Jag vill ha handling i mina filmer - inte bara snygga cgi-effekter.

Slutet på "Tron: Legacy" bäddar för en fortsättning. Kanske blir det en film till, eller så nöjer man sig med den animerade tv-serie som kom 2012. "Tron: Uprising" har hittills fått en säsong och handlar om programmet Beck som tillsammans med Tron tränar för att starta en revolution och störta tyrannin i deras värld.

2 kommentarer:

  1. Har inte sett originalet men tyckte däremot att Legacy var så dålig att det var rent pinsamt. Jag och rumskamraten genomled den under svåra kval och var riktigt lättade när den var slut. Dock var vi överens om att filmmusiken var väldigt bra, det var den enda förlåtande faktorn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan hålla med om att det inte direkt är filmkonst vi pratar om här. :D Jag som inte ens gillar Daft Punk håller med om att musiken var bäst. Hela filmen är som en enda lång musikvideo.

      Radera

Tack för din kommentar!

Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .