Snögloben av Amanda Hellberg

Jag gillar Amanda Hellbergs böcker, särskilt de om Maja Grå, av den enkla anledningen att jag tycker väldigt bra om Amandas sätt att skriva. "Snögloben", som är den fjärde boken om Maja Grå, är inte den bästa i serien men inte heller den sämsta. Den hamnar någonstans i mitten. Min Maja Grå-favorit är "Tistelblomman" - fast jag tycker man ska läsa allihop och i kronologisk ordning. De är ganska korta och lättlästa så det är inga problem

Maja Grå har precis blivit klar med utbildningen inom polisens speciella insatsstyrka när hon och hennes kollegor kallas till Wytham Hall utanför Oxford. Det enda de vet är att en man funnits död under ett bröllop. De finner sig snart insnöade på godset och Maja känner ett starkt obehag i den underliga miljön.
Fallet visar sig ha likheter med flera olösta mord som påverkar Maja på ett mer privat plan. Frågan är om hennes syner kan bringa klarhet i mordgåtan och ge hennes älskade frid.

Böckerna om Maja Grå är som ett mellanting mellan en klassisk deckare och en skräckroman, något som blivit lite av ett signum för Amanda Hellberg. Jag gillar det mycket, men då jag är mer förtjust i skräck än i deckare så hade jag föredragit om det hade varit ännu mer av skräcken och de övernaturliga elementen. Slutet var också lite av en besvikelse och kändes hastigt påkommet och inte så bra förklarat. Boken hade gärna fått vara lite längre och mer förklarande, nu kändes det nästan som ett abrupt avslut på en väl uppbyggd gåta.
Mitt betyg blev 3/5 och mycket av det beror alltså på det smått poetiska sättet Amanda Hellberg skriver på. Miljöerna och personerna är väl uppbyggda med enkla medel och korta meningar.

Jag har parkerat bilen på en sidogata och börjat gå uppför backen som leder hem. Några ensamma snöflingor singlar mot marken, och jag känner hur kylan nyper lite extra i kinderna. Det är skönt att sträcka på benen efter körningen, men ju närmare jag kommer, desto mer saktar jag in på stegen. Jag är inte ens medveten om det själv till en början.
Fy fan, tänker jag. Så långt har det alltså gått, att jag inte ens vill hem till honom.
Den småsjaviga puben på hörnet har haft sitt julpynt upp i ett par veckor redan, luggslitet glitter och blinkande ljusgirlanger i grälla färger, men just nu ter den sig oändligt mycket mer inbjudande än det som väntar mig där hemma.

Glad påsk! Och en Dagens.

Låt: Har nynnat på "Chandelier" med Sia hela dagen.
Outfit: Djungelmönstrade byxor och svart linne från HochM, grå tröja från Ruth and circle.
Smink: Mascara och rosa läppenna från Jelly pongpong  , ögonbrynsskugga från Clinique, rouge från So Susan, ögonskugga från Sumita beauty, eyeliner från Elizabeth Mott.
Nagellack: Not your mama's Easter grass från Smitten polish. Har blivit beundrat må ni tro - med rätta.
Frisyr: Tofs.
Doft: Amber and vanilla från HochM.
Smycke: Stjärnformade örhängen och halsband med bi.
Klocka: Randig Lambretta.
Fika: Te och påskgodis.
Middag: Påskmiddag hos sväronen.
Pryl: Kokbokshållare.
Sysselsättning: Jobbelijobb, göra smarriga ägghalvor, äta mig till en sockerchock.
Träning: Promenad av det korta slaget.
Kvällsnöje: Fira påsk!
Dagens ord: Glad påsk!
Att tillägga: Se ovan.

FredagsFilmen: The Passion of the Christ

Långfredag och FredagsFilm betyder att jag letar upp en film med dagens tema. "The Passion of the Christ" från 2004 är dock väldigt långt ifrån de andra Jesus-filmerna jag haft den här dagen. Passion-spel handlar nämligen om Jesu lidande och död, vad man än kan tro om namnet när ordet "passion" ingår, och det här är lidande å det grövsta. Man blir inte hungrig, om jag säger som så.

Bildkälla Static mass emporium

Filmen koncentrerar sig på de sista 12 timmarna av Jesus liv, från det han blir arresterad till hans död. via domen och tortyren och förnedringen han utsattes för. Filmen innehåller även tillbakablickar på Jesus liv.
Kan man sin kristendom från skolan så är det här ingen främmande berättelse, men så här blodigt kan jag inte minnas att jag har sett den berättas förut.
Våldet är väldigt grafiskt och jag tittade bort flera gånger när jag såg den.

För regin står Mel Gibson och med tanke på vad han har vräkt ur sig är det kanske inte så konstigt att filmen fått kritik för att vara anti-semitisk. För mig är den helt enkelt kristen och om det kan man tycka vad man vill. Att Jesus funnits finns det vissa belägg för, men huruvida han var Guds son eller inte låter jag dig själv bestämma. Jag vet vad jag tror men det väljer jag att hålla för mig själv just nu. Huvudsaken är att vi är snälla mot varandra och respekterar varandra.

Ost- och chilipopcorn

Har man tittat in här någon gång förut så har man kanske listat ut att jag är mycket förtjust i att äta snacks. Det syns tyvärr på midjemåttet också, men men.

Favoriten är så klart chips, men popcorn kommer som god tvåa. Till 99,5% äter jag dem poppade på spisen och saltade, men igår bestämde jag mig för att försöka mig på att smaksätta de vita fluffiga enligt ett recept jag kommit över på något sätt jag inte minns. Det är säkert Tumblrs fel.

Ost- och chilipopcorn

Poppa en stor kastrull med popcorn och värm ugnen till 120 grader. Häll upp popcornen i en långpanna, gärna med bakplåtspapper under. Orkar man kan man ta bort opoppade popcorn - jag orkade inte...
Smält 50 gram smör i en kastrull tillsammans med ½ tsk chiliflakes och ½ tsk salt, eller salt efter smak. Är smöret saltat kan man ta i mindre med salt. Rör om tills saltet lösts upp. Ringla smöret över popcornen, skrapa ur kastrullen med en slickepott så allt det gottiga kommer med. Rör om bland popcornen så att alla popcorn får chilismör på sig.
Riv 50 gram parmesan eller pecorino på den allra minsta sidan på rivjärnet, helst den där lite taggiga. Häll osten över popcornet och rör om ordentligt.
Nu är popcornen lite mjuka och trista men det fixar ugnen! In med plåten bara och låt popcornen bli torra och krispiga igen. Det tar ungefär 30 minuter och man ska röra om ordentligt i popcornplåten ungefär var 10 minut.
Sedan är det bara en fråga om att låta dem svalna en aning innan man äter dem.

Inte ett aprilskämt, del 2

Om jag fulgrät första gången jag såg det här framträdandet? Och har grinat lite stillsamt vackert varje gång jag sett den sedan dess, om man med stillsamt vackert menar att tårarna och snoret rinner?
Svar ja.

"Chandelier" med Sia, framförd med hjälp av Kristen Wiig och Maddie Ziegler.