Vi mumsade på ananaspaj med vaniljglass, drack kopiösa mängder te, gjorde om vårt betygssystem och pratase, såklart, om Svenska Akademien och kaoset om råder där.
Personligen är jag jävligt förbannad på dem. Bar knytblus i fredags på grund av är Team Sara Danius. Lite förnyelse vore verkligen på sin plats. Vi kan ju börja med att skicka Hårras PEngdahl till Tjottahejti, så kan han sitta där och vara självgod. Han kan få sällis av sin "gentlemannapolare" Tjan-Klådd Arnnåt, så kan de sitta där och jämföra historier om hur de trycker ner kvinnor. De verkar vara bra på det.
Byt ut hela Akademien, och gör om så att man sitter en viss tid, eller i varje fall går i pension när man nått en viss ålder. Sitter på livstid... Så utbota dumt.
Vi i Plejaderna sitter inte på livstid, vill man hoppa av så får man det. Å andra sidan förvaltar vi inte ett av världens främsta litteraturpriser heller. Men vi kunde konstatera att om vi gjorde det, så skulle senast lästa bok inte få det.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Den här boken verkade så lovande. Rolig och lite må-bra, det var vad vi alla hoppades på. Och vi blev så besvikna! Det är inte roligt, även om det märks att det är meningen att det ska vara det. Möjligen att man log någon gång, men mest är det irriterande.
Ingen av karaktärerna är särskilt trevlig, inte ens Rosie som mest känns som en egotripp med rött hår. Och det är svårt att tycka om en bok när man känner att karaktärerna är till och med osympatiska, även de som inte är menade att vara det. Karaktärerna känns även rätt så barnsliga, även föräldrarna. Rosie och hennes umgängeskrets kändes inte som de tjugo-nånting som de är, utan mer som ett gäng högstadieungar som skapar stormar i vattenglas.
Det är lätt att läsa, otroligt bläddervänligt. Men det lämnar inget bestående intryck, bara ett par dagar efter läsningen hade jag glömt det mesta av handlingen och den känslan var jag inte ensam om. Teflonbok. Vi känner att den är rätt så dåligt skriven, och funderar på om författaren är mycket ung. Det känns nämligen lite som en skoluppsats. Idén är bra, men det är dåligt förvaltat.
Jag tyckte att epilogen var bland det bästa i boken, men det var jag ensam om. Det känns lite glättigt, men det gör å andra sidan hela boken. Det är som en blandning av "Ghost" och en dåligt skriven romance - minus sexet. (Jag avskyr uttrycket chick lit. Avskyr!)
När det var dags att betygsätta boken föll så en diskussion in om vår betygsskala. Den här bokcirkeln har nämligen läst en fruktansvärt dålig bok en gång, och när den skulle betygssättas ko vi fram till att vi inte fick gå lägre än 1. Det betyder alltså att rätt så dåliga böcker, som ändå är sjuttioelva gånger bättre än "världens sämsta bok", får en 2:a i betyg - ofta oförtjänt. Vi har alltså bestämt att lägsta betyg från och med nu är 0, vilket gör att "världens sämsta bok" fick det nya medelbetyget 0/5, då vi alla gav den 0. Vi ändrade på det betyget, men inget annat, eftersom den boken liksom sätter lägstaribban.
Betygen på "Rosie Potters lyckliga liv efter detta" är bättre, men inte jättebra. Som lägst fick den betyget 1 och som högst 2, medelbetyget blev 1,6/5. Mitt eget betyg blev 2/5. Satte det innan vi gjorde om skalan, men det får stå kvar som det är.
Som en kuriosa, eller så ni hänger med på hur det ser ut när jag och Plejaderna sätter betyg, så ser skalan numera ut så här:
- 0 = jag avskyr/hatar den
- 1 = jag tycker inte om den
- 2 = den var okej
- 3 = den var bra
- 4 = jag tyckte mycket om den
- 5 = jag älskade den
