"The regulators" av Richard Bachman

Det är en dåligt bevarad hemlighet att författaren som gömmer sig bakom pseudonymen Richard Bachman är Stephen King. Faktiskt så är det så pass känt att det är Stephen Kings namn som blåses upp stort på alla Bachman-böckerna numera, något jag kan tycka är lite synd.
Pseudonymen Richard Bachman tog King död på redan 1985, genom att ge honom cancer, men ibland dyker det upp nya texter som har "hittats". Som "The regulators", som egentligen är en kompisbok till "Desperation" där enbart Stephen King är angiven som författare.

Bildkälla Goodreads

I en liten stad i Ohio är det vilken sommardag som helst, trots den annalkande åskan. På Poplar street kastas det frisbees, drinkar blandas, grillar hettas upp, syskon gnabbas som syskon gör, hundar busar och tidningspojken kör sin runda.
Men allt är inte som vanligt. Plötsligt dyker en bil upp och börjar skjuta invånarna på gatan. Alla försök att ringa larmnummer är förgäves. I ett av husen finns nämligen en ondsint passagerare, vars mål är att göra om villaidyllen till sin fantasibild och härska med våld.

Det finns ett gäng paralleller med "Desperation". Som att det onda som finns här har plockats upp av sin ofrivillige värd i just staden Desperation. Namnen är också desamma, i de flesta fallen, men de spelar helt olika roller i de olika böckerna.

Annars märks det väldigt mycket att det är en Stephen King-bok, för den vana läsaren. Det är samma omsorg om detaljer, kapitel med underkapitel, och språket och stilen känns igen. Ändå ville inte den här boken riktigt fastna hos mig. Den grep liksom aldrig tag, och jag tyckte inte ens att den var vidare värst spännande. Jag saknade helt den där fiskkrokseffekten som Kings böcker brukar kunna ge mig. En aning av den en gång, men den karaktären det handlade om släpptes straxt efteråt, så det blev liksom inget med den. Jag hade okså svåra problem att hålla isär de olika karaktärerna. Det blev mest en salig röra av det mesta för mig, både med personer och handling.

"The regulators" blev alltså ingen favorit för mig. Jag gillade den, men inte så värst mycket mer. Däremot skulle jag kunna tänka mig att läsa om både "Desperation" och "The regulators" lite tätare inpå varandra någon gång. Jag mindes inte värst mycket från "Desperation" och det kan nog ha spelat viss roll. Jag vet inte om man behöver läsa böckerna i en viss ordning för att uppskatta dem mer, men min gissning är att börja med King och följa upp med Bachman. Så att man lär känna Tak lite bättre. Varför man nu skulle vilja det.
Mitt betyg på "The regulators" blev 3/5.