"Den som stannar, den som går" av Elena Ferrante

Alldeles nyss läste jag ut den tredje boken i Elena Ferrantes Neapelkvartett, "Den som stannar, den som går". Det betyder att jag bara är en bok bort från att ha läst ut min tredje bokserie för i år.

Bildkälla Goodreads

Även den här treje boken tar vid direkt där den andra slutade. Som förut inleds boken med en persongalleri där vi får lära känna bokens invånare lite närmare, samt får en kort resumé om vad de haft för sig i de andra böckerna. Första kapitlet är dessutom en framåtblick från när boken utspelar sig, då vi får möta Elena och Lila som äldre för en stund.

Det har gått ganska trögt med läsningen om Lila och framförallt Elena den här gången. Dels beror det på att min hjärna smälter i värmen, dels på att jag haft en hel del att göra den senaste veckan, och även på att jag helt enkelt inte tyckt att den här boken har varit superduperbra. Den har varit okej, men samtidigt lite frustrerande och tråkig mellan varven. Och jag blir fortfarande inte klok på vänskapen/hatförhållandet mellan Lila och Elena! Särskilt Lila har jag väldigt svårt för, jag förstår helt enkelt vad hon är ute efter. Det känns som att hon har placerats i boken för att vara en motpol till Elena. Den som inte studerade vidare utan blev kvar i kvarteret i Neapel, till skillnad från Elena som fick studera och tog sig bort från Neapel. Ändå är de båda ganska lyckade i sina karriärer, om än inte i sina förhållanden. Ibland slås jag av tanken att de egentligen är samma person, att Lila och Elena är någon sorts sliding door-karaktärer, där man får veta de olika ödena på en person baserat på möjligheten att läsa vidare. Nu är det säkert inte alls så, men ibland är den känslan där ändå.

Så mycket mer kan jag inte skriva utan att börja spoila, och har man inte redan läst Neaplekvartetten så kan jag rekommendera den. Det är intressant läsning, och jag ser fram emot att snart läsa den avslutande delen.

Mitt betyg på "Den som stannar, den som går" blev 3/5.