Det var på självaste juldagen som jag och älskade maken såg på julspecialen av Downton Abbeys andra säsong, så det är ju baske mig på tiden att jag skriver om den nu.
Säsong två präglas av Första världskriget, och Downton Abbey förvandlas till ett sjukhem för soldater.
 |
| Bildkälla Downton Wikia |
"Christmas at Downton Abbey" Mary kommer till vägs ände med Carlisle. Matthew erbjuder henne en väg bort från en möjlig skandal.
Favoritkaraktär: Är det här säsongen jag var småirriterad på alla karaktärer? Tydligen. Minst irriterad var jag kanske på Voilet Crawley, den här säsongen också. Listig, men med hjärtat på rätta stället.
Favoritpar: Anna och Bates.
Bäst i säsongen: Ett visst frieri. Och ett visst ingånget äktenskap.
Sämst i säsongen: Rätt så mycket faktiskt. Som att det alltid är samma karaktärer som interagerar med varandra, det blir liksom aldrig någon blandning, det är som att de inte känner varandra för att de aldrig gör något tillsammans. Och bor Branson i det där garaget? Jag kan förstå det när han pysslar om bilen, men han är alltid där när Sybil behöver trassla in sig lite.
Sedan är det hyfsat värst allt som hade med Mrs Bates att göra. Det blev bara för mycket. Hur ondsint får en människa bli?
Övriga kommentarer: Lite av en stampa-på-stället-säsong, där det fattades det ena dåliga beslutet efter det andra. Tröttnade lite, och det har varit trögt att komma igång med säsong tre.
