Årets första Plejadträff bjöd på restfest i form av pepparkakor, både i sin vanliga form och i en underbar cheesecake med apelsinfyllning. Massor av te, massor av snack, och gästspel både av en extra deltagare och en hund. För första gången på väldigt länge var vi baåde fulltaliga och vällästa, men extradeltagaren avböjde erbjudandet om att hoppa på tåget. Eller luftskeppet.
Den svåraste tågolyckan i Sverige har inte lämnat några överlevande. Så när flera veckor senare en omtöcknad och avmagrad Linus Kaiser stapplar ut ur skogen så verkar det vara ett mirakel. Han påstår sig inte minnas vad som hänt honom mellan olyckan och när han hittas, bara att han virrat vilsen i skogen.
Flera år senare har Linus Kaiser skapat sig ett luftskeppsimperium och tjänat ihop en förmögenhet. Men inte alls alla pengar i världen kan rädda en människa från sjukdom. Nu är han döende, och bestämmer sig för att en gång för alla berätta vad det var som hände honom den där gången efter olyckan, vilse i trollskogen.
Boken berättas i flera olika synvinklar. Främst Linus Kaisers berättelse, men också Ingra som han berättar för, som i sun tur berättar vidare till finansministern. Vi får också följa med Halvar, som även han överlevde tågolyckan och som verkar veta mycket om skigen han hamnat i. Och så Snigeldjur, trollet utan svans, som de andra trollen bråkar med.
Det finns mycket att prata om när det gäller "Kleptomania", och det märks att boken har en fortsättning, för när den tar slut finns det många obesvarade frågor kvar. "Kleptomania" är första boken ut i en trilogi, och alla böcker finns utgivna men kan vara svåra att få tag på. Mitt ex köptes av bokväljaren direkt från författaren, så det kan vara vägen att ta för den nyfikne. Eller leta på biblioteket.
Jag kommer personligen inte bry mig om de andra delarna, för även om jag tyckte att den bjöd på en rolig och trevlig diskusion och mycket prat om folktro, så tyckte jag att boken i sig var fullkomligt värdelös.
Nog för att den inte var lockande från början, och hade den inte varit en bok för Plejaderna så hade jag aldrig läst den. Jag var jättenära att sluta läsa den, men återigen - den lästes för Plejaderna. Kanske skulle något hända som fick mig att ändra uppfattning? Men nej. Jag var redan från början inte sugen på att läsa om troll, och luftskeppen ger en ytterst liten hint om steampunk, som är min absoluta hatgenre. Jag brukar oftast inte ha något emot att läsa om övernaturligheter, men här blev det bara för mycket. Jag tyckte inte om en enda karaktär. Jag tyckte det var en tråkig story, dessutom lite rörig. Vad ville den? Mer än få en fortsättning i andra böcker. Den känns lite som en väldigt lång bok som av någon anledning delades upp i tre, så jag fick bara läsa början och början var inte bra. Jag blev inte alls sugen på att läsa vidare, inte ens i den bok jag redan läste.
Läsningen gick trögt och långsamt, och det beror inte på att boken var svårläst utan för att den var så tråkig och jag inte ville läsa den.
Betygen på "Kleptomania" skiftade från 4,5 till 1. Jag var den som gav den där ettan, och drog ner medelbetyget en del, till 2,7/5.
För mig hamnar "Kleptomania" på min absoluta bottenlista, som en av de sämsta böcker jag har läst.
