"Malibu rising" av Taylor Jenkins Reid

För ungefär tre år sedan läste jag min första bok av Taylor Jenkins Reid, "The seven husbands of Evelyn Hugo", som jag tyckte väldigt mycket om på alla sätt och vis. Hennes uppföljarbok, "Daisy Jones & The Six" tyckte jag inte lika mycket om, så det var lite spännande att se vad jag skulle tycka om hennes senaste bok - "Malibu rising".

Bildkälla Goodreads

Augusti 1983. Det är dags för Nina Rivas årliga slut-på-sommaren-fest. En fest som alla som vill se eller synas vill gå på. Syskonen Riva är föremål för mångas längtan och nyfikenhet, särskilt som barn till den legendariske sångaren Mick Riva. Men syskonen har gjort kända på egen hand. Nina som är en firad modell och surfare, Jay som är en lovande tävlingssurfare, Hud som är en välkänd fotograf, och så deras omhuldade lillasyster Kit. 
Innan kvällen är slut har festen spårat ur totalt. Konflikter har kommit upp till ytan och det är dags för syskonen att välja vilken väg de ska ta nu. 

Den här boken fick mycket hype redan innan den kom ut i somras, och den verkar behålla den statusen då den har en samlad ranking av 4,14 på Goodreads. Själv är jag inte alls så förtjust.
Det är en bra idé, att skriva om en familj - främst om syskondynamiken i den. En familj som består av just de här fyra syskonen, och vad de får uppleva och fortsatt upplever. 
Boken berättas i olika delar, där den första ger oss tiden fram till festens början, och där får vi även i tillbakablickar veta vad som hänt syskonen på vägen fram till den här sommardagen 1983, men även hur deras föräldrar träffades och hur det kom sig att deras liv blev som de blev.
Den andra delen handlar om festen, och nu blir det rörigt på riktigt. I stället för att koncentrera sig på syskonen Riva får vi här ett sammelsurium av olika karaktärer, som kanske inte egentligen tillför något mer till berättelsen än att visa att TJR har någon sorts koll på modet på den här tiden, och vilka som var kända och möjligen skulle vara med på den här festen. Det blir så rörigt att jag snabbt blandar ihop vilka karaktärer som kanske skulle kunna vara intressanta och/eller viktiga, med sådana som absolut inte är det. Överlag tycker jag att karaktärsbeskrivningarna (och vad de har på sig) är rätt så taffliga. Hela boken ger mig en känsla av ofärdig, som att det är ett utkast jag läser. Eller en skoluppsats. Det känns mycket som "och sen så". Det känns också på tonen i boken att det här är menat att vara djupsinnigt och fint, men för mig faller det platt. Det här är troligen den sista boken jag läser av Taylor Jenkins Reid. I varje fall på ett bra tag.

Mitt betyg på "Malibu rising" blev 2/5.