Lördagsfunderingar

Nu när jag har haft ont i magen i sisådär fyra dagar, men i övrigt mår fysiskt prima, så funderar jag. IBS? Laktosintolerant? Glutenkänslig?

Vore ju inte toppen. Alltså hoppas jag på lite vanlig hederlig magknip. Hepp!

FredagsFilmen: Draktränaren 2

Jag ska hem till mamma och pappa och äta grillat och umgås ett tag, men innan jag gör det vill jag bara tala om för er att idag har "Draktränaren 2" svensk premiär och vi adderar ännu en film till listan över filmer som just nu går på bio som Mrs Data väldigt gärna vill se.

Bildkälla capishe

Fem år efter att Hicke och Tandlöse lyckades lösa konflikten mellan vikingarna och drakarna, hittar de en isgrotta. Där finner de hundratals nya vilda drakar, men även den mystiske Drakryttaren. Snart finner de två vännerna sig vara i centrum för en kamp att bevara freden.

Mrs Data läser bästisens debutroman

God damn! vad det inte är lätt att skriva om något som en god vän har lagt ner tid och möda och besvär på. Vad man vill bara älska allt, om inte annat så för att vara stöttande. Och jo, jag gillar "Alvhilda - uppvaknandet" och jo, jag vill oerhört gärna läsa de kommande delarna för jag är nyfiken. Men jag älskar inte den här boken, även om jag tycker om den.

Allie är en rak och känslohämmad amerikanska. Att tro på något som det inte finns veteskapligt belägg för är för henne korkat, något hon inte är sen att berätta för omgivningen. Hon har dessutom alltid sett sitt eget intellekt som oklanderligt. Men när hon reser till Sverige möter hon ett förflutet som trotsar hela hennes världsbild. Den ende som sitter på svaren är den mystiske mannen som hemsöker hennes drömmar och får henne att ifrågasätta sitt förstånd. Gränserna mellan dröm och verklighet suddas ut. Vem ska hon tro på - och vem är Alvhilda?

Det här är lättläst skrivet. Stundtals är det lite äckligt, stundtals lite sexigt och inte så lite ofta lite finurligt. Det kan vara en liten uppförsbacke in i texten, men när man väl kommit över den går det med en rasande fart att läsa. Man blir nyfiken på vad som komma ska. Eller - jag kan tänka mig att man blir det om man är ny läsare. Jag läste nämligen ett först utkast på den här lilla historien en gång i tiden, och mycket är sig likt även om mycket förändrats. Grundhistorien är densamma och händelseförloppet likaså, så för mig var det inag direkta överraskningar. Mer att det var väldigt roligt att äntligen få läsa "Alvhilda" och hålla henne i min hand efter alla samtal vi haft om henne de senaste åren.
Jag tycker absolut att det här är en utmärkt liten urban fantasy, så gillar man den genren så har man en liten pärla här. mitt betyg blev 3/5.
Jag hoppas också att "Alvhilda" kommer få sällskap av sina två kompanjoner i min bokhylla - i hårdpärm så klart.

"Vad är det jag har på ryggen?" Jag gick in i badrummet och ställde mig med ryggen mot spegeln för att försöka se reflektionen av ryggen över axeln. Det var en lång mörkbrun rand som löpte längs med hela ryggraden. Jag sträckte ena handen bakåt för att känna på den.

"Den är skrovlig", sade Julie snabbt.

Even angels have their demons-Dagens

Låt: "Burn with you" med Lea Michele.
Outfit: Reafyndad klänning från Monki. The love!
Smink: Ögonbrynsskugga från Clinique, svart eyeliner med penna från Färg, mascara från Benefit, det läppmojs som varit närmast till hands.
Nagellack: Layering med rose of ligh från OPI över Cleopatra gold från HM.
Doft: Amber vanilla från HM. Sprillans ny och doftar underbart för ett vaniljfreak som mig.
Frisyr: Rufsig och tufsig tofs.
Smycke: Silvercreoler från Fossil i öronen.
Klocka: Nej.
Fika: Te och Earl Grey-kaka.
Middag: Nachos med grönsaker och min variant på guacamole.
Pryl: Trasigt tangentbord. Jävla skit att jag skulle spilla vin i mitt "spill-resistant keyboard" kan man tycka. Så jag har tecken som inte funkar att göra nu. Buhu!
Sysselsättning: Roa barn, laga mat, handla mat, laga mer mat, hänga lakan, springa in med lakan när det börjar regna, läsa ut bok, lyssna på åska, tvärsomna i soffan.
Träning: Nej.
Kvällsnöje: Vi hat lovar barnen "Doctor Who" nu när det inte är någon fotboll på tv. För jo - jag följer VM.
Dagens ord: Da fuk?
Att tillägga: Ingenting känner jag. Har varit en bra dag idag.

Mina tatueringar

Jag har ju lovat att visa upp mina tatueringar. I synnerhet de senaste, men jag har även fått förfrågan om att visa upp mina andra. Så jag tänkte jag skulle göra det idag.
Det senaste året har jag skaffat tre stycken tatueringar, alla tre ditnålade av Anna på Traditional & Everlasting Tattoos på Änggatan i Örebro. Hon kommer högst troligt få nåla dit även kommande bläck, om det blir några fler.
Men vi kanske ska börja från början? Ta dem i kronologisk ordning lite pedagogiskt sådär.

Den lilla fladdermusen jag har på vänster skuldra har ingenting med Batman att göra. Han kom på plats när jag var 24 efter att jag hade funderat både länge och väl på vad jag ville ha inetsat i huden. Att jag ville tatuera mig hade jag vetat sedan jag var 18, men det var inte riktigt lika accepterat på den tin' som det är idag. Nog för att mamma fortfarande gnäller, men det är min hud så - shhh!
Att det blev en fladdermus beror på mitt närmast fanatiska intresse för vampyrer och vampyrmyten. Och som alla vet kan ju vampyrer förvandla sig till fladdermöss. Den här tatueringen går under namnet Fladdris här hemma, och numera är han ganska suddig och ser mer ut som en bläckplupp än något annat. Jag funderar på att göra en cover up på honom, något som Stora J inte alls tycker om eftersom "Fladdris har ju alltid varit där!" Att hon var 3 när jag etsade dit honom minns ju inte hon.

Och här har vi min nästa nördiga tatuering. Några år efter Fladdris blev jag ett fan av Star Trek, och som sådan tyckte jag att det var en utmärkt idé att tatuera in en com-badge. På den plats en com-badge skulle sitta på en uniform. En com-badge är en sorts kommunikator, alltså en snabbtelefon i form av en brosch. Tekniken i framtiden kommer bli förträfflig.
Jag ångrar inte motivet ett dugg, men så här i efterhand kan jag önska att den hade hamnat aningen högre upp. Och kanske att jag någon gång kommer placera några stjärnor i dess närhet, som jag länge har velat ha.

Den enda tatueringen jag har som har färg är mitt Horusöga som hamnade på plats förra sommaren. Jag skrev mer ingående om henne i ett särskilt inlägg i augusti förr året, som ni hittar om ni klickar här. Lite snabbt kan jag väl berätta att Horusögat är en fornegyptisk skyddssymbol, och att det är grönt beror på att min man har gröna ögon.

Redan förra våren när jag började prata om att jag ville ha en ny tatuering var det en evighetssymbol jag nämnde mest. Att det dröjde tills nu innan den placerades på plats ser jag som ett lyckokast, för hade jag gjort den här tidigare hade den varit en enkel liggande åtta och inte den dubbla som den är idag. Folk frågar om jag gillar Konsum så det räcker ändå, och med folk menar jag min mamma.
Jag tycker den här är superfin, så tack Cactus för att du försåg mig med den där ringen med just den här varianten av evighetssymbolen.

Minuterna efter att evighetsåttan var på plats hamnade även denna prickiga tatuering på plats. Som kanske synes är det här brailleskrift, alltså blindskrift.
Jag fick inspirationen till den här när jag läste fanficen "Cornerstone" av Vendelin, en au (alternative universe) där Derek är en PTSD-skadad marinsoldat, som återvänder till sin barndomsstad och träffar Stiles som blivit blind i en olycka. Derek skaffar sig en brailletatuering i den, komplett med små kirurgiska kulor under huden, för att Stiles ska kunna "se" hans tatuering.
Jag tycker att braille är visuellt väldigt snyggt så jag bestämde mig för att låta göra en sådan när jag ändå höll på. Vad det står? Eternity. Alltså har jag tema med variation på mina armar numera.

Så - det var mina tatueringar det. De jag har hittills vill säga.