Ibland kan jag bli så jävla sur alltså. Som när Facebook envisas med att ständigt lägga massa annonser om viktminskning på min feed. Jag tar bort och tar bort och tar bort. Vissa - som använder Noomi Rapace i sin annonsbild till exempel - anmäler jag som stötande. Andra som upprepande eller stridande mot mina åsikter. Ändå kommer de tillbaka. "Gå ner 4 kilo på 2 veckor", "Viktminskningshemligheten plastikkirurgen inte vill att du ska veta om", "Platt mage snabbt", "Pröva det nya bantningspillret". Listan kan visst göras lika lång som härifrån till månen och tillbaka. Och jag blir så sur!
För tänk om - den där gången när jag var sönderstressad och hjärtekrossad äldre tonåring som slutade äta, hade fastnat i det beteendet och inte fått hjälp av en vän. Vad hade dessa annonser sagt mig då? Jo precis det de säger - att jag inte duger som jag är. Att jag måste få platt mage fort. Helst förra veckan. Hade jag varit kvar i mitt ätstörningsbeteende hade jag trott på de där annonserna. För om de haglar in så på min sida så måste ju det bero på att jag är fet, ful och ovärdig? Eller hur?
Och jag kan gissa jävligt mycket att de annonserna lyser med sin frånvaro inne på killarnas sidor. För det vet ju alla att det är tjejer som ska gå ner i vikt. Är du inte size zero är du ingen. Du duger inte. Gubbmage? Jamen det är ju bara lite pondus!
Det är då man blir lite granna glad, eller väldigt mycket faktiskt, när man läser i senaste numret av Allt om mat, vad nya krönikören Ann-Helen Meyer von Bremen höjer på ögonbrynen inför.
Så vad säger ni tjejer? Ska vi sluta noja och banta nu? Njuta lite av livet i stället? Så ses vi på stranden i sommar!
PS. Ann-Helene! Om du läser det här - du är min nya idol. Basattduvet.
