FredagsFilmen: Green book

Jag har sett ännu en av filmerna som var nominerad till en Oscar för bästa film i år (förutom "BlacKkKlansman"), nämligen den som vann - "Green book". Titeln bok är en resehandbok för färgade i sydstaterna på den här tiden. Ni vet, så att alla kunde få känna sig... bekväma.

Bildkälla Michael Tapper

Året är 1962. Utkastaren Tony "Lip" Vallelonga är tillfälligt arbetslös och tar jobb som chaufför åt pianisten Don Shirley. Turnén de ska ut på är åtta veckor lång och i den djupaste södern av USA. Allt går inte friktionsfritt när en vit man kör en färgad man i segregationens sydstater.

Bra skådespeleri. Storyn var sådär. Det känns viktigt att inse att händelserna inte ligger så värst långt bak i historien. Det är lite av ett inte-undra-på. Men förtjänade den en Oscar? Nej.
Filmen är baserad på riktiga händelser, men jag får ändå en fadd smak i munnen. Det är det här med att det återigen är en vit människa som är fin och inser att färgade är vanliga människor de också. Den går inte in på något som helst djup i hur Don Shirley har det, han som ändå är den som utsätts för rasismen. Nej, det här är Lips berättelse. Så är också en av hans söner med både som författare och producent, och det är väl alltid intressant att måla sin pappa i ljusa färger.
Så helt okej, men inte värd sin Oscar (eller sin hype).