Plejaderna om "Stanna hos mig" av Ayòbámi Adébáyò

Det är som alltid förenat med mycket nöje att träffas i den rara lilla bokcirkeln Plajaderna. Vi gofikar, vi pratar en massa och vi diskuterar bok. Så klart. En bok jag hade haft på min radar ett tag var lyckligtvis den som hade valts till den senaste träffen, "Stanna hos mig" av Ayóbámi Adébáyò. En afrikansk bok minsann, som motvikt till alla dessa västerländska böcker vi vanligen läser.

Bildkälla Goodreads

Yeyide och Akin har varit gifta i fyra år. De är lyckliga på alla sätt förutom ett - de har inga barn. Trots läkarbesök, häxdoktorer, ritualer och brygder har det inte kommit något barn. När Akins familj dyker upp med en ny fru till honom, som ska skänka honom barn, trots att Akin och Yeyide kommit överens om att polygami inte är för dem, så blir Yeyides kamp desperat. För att behålla sin ställning måste hon bli gravid. När hon så äntligen blir det är det till ett pris som kanske är större än vad Yeyides och Akins kärlek klarar av.

"Stanna hos mig" är en lättläst bok. Den är lätt att komma in i och bjuder på lite motstånd, förutom att det ibland rådde visst besvär med vissa namn, ord och uttryck som är aningen för afrikanska för våra arma sinnen. Vanesak det där, och en lär så länge en lever.
Romanen bjuder på nya perspektiv, så klart, och det var svårt ibland att förstå de olika karaktärernas val. Även här är det nog för att vissa av de traditioner som beskrivs känns så väldigt främmande för oss. Månggiftet är bara toppen på det isberget, och speglar väldigt bra det som boken har som en kärna - krocken mellan det traditionella och det moderna.
Romanen känns också väldigt kritisk mot det traditionella. Polygamin och hetsen efter barn är central, och Yeyide som farit illa i en polygamisk familj har goda skäl att vilja avstå från det. Hon vill ha en egen liten familj med Akin, och jag uppfattade att de var ganska lyckliga innan den andra frun kom in i bilden. För om inte en fru kan, så kan nästa. Eftersom det alltid är kvinnans fel att det inte blir några barn.
Det är ett väldigt giftigt förhållande. Yeyide kan aldrig vara säker på sin plats och hon tar till desperata metoder och fattar beslut efter en oerhörd vilja att hävda sig själv och sin rätt - samt foga sig. Akin i sin tur fattar även han väldigt underliga beslut. Vi kände att det kanske hade varit bra om de här två helt enkelt hade varit ärliga mot varandra och inte dolt sina motiv och handlingar.
Dessa handlingar får vi veta pö om pö, så det är ingenting vi matas med, utan det berättas allteftersom det blir relevant. "Jag visst inte förrän jag visste", som en av oss uttryckte det.
I bakgrunden till berättelsen om Yeyide och Akin händer det politiska saker i Nigeria. Det får vi veta genom radioutsändningar med mera. Dock görs det inget med dessa händelser, och det påverkar inte romanen eller karaktärerna. Det känns helt enkelt som något som hade kunnat få försvinna i redigeringen, för det är inte centralt för berättelsen.

Betygen på "Stanna hos mig" blev ganska höga, och medelbetyget hamnade på 3,2/5. Det var jag som drog ner det där medelbetyget.
För även om jag tycker att boken har en relevans, så tyckte jag inte att den var bra. Jag satt mest och var förbannad på hur urbota dumma jag tyckte att alla var. Jag tyckte inte om karaktärerna, men kunde ibland känna lite med Yeyide. Det är en sådan där bok som jag totalspoilade för älskade maken för att jag behövde få spotta ur mig min frustration över en bok jag så gärna ville tycka om, men inte gjorde. Jag försökte ändra mitt eget satta betyg genom att lyssna på vad mina Plejad-kompisar sade, men det gick inte. Jag tyckte helt enkelt inte om den. Mitt betyg blev (efter mycket vånda) 2/5.

Nästa gång vi ses är i början på mars, och till dess ska vi läsa en bok jag redan har i min tbr-hög. Vad bra! Då "slapp" jag köpa en nya bok. Eller fem...