fredag 10 juni 2011

Vad jag har gjort idag


Hon har gett mig klartecken för att lägga ut bilder på henne, så det var så här stora J såg ut idag när hon tog studenten. Här på väg till champagne/ciderfrukosten.
Efter avslutad tårtbuffé med 5 olika tårtor, har nu alla gäster gått hem och vi är bara familjen hemma igen.
Studenten ifråga väljer att spendera kvällen med oss i familjen framför att springa ute på krogen. Inte riktigt vad hon uppskattar. Och som syns på färgvalet på klänningen så följer inte den här lilla gumman strömmen direkt.
Jag är stolt som en tupp.
Och så har jag druckit mousserande jordgubbsvin också. Livet leker!

För hon har tagit studeeeeeeeenteeeeeeeeen!!!! Hurra vad min älskling är bäst!!!!!

onsdag 8 juni 2011

30 day song challange

De senaste 30 dagarna har jag varit engagerad i en liten uppgift på Facebook, nämligen den mycket underhållande aktiviteten "30 day song challange". Det är bara att söka inne på ansiktsboken så kommer det upp, om du skulle vilja göra din egen.
Man ska alltså välja en låt om dagen i 30 dagar, men inte vilka låtar man vill hur som helst. Nej, det finns vissa kriterier man ska följa, vilket gör att man får tänka till. Vissa låtar har varit självklara val medan andra har varit svåra som 17 att välja.

Här är i varje fall min lista inklusive en massa kommentarer från yours truly.

day 01 - your favorite song: "Paradise" - Black. En av de vackraste texterna någonsin. Jag har varit kär i den här låten sedan tonåren, och det går inte över
day 02 - your least favorite song: "Hips don't lie" - Shakira. Uärk!
day 03 - a song that makes you happy: "Det snurrar i min skalle" - Familjen. Vänligen se min header.
day 04 - a song that makes you sad: "I want to hold your hand" - Glee cast (Kurt). Den är heartbreking när den framförs av Kurt Hummel.
day 05 - a song that reminds you of someone: "Julia" - The Beatles. Säger inte vem eller varför.
day 06 - a song that reminds you of somewhere: ""Boys don't cry" - The Cure. På spårkresa i Hastings 1988 spelades den här varje kväll på discot på piren. Vissa blev mer galna än andra.
day 07 - a song that reminds you of a certain event: "Så länge vi har varann" - Ratata. Kom 1987, samma år jag slutade 9:an, men mitt starkaste minne till den här underbara sången är när jag gick Sång och teater på S:t Eriks folkhögskola. Den här sjöng vi som avslutning på vår föreställning.
day 08 - a song that you know all the words to: "Life on Mars?" - David Bowie. Jag kan texten till löjligt många låtar, men den här är så bra så jag skryter om den.
day 09 - a song that you can dance to: "Safety dance" - Men without hats. Den ultimata danslåten. Ever.
day 10 - a song that makes you fall asleep: "Goodnight lovers" - Depeche Mode. Jag somnar inte till musik, men den här skulle helt klart kunna duga som vaggvisa.
day 11 - a song from your favorite band: "Natt efter natt" - Ratata. Hur väljer man liksom? Som att man bara har ett favoritband? Men Ratata har något speciellt och jag kommer alltid tillbaka till dem.
day 12 - a song from a band you hate: "Blå Hawaii" - Vikingarna. Vilken dansbandslåt som helst funkar här. Inte min tekopp.
day 13 - a song that is a guilty pleasure: "Lipstick" - Jedward. Jag skäms lite över att jag tycker att ESC är kul, och lite extra över att jag fullkomligt ÄLSKAR den här lilla trudelutten. Och så är de söta att titta på också.
day 14 - a song that no one would expect you to love: "Machineries of Joy" - Die Krupps & Nitzer Ebb. Inte alla gissar att jag älskar den här. Det är ganska tung synt vi talar om här.
day 15 - a song that describes you: "Peace" - Depeche Mode. Kräver att man lyssnar på texten. Känns nästan gjord för mig. Nästan.
day 16 - a song that you used to love but now hate: "Sista morgonen" - Niklas Strömstedt. Blev en massa kommentarer på den här inne på fejan. Alla var dock överens om att den suger. Fett.
day 17 - a song that you hear often on the radio: "Genom eld" - Oskar Linnros. En sådan där dag det var svårt att välja igen. Jag lyssnar nämligen inte på radio, bara när jag åker bil. Och jag tycker mig ha hört den här rätt ofta när jag åkt bil den senaste tiden. Eftersom den är bra gör det ingenting.
day 18 - a song that you wish you heard on the radio: ""Gimme gimme" - Erasure. Listans andra cover. Det spelas för lite synth på radio. Och bara för det så spelade de "Love to hate you" med ovanstående grupp på radio samma dag jag postade den här.
day 19 - a song from your favorite album: "Enjoy the silence" - Depeche Mode. Jag älskar "Violator", Depeche Modes bästa album. Faktiskt är det bara "Personal Jesus" som jag inte tycker om. Det är den där vidriga steelguitaren som sabbar för mig. Remix-versionen från i år däremot är riktigt jädra bra.
day 20 - a song that you listen to when you’re angry: "Pure morning" - Placebo. Det handlar om att hitta något taktfast att ta en ilsken promenad till så att ilskan kan rinna av. Arg är ingen hälsosam känsla.
day 21 - a song that you listen to when you’re happy: "Doctor Who theme" blev mitt val den här dagen. Jag blir nämligen på bra humör av "Doctor Who".
day 22 - a song that you listen to when you’re sad: "Silver lining" - Hurts. Min pick-me-up-låt hela våren. Och det har behövts ibland.
day 23 - a song that you want to play at your wedding: "Somebody" - Depeche Mode. Nu är ju jag redan gift. Med älskade maken. Den här sången framförde min käre vän J i kyrkan. Ett minne jag bevarar på ett alldeles särskilt ställe i hjärtat. Liksom anledningen till varför den var ett så självklart val för mig och älskade maken.
day 24 - a song that you want to play at your funeral: "Together in electric dreams" - Phil Oakley. Varför inte liksom?
day 25 - a song that makes you laugh: "The penis song" - Monty Python. Jamen gissa varför!
day 26 - a song that you can play on an instrument: "She sells sanctuary" - The Cult. Här blev det problem igen. Jag spelar inget instrument nämligen. Sen kom jag på att faktiskt fått 100% på den här när jag spelat Guitar Hero, så jag utnämner den "gitarren" till ett riktigt instrument. För en stund.
day 27 - a song that you wish you could play: "Just can't get enough" - Depeche Mode. Älskade maken kan spela melodislingan på piano. Orättvist.
day 28 - a song that makes you feel guilty: "Do they know it's Christmas" - Band Aid. Något att tänka på varje jul och tiden däremellan. Och Perny - ingen poplåtsanalys nu!
day 29 - a song from your childhood: "Michelangelo" - Björn Skifs. Min första idol. Jag ville gifta mig med honom när jag var liten. Det gick över, som tur var.
day 30 - your favorite song at this time last year: "Neutron star collision" - Muse. För ett år sedan var jag musikaliskt insnöad på Muse. Och "Twilight saga: Eclipse" skulle snart få premiär. Den här låten ligger på soundtracket. Två flugor i en smäll!

tisdag 7 juni 2011

Hellre original än kopia

Snart dags för semester? Planerar du redan nu vad du ska shoppa på alla pittoreska små marknader du ska besöka? Om du har tänkt dig att du ska köpa en varumärkeskopia så hoppas jag att du tänker om.

Många tror, helt felaktigt, att det är miljonföretagen som förlorar på märkeskopiorna. Sanningen är annars den att den person som köper en "Rolex" sällan har tänkt sig att köpa den äkta varan. Varumärkesintrång är ju ett gissel i sig, och i vissa länder åker man på dryga böter om man ertappas med en kopia. Det är grejen med att man skulle kunna förknippas med den dåliga kvalitet som kopiorna har som är anledningen till att företagen försöker stoppa kopiorna.
Under mina 10 år i klockbranschen såg jag 2 äkta Breitling i förhållande till 2 oäkta "Breitling" i veckan av dålig kvalitet. Inte sällan burna av någon ung kostymkille som var ack så stolt över sin kopia.

Men vet du hur denna kopia tillverkades? Under vilka förhållanden? Och vad pengarna du betalat går vidare till?
Sanningen är den att kopiorna tillverkas under helt vidriga förhållanden. Slavlika. Inte sällan av barn. Det är ingen som kontrollerar den här marknaden, som de seriösa företagen gör, för att se att underleverantörerna inte har barn som arbetskraft, eller att arbetarna har en trygg arbetsmiljö eller får skäligt betalt.
I många fall bedrivs försäljningen av märkeskopiorna av ligor. Mannen/kvinnan som du står och prutar med är bara ett ansikte utåt. De behåller en spottstyver av det du betalat - resten går till ligan. Det är deras "soft crime", ett sätt att tvätta sina pengar, särskilt i de länder där polisen inte bryr sig om att stoppa försäljningen hur olaglig den än månne vara.
I värsta fall bidrar du, i och med ditt köp av en kopia av en Chanelväska, till terrorism. Eller trafficking. Eller droghandel. Något som jag antar att du inte gärna vill bidra till...

Så tänk en gång extra när du står där på marknaden. Köp ett äkta hantverk i stället. Något med lokal anknytning. Då hjälper du den som säljer, snarare än någon skum organisation som vill ha dina pengar till att driva sina bordeller/träningsläger för terrorister/knarklabb.

Trevlig resa!

söndag 5 juni 2011

Är bananerna fina?


Funderar lite på det här med bananer...

Hur kommer det sig att KRAV-bananerna säljs i en... plastpåse? Är det höjden av ironi eller höjden av idioti?
Jag köper KRAV-bananer för att de odlats utan miljöfarliga bekämpnings/avlövningsmedel. Bättre för miljön och bättre för de som arbetar på bananplantagen.
Och så skeppas de till Sverige, delas upp i klasar om 3-5 bananer och stoppas in i plastpåsar. Ett av de miljödummaste förpackningsalternativen som finns.
Är inte riktigt med på logiken där.

Kan ju passa på att ösa lite galla över reklam också, eftersom jag tycker det är så roligt.
Just nu har Chiquita en fullkomligt vedervärdig reklam med en kvinna som stjäl en mans Chiquitabanan på ett gym. Denna reklamsnutt avslutas alltid med att en hysterisk röst uppmanar en att köpa Chiquita Kids-bananer så att man kan få Rio-chicko-bands. Alltså små armband i gummi formade som ett djur om man inte har dem på sig.

För det första - är det någon skillnad på vanliga Chiquitabananer och Chiquita Kidsbananer? Förutom att de sistnämda är instoppade i en plastpåse med färgglatt tryck och det följer med en present?
För det andra - går folk verkligen på det?

Klart de gör. De har ju gått på myten om Happy Meal också...

torsdag 2 juni 2011

Berättelsen om tårtan

En gång för inte så värst länge sedan fyllde älskade maken 35 år. Eftersom vi är stammisar på den lokala Ica Maxin, och spenderat x antal tusen där genom åren, så fick han i gåva från dem en tårta och en tårtspade.

Förra lördagen fyllde älskade maken 37, och dagen innan när han tog in posten, låg det ett erbjudande om tårta och tårtspade i brevlådan, dekorerat med ett stort "Grattis på födelsedagen". Som sagt - dagen innan älskade makens födelsedag. Och det stod "Grattis" på det. Alltså var det hans.

På självaste födelsedagen bestämde vi att vi åker väl och hämtar ut den där tårtan och bjuder över föräldrarna på fika. Älskade maken börjar då spekulera i vad jag skulle få från Ica på min födelsedag. Om han nu skulle få en fin tårta på sin födelsedag, han som bara fyller 37, vad kunde jag då tänkas få? Jag ska ju trots allt fylla 40 om några veckor.

Lite stillsamt undrade jag då om erbjudandet verkligen hade varit adresserat till honom. Och det hade det ju så klart varit eftersom det kom i brevlådan dagen innan hans födelsedag. Ju.
Men han plockade ändå fram kuvertet ur återvinningen för att visa mig.

Gissa nu om det stod att det var till mr Data eller mrs Data?

Självklart var det till mig... 40 smäller trots allt lite högre än 37.

För att ge sagan ett lyckligt slut så gav jag honom min tårta. Han är nu skyldig mig nackmassage resten av året. Fast det har jag inte talat om för honom än.