tisdag 14 september 2021

"Number9Dream" av David Mitchell

Jag har bestämt mig för en ny läsutmaning för mig själv - att läsa David Mitchells romaner. Allihop. Ingen av dem finns utgiven på svenska, av någon konstig anledning, så det är ju tur att jag är någorlunda bra på att läsa även på engelska. Med tanke på att David Mitchell är britt är det lite roligt att hans böcker ofta utspelar sig i Japan. Det märks tydligt att han bott där under en längre period.
"Number9Dream" utspelar sig helt och hållet i Japan, i en lite flytande tid.


Bildkälla Goodreads

Den unge Eiji har kommit till Tokyo från den japanska landsbygden, i ett försök att hitta sin pappa. Problemet är att han inte ens vet hans namn, hans enda ledtråd är pappans advokat.
I sin jakt på pappan hamnar Eiji i en massa olika situationer. Från spelarkader, ströjobb, Tokyos undre värld och in i mer eller mindre drömlika scenarion.
Men innan Eiji kan fördriva sin barndoms demoner kommer det han söker alltid vara precis utom räckhåll.

Jag skrev något om flytande tid här uppe, och det är en känsla jag bar med mig hela tiden under läsningens gång. Den utspelar sig under några höstveckor, men vilket år känns det svårare att få grepp om. Ofta känns det som tidigt 2000-tal, men det är så mycket som sägs och existerar att det lika gärna skulle kunna vara långt in i framtiden, eller helt enkelt en tid som är parallell med vår, där Tokyos tunnelbanenätverk bitvis ligger under vattenytan och förvandlar tågen till ubåtar. Varför inte? Friheten med magisk realism.
Boken innehåller många sekvenser av det mer drömlika slaget. Ibland helt och hållet fantasier, ibland drömmar, ibland texter om helt ovidkommande saker. Det kan vara svårt att skilja på bokens fantasi och verklighet ibland, och det är inte alltid jag tycker att dessa partier tillför något - annat än förvirring. Det finns passager då jag önskat att boken bara kunde ha fått fortsätta mot sitt mål, men resan dit var lång.
Som titeln antyder är det mycket John Lennon i den här boken, och boken är även indelad i nio olika delar, eller drömmar. Alla de delarna har olika teman, och det händer saker i dem som för Eiji närmare hans mål. Boken hade ett ganska öppet slut, vilket gör att den känns som en slice of life, med en rejäl dos av magisk realism.

Mitt betyg på "Number9Dream" blev 3/5.