Nagelvård

Det här inlägget har jag legat och ruvat på sedan i februari, det var då jag tog bilderna nämligen. Mina naglar var något längre då, men fortfarande i rätt så bedrövligt skick. Ungefär som nu alltså, men nu har jag ännu kortare naglar.
Jag är ganska slarvig med att vårda mina naglar ömt, särskilt med tanke på hur mycket jag plågar dem med removers och nagellack hela tiden. När jag anstränger mig ser det dock ut ungefär så här.

Prylarna jag använder mig av är en nagelfil i glas samt en orangepinne - även den i glas - som jag petar nagelbanden med och rensar lite. Båda dessa köpte jag när Edgy polish hade sin utförsäljning förra året, och eftersom Edgy inte finns kvar längre få man hitta sina glasverktyg på annat håll. Filar i glas brukar man kunna hitta lite överallt, men nagelpetarmojen har jag inte sett någon annanstans i det här utförandet.
Utöver det använder jag nagelbandsremover från Depend, nagelolja från Apoliva och ett baslack från Kicks (som jag inte är överförtjust i).

Det här är vad jag började med. Torra, flisiga och skiviga naglar, med ett och annat avslaget hörn. Dessutom torra och trasiga nagelband som hade fått härja fritt ett tag.
Steg ett blir alltså att forma om naglarna, helt enkelt fila ner dem till den längd och form som man vill ha. Därefter brukar jag mjuka upp nagelbanden med lite olja och nagelmassage i någon minut, innan jag försiktigt petar tillbaka nagelbanden.

Nagelbandsremover är till för att få bort död hud från naglarna. Använd den enligt anvisningar på förpackningen! efter att den verkat kan man rensa nagelplattan från avlagringar, och avsluta med att tvätta händerna med tvål för att neutralisera processen. Jag brukar även passa på att skrubba händerna lite med en nagelborste, min är med naturborst, samt sedan smörja in händerna och olja in naglarna ordentligt en gång till.

Avslutar gör jag med ett baslack. För att få fäste för det tar jag först bort kräm- och oljerester med lite äppelcidervinäger på en bomullsrondell.

Eller - ärligt talat avslutar jag med ett färgat lack och topplack, men det här är i varje fall grunden. Tar en halvtimme ungefär, beroende på hur länge på hur länge jag låter oljan gotta sig.

Vad jag läste i mars

Det var på gnällen, men jag lyckades ändå läsa ut 8 böcker i mars. Jag är ju inte klok! Eller så har jag en hobby. Just nu går det dock rätt trögt med läsningen, vilket dels beror på sådär spännande bok ("Breaking dawn") och dels på att vi renoverar sovrummet för fulla muggar. Idag är det tapetsering som gäller - snart inflyttning med andra ord.

Det fattas en bok på bilden, den jag hade lånat av pappsen och hunnit lämna tillbaka innan bilden togs.

"Blood promise" av Richelle Mead. Bok 4 i Vampire Academy-serien. Betyg 4/5.

"Det susar i säven" av Kenneth Grahame. För att pricka av en punkt på en läsutmaning. Mnja. Betyg 2/5.

"Mannen som sökte sin skugga" av David Lagercrantz. Som sagt, pappa har fått tillbaka den nu. Betyg 4/5.

"Spirit bound" av Richelle Mead. Del 5 i Vampire Academy. Betyg 3,5/5.

"Eclipse" av Stephenie Meyer. Del tre i Twilight Saga. Betyg 3/5.

"Last sacrifice" av Richelle Mead. Sista delen i Vampire Academy. Klappar mig själv på axeln för att jag läste ut en serie i mars, precis som jag hade bespetsat mig på. Betyg 4/5, vilket också är det samlade betyget för hela serien.

"A clockwork orange" av Anthony Burgess. Mer intressant för sitt språk än för sin story. Betyg 2,5/5.

"En annan" av David Levithan. Kompisbok till "Jag, En". Betyg 3/5.

"En annan" av David Levithan

I slutet av förra året läste jag David Levithans bok "Jag, En" om En som varje morgon vaknar i en ny kropp, och hur hela Ens tillvaro förändras när En förälskar sig i Rhiannon, som är flickvän till en av de kroppar En använder för en dag.
"En annan" är Rhiannons berättelse om samma händelser.

Bildkälla Goodreads

Vill man läsa hur Rhiannon upplever sina möten med En är det först en bra idé att läsa "Jag, En". Jag skulle faktiskt vilja påstå att det är ett måste, frågan är om man skulle ha så värst mycket i utbyte av "En annan" utan "Jag, En" i bagaget.

Jag gillade att få lära känna Rhiannon lite bättre, att få en annan inblick i hur hon tänker kring vissa frågor och delar av sin tillvaro. Särskilt sin relation med Justin, men även så klart hur hon ser på En och hens uppenbarelse - att försöka se bilföraren och inte bara bilen, som hon föreställer sig det.
Det tänks också en hel del mer på attraktion, och hur man tänker inför mötet med nya människor. Rhiannon vet aldrig hur En ser ut nästa gång hon träffar henom. Om En ska vara kille eller tjej, vit eller färgad, smal eller tjock, vacker eller ful eller alldaglig. Och det är inte alltid så enkelt att se förbi förpackningen, får hon erfara.

"En annan" är precis lika lättläst som sin kompisbok, och det var spännande att få följa Rhiannon, hennes möten med En, men också hennes liv utan En i närheten. Boken har ett ganska rejält cliffhanger-slut, så det känns bra att veta att det kommer en ny "En-bok" i serien någon gång under året, vad det verkar.
Jag gav "En annan" betyget 3/5.

∾∾∾

Jag träffar En i bokhandeln igen. Idag är han en lite knubbig indisk tjej. Och jag skäms omedelbart för att jag tänker så, för att det är det jag lägger märke till först. Det är En. Jag är tillsammans med En. Fokusera på föraren, inte bilen.
När vi bestämmer oss för att ta en promenad i parken stirrar jag intensivt på Surita och föreställer mig att hon är en kille.Det är inte särskilt svårt. Om man stirrar tillräckligt länge på någons ansikte är det ganska lätt att föreställa sig att de tillhör de andra könet. Sen slutar jag och undrar varför jag håller på sådär. Jag skulle ju inte stirra på henne och föreställa mig att hon var vit.Det skulle vara sjukt. Men jag vill ändå tänka mig henne som en kille, tänka mig En som en kille därinnanför.
En del av problemet är ord. Det faktum att vi har olika ord för han och hon, honom och henne. Jag har aldrig tänkt på det tidigare, hur splittrande det är. Kanske skulle vi inte hänga upp oss så mycket på den skillnaden om det på engelska fanns ett enda pronomen för oss allihop.
En del av mig vill fråga En om det där, fråga: Är du en han eller en hon? Men jag vet att svaret är att En är både och, och varken eller, och att det inte är Ens fel att det engelska språket inte kan handskas med det.

∾∾∾

BuJo april 2018

Aprils andra dag, och jag har precis börjat använda aprils sidor i min BuJo. Gjorde i ordning dem förra veckan medan älskade maken och Chilipojken satte upp nytt innertak i sovrummet. Just nu slipas väggarna inför tapetseringen, och jag passar på att ta en kopp te och blogga lite. Om min BuJo för april, så klart.

Samma gula Leuchtturm1917 som de andra månaderna. Temafärgen denna gång blev blå och jag använde en washitejp med van Gogh-motiv tämligen flitigt, för att piffa upp mina sidor.

Gjorde månadsuppslaget med lite större rutor än förra gången, så att det finns plats att skriva i dem. Det här är förvisso den sida jag använder minst av alla, men det är ändå trevligt att ha någon sorts försättsblad. I mars använde jag knappt månadsuppslaget alls, men då gjorde jag å andra sidan rutorna för små också. Bättre såhär. Som synes får ni se hur det ser ut innan jag fyller i saker, så här tomt är det inte längre.

Mitt vanliga uppslag för nagellack, böcker, filmer och bloggidéer som jag inte riktigt har plats för än. Rätt så ospännande uppslag, förutom för mig som älskar att fylla i det allt efter som.

Habits heter så klart vanor på svenska! Så numera har jag en vanemätare och en humörmätare. Har lagt den i ungefär den ordning jag gör saker under dagen, så jag får ett flöde när jag fyller i. Lade även till en punkt om alkohol, bara för att jag är lite nyfiken.

Min budgetsida ser ungefär likadan ut som förra månaden. Gav större plats till yogakontot, för det kände jag blev för litet förra månaden. Sparkontot blev betydligt mindre, men så gör jag bara en fast överföring dit varje månad, så jag behöver inte mer än så. Bara kul att hålla reda på. Jag har lagt upp det som en ekvation i ringen, känns nästan som att vara i skolan igen.

Min ursprungsplan var att göra den här månaden annorlunda, med ett uppslag till varje vecka. Redan när jag gjorde det här kände jag dock att just det här upplägget inte var något jag gillade. Jag funderade på att slänga det här uppslaget, men det får vara kvar. Som en varning till mig själv.

Sedan klantade jag mig på nästa uppslag också och gjorde dagrutorna för små! Blev ännu mer frustrerad på mig mig själv, men bestämde mig för att leka lite med det och göra rutorna större för varje rad. Jag är dock inte helt nöjd med mina veckouppslag faktiskt. De känns lite för oroliga. Får fundera på hur jag kan lösa det tills jag sätter mig och gör maj.

Månadens nagellack - Mars

Årets aprilskämt får väl bli detta, att jag visar nagellacken jag bar i mars på aprils första dag. Vilket inte är något lur alls, för det är precis de här lacken jag bar i mars. Jag är inte mycket för det där med att luras om jag ska vara ärlig.

De nagellack jag bar i mars ser alltså ut såhär:

Först ut i mars var True Sight från Polish Alcoholic. Det här kommer från vinterkollektionen med inspiration från "Stranger Things", och jag har två lack till ur den kollektionen att visa upp i det här inlägget.
True sight är en multikrom bas som skiftar mellan brons och plommonlila, på ett litet ungefär. Det var tydligare i flaskan är på nageln. I detta simmar det ett mörkt blått skimmer och massor av färgskiftande flakies. Ganska tjockt att måla med, men rätt så trevligt ändå.

Jag fortsatte mars med mer lila. Här är det Rusta-fyndet I Carol About You från OPI. Jag erkänner gladeligen att det här är ett sådant där lack som jag fullkomligt älskar. Tydligen har jag en liten vrå av mitt lackhjärta som klappar extra hårt för lila krämlack. Att det här dessutom är perfektion att måla med gör ju bara saken ännu trevligare.

Efter några mörka lack är det alltid skönt att bryta av med något ljust. Som ljuvligt ljusgrå #547 från Depend. De kanske inte har så roliga namn på sina lack, men i övrigt så levererar Depend i kollektion efter kollektion. #547 är inte bara ljusgrått, utan innehåller dessutom ett skimmer som skiftar i guld och rosa. Så himla vackert! Låg bra till att bli månadens favorit, men jag valde ett annat som det. Ångrar mig nästan nu...

Kände för rött lack och plockade fram en av mina röda favoriter. Perceval var med i den allra första kollektionen från A England, och är en av anledningarna till att jag föll så handlöst för märket. Rött skimmerlack när det är som allra bäst.

Och här är lacket som jag utnämnde till mars månads favorit, Catherine Howard från A Englands Tudoresque-kollektion. Teal med det numera sedvanliga A England-holot. Gnistrade som en hel skattkista med juveler när man fick rätt ljus på det.

Dungeons & Dragons från Polish Alcoholic är betydligt snyggare irl än vad jag fick fram, ungefär som det ser ut i flaskan. Rätt så skirt dock, men lätt att måla i tunna lager. Sjöskumsgrönt med färgskiftande småflakies. Unicorn pigment, sägs det på hemsidan. Snyggt är det i vilket fall som helst.

Mörkrosa med skimmer från OPIs Skyfall-kollektion. Det här är You Only Live Twice, ett av lacken dom fick favoritstatus från den kollektionen.

Att The Upside Down har "Stranger Things"-inspo är ju inte svårt att lista ut med det namnet. Från Polish Alcoholics vinterkollektion det med. Mörkt vinröd bas med färgskiftande skimmer. Inte jättekul att måla med, men jättekul att titta på.

Redan i affären visste älskade maken att han skulle gilla #544 från Depend när jag väl fick det på nageln. Han hade rätt, och jag gillade det väldigt mycket jag med. Turkost med guldskiftningar. Vad kan bli fel?

Årets påsklack blev Always Bring a Banana från Pahlish. Det här är det perfekta gula hololacket. Endast två lager, och hur ofta kommer man undan med det med ett gult lack? Nästan aldrig, är svaret på den frågan. Sitter på just nu, och kommer få sitta kvar tills påsken är slut. Hoppas på lite mer sol så att jag kan ooh:a och aah:a över det lite mer.