"The wood at midwinter" av Susanna Clarke

En liten vinternovell kanske? Skriven för BBC för en jul/vinterspecial för ett par år sedan, och nu utgiven i bokform. Vackert illustrerad av Victoria Sawdon.

Bildkälla The StoryGraph

Merowdis Scott trivs bäst i naturen, där hon kan tala med djuren och träden. En midvinterdag, i sällskap med sina hundar och grisen  Apple, träffar hon en räv och en koltrast, och snart förändras hennes liv för alltid.

Det här är inte en lång bok. En liten novell, eller mer en bilderbok för vuxna. Känns som en saga. I efterordet av författaren får vi veta att novellen/sagan hör hemma i samma värld som "Jonathan Strange and Mr Norrell. Vissa aspekter av den här berättelsen tycker jag dock även går att applicera på "Piranesi".
Kan möjligen vara så att jag köpte boken till 98% för att den är vacker, men jag gillade innehållet mellan pärmarna också. Faktiskt så det nästan kändes lite för kort.

Mitt betyg på "The wood at midwinter" blev 3/5.

"Jävla karlar" av Andrev Walden

Häromdagen delades Augustpriset ut, och det priset vann dagens bloggämne förra året. En debutroman som är ett skönlitterärt verk och memoarer mixat till ett. I varje fall hoppas jag att allt i den här boken inte skett i verkligheten.

Bildkälla The StoryGraph

En dag får sjuårige Andrev veta att pappa inte är hans pappa - hans pappa är indian. Nu följer sju år där Andrev har sju olika pappor, som i män han undrar om han ska kalla dem pappa. Men det är inte bara papporna som händer i Andrevs liv, utan relationerna med syskonen och vännerna. Resor, sommarjobb och tjejer. En uppväxt, helt enkelt.

En lätt- och snabbläst bok, med korta bläddervänliga kapitel. Ofta väldigt roligt, och jag skrattade högt flera gånger. Men det är samtidigt ganska vemodigt och sorgligt, och jag hoppas som sagt att vissa händelser i den här boken är hittepå och inte minnen. Tyvärr tror jag dock att boken är mer sanningsenlig än inte, i dessa fall. Ändå känns texten inte så utlämnande. Vi får vissa adresser, men väldigt få namn eller andra utmärkande drag. 
Boken är indelad i sju delar, en för varje pappa, och de kallas saker som Växtmagikern, Tjuven, Indianen och Konstnären. Beroende på hur länge mamman stod ut med dem, och hur minnesvärda de var, är delarna i varierande omfång. Med tanke på att han mamma verkar ha haft mer än lovligt stor otur i valet av män i sitt liv, är det väl tur att kärleken till mamman (och syskonen) lyser igenom och vi får veta att relationen är god än i denna dag. Det kunda ha blivit så annorlunda. Starkt också att berätta om ganska tragiska händelser med så stor humor och ömsinthet.

Jag tyckte alltså mycket om den här boken, och gav "Jävla karlar" betyget 4/5.

Sett på TV: Only murders in the building, säsong 4

Som vanligt är det spoilervarning på alla TV-inlägg.

För en dryg månad sedan sändes det sista avsnittet av den fjärde säsongen av "Only murders in the building", och nu behöver vi vänta till nästa år för att få veta vem som mördade offret som hittades i slutminuten. Alltför att hålla oss som tittar på halster, med andra ord.

Bildkälla Disney

Säsong fyra tar vid direkt där den tredje slutade. Oliver, Charles och Mabel firar sina framgångar, och när de får veta att Hollywood vill göra film av deras podd, beger de sig till Los Angeles för att träffa teamet, och Charles vill besöka sin vän, stuntkvinnan Sazz, som så mystiskt försvann från deras fest i New York.
Men Sazz finns inte där heller, och snart leder spåren tillbaka till New York, ett kulhål i fönstret på Charles lägenhet i Arconia, och den gamla förbränningsugnen. Kulan verkar ha kommit från en av lägenheterna i Arconias västra torn, där det bor ett gäng mystiska individer.
Spaningsarbetet försvåras dock av filmens inspelningsteam, särskilt de tre huvudrollsinnehavarna Eugene Levy, Zack Galifianakis och Eva Longoria som vill skugga sina rollförebilder och hjälpa till att lösa mysteriet med Sazz.

Den här säsongen är späckad med fler kända aniskten som flimrar förbi än vanligt. Meryl Streep repriserar sin roll som Loretta, men vi ser även allt från Ron Howard till John McEnroe i småroller. Roligast gästspel görs av Melissa McCarthy som Charles yngre syster. Alla avsnitt har dessutom fått namn från olika filmer, för att riktigt förstärka Hollywoodtemat den här säsongen. Extra kul för filmnörden inom mig.
Säsongen i övrigt var lite ojämn. Den kunde ibland vara ganska rörig, men när den falsk tråd äntligen kunde överges blev det mer spännande. För då blev det mördarjakt, och inte bara putslustigt. Men humorn, den finns alltid där. 

Alla fyra säsonger av "Only murders in the building" finns att streama på Disney+.

"Från Monterosa till Röda bergen" av Alexandra Appelqvist

För några månader sedan hade Adlibris en köp 4 pocket betala för tre där jag hade tre jag visste jag ville ha, och behövde fylla upp med ännu en. Och då föll valet på dagens bloggämne, för feelgood är ju alltid mysigt. Och den här utspelar sig dessutom på hösten/vintern, så ganska så perfekt läsning så här års.

Bildkälla Goodreads

Stella känner att hon behöver komma bort från Monterosa, den lilla italienska alpbyn där alla känner alla. Hon kommer in på en utbildning i Stockholm, och flyttar till lägenheten bredvid sin pappas. Här, i det pulserande stadslivet, bestämmer hon sig för att börja om.
Peter har efter skilsmässan från Stellas mamma bott kvar i Monterosa, men ny flyttat tillbaka till sin ungkarlslya i Röda bergen i Stockholm. Han jobbar hårt för att förverkliga sin dröm om att öppna en pub med bra pubmat, men bär på oroskänslor för hur han ska balansera livet.
En tidning morgon möts Stella och Peter i trapphuset med en varsin övernattningsgäst. De inser att de egentligen inte vet så mycket om varandra, och bestämmer sig för att bjuda varandra på söndagslunch och lära känna varandra som vuxna, inte bara förälder och barn.

Vilket vackert omslag till den här boken! Det tycker jag verkligen om. Annars var jag kanske inte så förtjust. Jag tycker inte om karaktärerna, utan tycker mest att de beter sig dumt och konstigt. Dialogerna känns stolpiga och onaturliga. Pratar folk så med varandra? Jag tvivlar. Jag gör inte det i varje fall. Jag tycker också att tidslinjen känns konstig, och kanske faller den på att ha vartannat kapitel ur Peters perspektiv och vartannat ur Stellas, för ofta hoppar vi tillbaka en dag eller flera när perspektivet skiftar. Jag verkar inte vara den enda som haft svårt att hålla tidslinjen intakt, för ibland undrar jag om författaren vet själv hur lång tid som gått mellan olika skeenden. Boken är dessutom strösslad med grammatiska fel och en hel del typfel, och det är inte utan att jag undrar ibland om den inte blivit ordentligt korrekturläst.
Det är en rolig och fin idé, och jag blir sugen på många av de maträtter som beskrivs, men jag känner att den inte riktigt träffar rätt hos mig. Att boken dessutom slutar väldigt otillfredsställande gör ju inte saken bättre. Det känns som att vi är halvvägs i handlingen när det tar slut. Hur blir det med Stellas kärlekskvadrat? Peters pub, och förhållandet med Elsa? Varför är katten Rut en utekatt mitt i Stockholms innerstad? Självklart finns det en bok två, men jag hade ju inte tänkt läsa den. Tur då att det här känns som en sådan där teflonbok, som jag snart kommer glömma att jag ens har läst.

"Från Monterosa till Röda bergen" var inte tvärkass, men inget för mig. Betyget blev 2/5.

FredagsFilmen: Serendipity

Nu kommer de romantiska filmerna och tassar in bland de romantiska julfilmerna. 'Tis the season, och allt det där. Nu var det så pass länge sedan jag såg "Serendipity", "Om ödet får bestämma" på svenska, att jag inte minns om även filmens upplösning sker i jultider, men inledningen gör det absolut.

Bildkälla Viaplay

Mitt i julrushen träffas Sarah och Jonathan när de båda vill köpa samma av det sista paret handskar. Det blir ett möte som fortsätter, och de lär känna varandra. Men när de ska skiljas åt vill inte Sarah ge Jonathan sitt nummer, utan hon vill att ödet ska få bestämma om de ska träffas igen.
Flera år senare har de gått vidare i sina liv, men de kan ändå inte släppa tankarna på varandra. På olika håll börjar de så leta efter varandra.

Som sagt, det var många år sedan jag såg den här filmen senast, men jag minns den som rar och ganska rolig. Både Jonathan och Sarah står inför vägskäl i livet när de bestämmer sig för att inte låsa ödet bestämma längre, och det ligger humor i deras desperata sökande efter varandra innan det kanske är för sent. Kan kanske tycka lite synd om deras respektive, men ändå är det Jonathan och Sarah man hejar på.